Modernismen har gjort det egna samvetets röst till läroämbete och högsta rättsinstans

Om individualismens magkänsla och subjektiva övertygelser har Alan Bloom sagt att det motsvarar "en för alla ogrundad grund för moralisk beslutsamhet, tillräcklig i sin minsta tankeverksamhet för att underkänna alla andra skyldigheter och lojaliteter" (Tre påståenden om äktenskapet, Katolska utskottet för äktenskap och familj, sid 10, 2011).

Första Mosebok säger "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont." Gud hade då fört människan till Edens lustgård för att bruka och vårda den. Samvetet kan inte vara människans konstruktion utan hör till skapelseverket. Det är en sida av förnuftet och hjälper människan att skilja ont från gott. Som en Guds gåva till människan kan det inte vara ofelbart som sådant. Det finns alltid där, även när det missbrukas.

Vad som inte är ofelbart är viljan som är människans och hennes ansvar. När människan varnad av Gud gör det onda förmörkas hennes förstånd och bara ett nådens mirakel kan få henne att vända om. Jag tar exemplet från polisförhöret med Bering Breivik på Utöya den 22.6 2011: "När jag tog fram pistolen för att skjuta de två poliserna i ryggen var det som om tiotusen röster i mitt inre skrek och skrek och skrek 'Gör det inte'" Att han bröt mot sitt samvetes förmåga att skilja på gott och ont försänkte honom i sitt förnufts djupaste mörker och han fortsatte på sin onda väg. Förutom S:t Thomas Aquino har vi fått Antonio Rosmini (1797-1855) och hans verk "Conscience" och S:t Johannes Paulus II med Veritatis Spledor (1993). Rosmini säger: "Det finns ett ljus i den mänskliga varelsen: det ljuset i det mänskliga väsendet är sanningens lag". Hur förvaltar vi denna kunskap som dopet ger oss som en möjlighet?

Samvetet är det som skiljer människan från djuren. Sanningarna i Kristi evangelium är den lag människan måste lära sig för att forma sitt samvete. Hon behöver det för att ärligt kunna bikta sina synder.

Litar hon bara på sig själv och sina instinkter tar hon risken att göra sig själv till både åklagare och domare, lagskrivare och uttolkare. Vi har ett högsta läroämbete instiftat av Kristus, det petrinska ämbetet, påven som Kristi ställföreträdare på jorden och S:t Petrus apostelns efterträdare. ”På dig skall jag bygga min kyrka och jag skall ge dig himmelrikets nycklar”. De nycklarna har vi inte fått själva. Någon som har uppdraget måste hålla dem åt oss.

diakon Göran Fäldt