Samhörighetens mirakel

Samhörighetens mirakel

Det finns de som gifte sig därför att de älskade varandra. Det finns också de som älskar varandra därför att de gifte sig. Kärleken är egentligen mirakulös.

Lyckliga de som finner den. Kärleken är en god kraft som växer inifrån. Får den inte den näring den behöver för att växa, vissnar den och blir giftig. Den kan fortfarande rädda, men något nytt kommer att behövas. Barnens liv och framtid är beroende av föräldrarnas enhet och trohet. Barnens kärlek till föräldrarna är deras verkliga lön.

Äktenskapet mellan kristna är oupplösligt. Det är en knut som håller ihop två livslängder och som blir starkare och starkare. Vad är det som får det att bli så starkt? Starkare än döden? Vilket himmelskt och jordiskt material har vår Herre använt sig av?

Det första är äktenskapets dogmatiska oupplöslighet. Det betyder att det har karaktären av en lag. Dess grund är samhörigheten som övervinner allt.

Det andra är den kärleksfulla uppmärksamheten gentemot alla medmänniskor. Det finns personer som genom sitt sätt att vara och tänka gör outplånliga intryck på oss. Som gör ”avtryck” också bland många runt omkring dem. Det är ofta egenskaper som går i arv: från mor och mormor och mormorsmor, från far och farfar och farfarsfar. Har hemligheten en gång slagit rot i en människas hjärta så kan den bara inte dö.

Den lever. Den planterar om sig i ny jord. Den får skott och frambringar egna, söta frukter. De där starka banden, sättet att se alla människor, att ta vara på allas sätt att tänka och vara med samma aptit på livets alla krokigheter och egendomligheter är egentligen kärlekens väsen. Det är det mirakulösa. Miraklet kärlek är det tredje stora vi måste erkänna.

Visst måste vi mena att Guds kärlek till oss – sådana vi nu alla är – är ett mirakel. Att vi inte förstår dess ursprung räddar oss från att förstöra den genom vårt oförstånd. Är det inte så Gud ser oss? Gud älskar oss så att han försöker förhindra att vi förstör oss själva. Därför vårdar Han sig ömt om den välsignade samhörigheten, den som kärlekens ursprung och mål. Hela världen behöver kärlekens väsen. Lycklig den värld som fostrar kärleken.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.