Sterilt mottagande av Humanae Vitae och Veritatis Splendor
Vad är det som händer i Johannes Paulus II:s påvliga institut för äktenskapet och familjen i Rom i dessa dagar sommaren 2019?
Guds barn, som räddats tillbaka till Paradiset genom att bli delar av Kristi kropp i dopets renande bad, lever som Adam och Eva före syndafallet. De bär inte längre en skuld till Gud för sin olydnads skull. De rör sig i en frihet bara Gud kan ge och de får njuta av alla paradisets ljuvliga frukter. Men de får inte låta sig förledas av djävulens lockelser: ”Ni kan äta av kunskapens träd utan att dö. Det Gud sagt er är inte riktigt sant. Han vill bara tvinga er att lyda Honom”.
Guds barn svarar djävulen: ”Vi vill hellre vara fångar i Guds kärlek än göra vad vi själva vill och vandra dina vägar!”
Guds barn lever i sina äktenskap som Tobias och Sara i Tobits bok. De litade på att Gud var med dem och omfamnade varandra i ren och osjälvisk kärlek och fruktade inte att behöva dö under bröllopsnatten (”Nej, jag ber dig uppriktigt, Herre, att visa godhet mot mig och henne, så att vi får åldras tillsammans och blir välsignade med barn”, Tobits bok 8:7b).
De döpta kristna i äktenskapets förbund litar på samma sätt på Gud och tar emot kärlekens frukter. De älskar först varandra och sedan sina barn och blir en familj där Gud alltid är den första och mest älskade gästen. De har ett och samma mål att själva nå himlen och förbereda barnen för heligheten.
De gifta vill inte visa Gud ringaktning för hans gåvor utan låter sig ledas av Andens kraft och växer i sin inre enhet och andliga gemenskap. De tar emot profetens – Kyrkans – lära som den enda trovärdiga undervisningen. I sitt äktenskapliga liv planerar de för att vara lyckliga tillsammans och inte för att undvika kärlekens frukter. De vill inte begå synd och ringakta Gud.
När de som vuxna lovat varandra trohet och förenas i mänsklig kärlek gör Gud dem till sina medarbetare i skapandet av nya människor, lika Gud och kallade av Gud att ge sig själva som gåva. De som gifter sig ger varandra i ett heligt utbyte och kan förverkliga sin kallelse som Guds barn.
I Guds trädgård blomstrar allt därför att det finns goda vårdare som lärt sig vad som krävs för att bevara växtkraften och beskydda fruktträden från de små skadeinsekterna som angriper blomkorgarna och vill döda knopparna. Men i Guds trädgård kommer också orutinerade och inkompetenta trädgårdsmästare som försöker manövrera ut de goda trädgårdsmästarna. De steriliserar alla Guds växter och tar död på rötterna. Efter en tid ser trädgården ut som efter en storm. Överallt ligger brutna grenar och den goda frukten ligger bara och ruttnar utan att någon tar hand om dem.
Men när stormen bedarrat kommer de goda trädgårdsmästarna tillbaka och sköter om de skadade träden som har friska rötter. De kommer att bära frukt igen därför att kompetenta och rutinerade trädgårdsmästare inte gett upp utan med iver och kärlek återställer trädgården i dess första blomstring.
De heliga påvarna Paulus VI och Johannes Paulus II räddade trädgården med sina anvisningar i Humanae Vitae (1968) och Veritatis Splendor (1993). Johannes Paulus II inrättade ett institut för försvarandet av de goda handböckerna för heligheten i det äktenskapliga förbundet. Förbundet mellan mannen och kvinnan är en Guds arbetsplats för livet och det eviga livet. Det är så viktigt att det också kräver ett institut för forskning och lärande.
Här, i Rom i anslutning till Lateranuniversitetet, kunde äktenskapets sakrament studeras på djupet ur alla vetenskapliga synvinklar. Vad är det nu som hotar dess inriktning och förskingrar de goda värdena? Vad skall hända sedan professuren i moralteologi försvunnit i de nya statuterna från 2017? För vem eller för vilka har moralteologins stöd för Humanae Vitae och Veritatis Splendor varit för mycket?
De medarbetare som inte ville använda sig av de goda trädgårdsmästarnas erfarenhet och kunskap steriliserade deras innehåll så att de inte bar frukt. Men de som använde sig av deras obrutna vishet och kunskap såg att allting blomstrade igen i Herrens trädgård. Det kommer alla de gifta till del och får deras kärlek att mogna och bära frukt.
Trädgården är en symbol för familjen. Familjen är en avbild av Treenigheten. Enheten och kärleken i Treenigheten återspeglas i den mänskliga familjen som har sin förebild i den heliga familjen i Nasaret. Guds helighet finns där. Det återfunna Paradiset finns där. Det påvliga institutet för äktenskap och familj och för livet, grundat av Johannes Paulus II 1982 måste försvaras och bevaras för framtiden. Kyrkan är dess förvaltare och garant!
Not. Grundandet av institutet var planerat till 1981 men sköts upp på grund av attentatet mot påven Johannes Paulus II. I stället valde påven festdagen Vår Fru av Rosenkransen den 7 oktober 1982 som instiftelsedag med konstitutionen Magnum Matrimonii Sacramentum. I USA, på Amerikas katolska universitet i Washington, grundades ett institut med samma konstitution 1988.
diakon Göran Fäldt
