Sverige har inte något konservativt riksdagsparti
Det är riksdagsval och kommunalval i september i år och vi som ansvarsfulla katoliker röstar. Om inget sedan länge etablerat politiskt parti genom sitt valmanifest lockar oss att ge det vår demokratiskt fria röst, röstar man blankt.
Det skall genom Valmyndighetens försorg alltid finnas röstsedlar utan partinamn och valbara personer. När valresultatet är klart kommer antalet blankröster att redovisas. De är ogiltiga i valet men också uttryck för politiskt ställningstagande. De ger inga mandat. Skulle alla rösta blankt skulle vi inte kunna stifta lagar.
Det är en demokratisk rättighet att rösta blankt liksom det är en demokratisk rättighet att rösta på vilket registrerat parti som helst. Det finns dock mindre kända yngre partier som står på en kristen värdegrund utan att vara knutet till en kyrka eller kyrkor i samverkan. Sådana partier räknas i gruppen andra partier och redovisas i valresultatet. De har mycket liten chans att komma in i Riksdagen men kan vinna mandat i kommunalvalen. Det kan vara en början till politisk framgång på riksplanet. Röstar man på ett sådant parti är det ett aktivt val och respekteras som sådant. Blankröstningen har mer karaktär av protest.
Efter alla de år jag röstat tycker jag mig se en tydlig tendens. Det finns inte något konservativt parti i Sverige. Alla etablerade partier ligger till vänster om en slags politisk mittlinje där konservatismen ligger till höger. Nu är det utrymmet tomt. Därför är alla dagens partier på ett gemensamt sätt likadana. Det finns skillnader men inte stora. De är ganska lika i alla familjefrågor och moraliska frågor.
Det är rätt att rösta!
Utvecklingen har gått åt det hållet att det som i samhället hör till Gud inte har politisk konsekvent representation. Den gudomliga lagen som kristna måste respektera är så urvattnad i politiken att ingenting egentligen finns kvar av det gamla samhällsmönstret. Den personliga friheten under ansvar har ”socialiserats”.
”Välfärdssamhället” har tagit över de enskilda människornas moraliska ansvar. Framtiden kommer att få betala ett högt pris för att ha övergivit naturlagen och skapelseordningen. Det får vi inte göra. Vi måste stå fast på Guds sida! Det vill också Kristna värdepartiet göra och går till val för andra gången sedan det grundades 2014. Som symbol har partiet valt den ”Vita rosen” som är ett känt begrepp för motståndet mot nazismen under Andra världskriget. Partiet har en utmärkt hemsida som man kan besöka: https://www.kristnavardepartiet.se/.
Katolikerna kommer säkert att rösta. Vi söker med tveksamhet något parti som förefaller ligga närmast den katolska samhällstraditionen.
Det blir ett valdeltagande utan övertygelse men med engagemang. Man måste naturligtvis rösta enligt egen bedömning och försöka hoppas på det bästa.
Rösta blankt är inte feghet eller okunnighet utan en logisk politisk handling i ett val som saknar ett klassiskt konservativt parti. Man måste under alla omständigheter verka i det lilla för att värna livets helighet och den praktiska omtanken om medmänniskan. Då kanske stöd för ett ungt och politiskt oerfaret parti mer uttrycker förhoppning än protest.
Var och en får tänka efter: vad har vi för glädje av ett materiellt påkostat samhälle om det inte finns några människor som lever i det. Vi blir allt färre och allt äldre. Vi kräver allt mer av samhället men klagar och kritiserar när samhället inte klarar av sina uppgifter! Som man klagar får man svar.
Vår princip är den kristna trons princip. Jesus säger, ”Ge kejsaren det som tillkommer kejsaren och Gud det som tillkommer Gud”. Kan vi bara urskilja det gemensamma goda vet vi hur vi ska handla och – rösta!
diakon Göran Fäldt
