Varifrån kommer det onda?

Jesu inre lidande för Guds skingrade barn måste vara större än hans kroppsliga lidande - från hudflängningen till döden på korset. Guds Moder Marias inre lidande vid sin sons offer på korset var förutsagt av Symeon i templet: ”Också genom din egen själ skall det gå ett svärd” (Luk 2:35). Kyrkan säger att ingen mänsklig smärta kan vara större än den Maria Guds Moder genomlidit vid sin sons kors.

Men finns det då också ett hat riktat mot Jesus?

Den helige John Henry Newman säger i en korsvägsandakt att det är djävulens hat som tre gånger får Jesus att falla på vägen till Kalvarieberget. Vid tredje stationen – då Jesus faller första gången under korsets tyngd – skriver kardinal Newman:

”Satan föll från himlen i begynnelsen; genom Skaparens rättvisa dom föll han inför den mot vilken han gjort upproret. Och när han lyckats locka människan att också göra uppror och Skaparen kommit för att rädda människan, fick Satan sitt tillfälle att triumfera och den stunden utnyttjade han.

När den Allraheligaste antagit mänsklig gestalt i köttet och låg i djävulens händer, beslöt han för att hämnas och i sin ondska att rikta ett hårt slag mot honom, så som han själv slagits ner av den Allsmäktiges arm. Det var därför Jesus föll så plötsligt.

O älskade Herre, i stort elände och olycka har vi fallit under syndens makt, res oss genom detta Ditt första fall under korsets tunga börda upp ur all vår synd.”

Från Meditations and Devotions, Burns & Oates, London, 1893, 1964, översättning Göran Fäldt, 2021.

På vägen till sin avrättning och i sin försvarslöshet slog Satan till med all sin hårdhet och grymhet mot Jesus för att skada honom och göra honom illa. Detta angrepp är i sin brutalitet den rena ondskan som vi känner igen i alla tiders besinningslösa brott mot människor.

Ändå var detta inte tidens slut eller den Yttersta domen då allt levande skall dömas efter kärlekens lag.  Djävulen är ju redan dömd men tillåts verka en tid som en prövning för de utvalda.

Ingen vet eller kan veta i förväg dagen och timmen för denna tidens slut. Därför är det klokt att leva som om den infaller i morgon, i dag eller i natt eller nu. Man måste bara veta med sig att man står på rätt sida, på Kristi sida, och inte på Satans sida. Man måste kunna skilja på det goda och det onda, eftersträva det ena och avsky det andra.

Syndkatalogerna såg ut på ett sätt på kardinal Newmans tid och på ett annat idag. 1800-talet och 2000-talet är knappast jämförbara när det gäller fattigdomen och vården av sjuka. Synd begås ändå alltid. I tankar, ord, gärningar och underlåtelser.

Det viktiga är samvetet och hur det formats efter Guds lag och bud som de förklaras av Kyrkan. Den svåraste synden i alla syndakataloger är högmodet som är roten till alla andra synder. Den största dygden är ödmjukheten.

När tidens slut kommer måste man vara beredd:

”Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.” (Matteusevangeliet 24:30).

Men vari består den verkliga synden, högmodets synd? Den verkliga synden är delaktigheten i det onda, alltså upproret mot Skaparen och Frälsaren. Hur undgår vi att själva dömas och straffas för det onda vi tänker och gör?  Vi måste ställa djävulens frestelser och illusioner mot Kristi ljus och sanningens godhet och göra ett avgörande val. Vi måste veta var vi står. Vi behöver göra en generalbikt.

Lever vi i fruktan är vi rädda för något vi kan definiera och identifiera. Är vi oroliga och förvirrade tvivlar vi på vår existens och tror att alla våra problem kommer från icke-varat, det som inte finns och som inte heller kan identifieras eller beskrivas eftersom det som inte finns inte har egenskaper. Därför kan icke-varat inte vara upphov till det onda eftersom det inte finns och inte kan definieras.

Vår tids syndkatalog kännetecknas av oron över en tillvaro som inte kan definieras eller identifieras. Gud kan aldrig förstås av oss människor sådan Gud är. Gud kan däremot både identifieras och definieras genom tron på Guds Son som är Gud i mänsklig gestalt och som är Livet, Vägen och Sanningen. Det är vårt Credo som vi bekänner. Vi kristna fruktar ju i själva verket synden och döden som finns och kan definieras och identifieras. Det är det enda vi ska frukta. De icke-kristna lever i oro därför att tillvaron för dem inte kan definieras och inte identifieras som meningsfull utan är ett tomrum utan innehåll och mål. För dem finns varken Gud eller Satan och därför är de oroliga.

Psalmen 147 har dessa underbara ord: ”Herren helar dem som har förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. – Herren reser upp de förtryckta men de gudlösa slår han till jorden.”

Herren Jesus har lidit döden för vår skull och Han har uppstått till liv igen och besegrat synden och döden. Ja, Han är sannerligen uppstånden!

                                                                                                                                      diakon Göran Fäldt