Ledare i Sverige är troende marxister
För att förstå den officiella ”politiska” stilen i Sverige under hotet av en samhällsförlamande pandemi, måste man gå tillbaka i tiden för att söka möjliga förklaringar. Den officiella ”stilen” bland många etablerade ledare framstår som tydligt antiauktoritär i sin återhållsamhet med konkreta statliga maktmedel och förkärleken till vänliga uppmaningar. Varför är det så, och hur kom det sig?
Andra länder i västvärlden, också de barn av den franska revolutionen (1789), går mer bestämt till väga och producerar dekret på löpande band och fungerar med direkta åtgärder med omedelbar verkan. De får beröm för att vara ”effektiva”. Sverige får kritik för att genom en mer ”tillåtande svaghet” öka riskerna för virusspridningen. Men kritiken kanske ändå inte får rätt. Den som lever får se!
Grannländerna Danmark, Norge och Finland agerar i alla fall mer som länderna ute i Europa kan man konstatera. Då hör det till bilden att de skandinaviska länderna vilar på en lång, gemensam protestantisk tradition men att Sverige ändå skiljer sig från de andra.
Förklaringen ligger enligt min mening i tron på den ”rena marxismen” – alltså inte det revolutionerande proletariatets diktatur – utan den materialistiska utvecklingen i ”språng”. Den marxistiska utvecklingen leder framåt till ett samhälle utan ägande klasser och utan strafflagar enligt sin upphovsman.
Hindren för en utveckling mot ett gemensamt, jämlikt monoplan för alla människor är äganderätten och den fria viljan för den enskilde. Staten, eller samhället, kommer i den marxistiska teorin, befinna sig i ett övergångsstadium med vissa kvarlevande maktbefogenheter, men staten, som auktoritär maktfaktor, kommer att avskaffa sig själv och ett samhälle av jämlikhet, broderskap och frihet kommer att infinna sig och vara oåterkalleligt. Det kan inte vara på något annat sätt eftersom materialismen är självstyrande och opåverkbar.
Representanter för ett marxistiskt troende ledarskap, myndighetspersoner och ministrar, kommer därför att undvika alla uttalanden som vilar på maktutövning och auktoritet. Hänvisningarna är till vetenskapen och specialisterna. Man kan visserligen behöva göra undantag – men utan att uppge grunden.
Får vi en ekonomisk recession på grund av pandemin med en påföljande arbetslöshet skall vi – som en minister sagt – lösa krisen ”som samhälle”. Det är alltså den kollektivistiska lösningen. Till den hör kärleken till det kollektiva välfärdssamhället. Man ”älskar” samhället och dess representanter som visar sig vara antiauktoritära!
Att Sverige nu sticker ut, och observeras kritiskt, beror på att det är ett land som under lång tid haft ett ledarskap som är ”troende marxister”. De är inte, och har inte varit, protestanter eller kristna, utan marxister. De kommer att fortsätta vara det så länge de lever. De har en annan sorts makt som inte syns hos dem som personer. Men det är ändå en makt och den makten vill bestämma! De kan se det som en god sak att införa en global klimatdiktatur. De tror inte på de kristna barmhärtighetsverken eftersom de inte påverkar strukturerna. De tror inte på en icke materiell godhet – en andlig kraft – eftersom den bygger på människans fria vilja. De tror inte på människans samvete som fostras till att skilja ont från gott. Framför allt tror de inte på Gud och inte på själens odödlighet. För dem hör all religion till en tidigare materiell fas i utvecklingen och som samhället lämnat bakom sig som ett fotavtryck i leran.
Trots tragiken med coronaviruset som kan drabba hela världen liksom tidigare pandemier (Spanska sjukan, Hongkonginfluensan), visar nödsituationen på allvarliga villoläror i länder som sugit upp marxismen i det som skulle vara ett reningsbad.
Vårt Sverige hör dit. På vilka vägar denna materialistiska ideologi kommit in i vår kultur får de sanna historikerna beskriva och förklara. På något sätt har vi nog fått materialismen från det Ryssland som blev Sovjetunionen.
Ett exempel på den indoktrinering som ryssarna utsattes för är den världsbekante cellisten Mstislav Rostropovich (1927-2007). För honom var Johann Sebastian Bachs cellosviter (komponerade på 1730-talet) outtömliga källor till beundran och lycka.
Som 16-åring kunde han börja sina cellostudier för den berömde professor Semyon Matveyevich Kozolupov (1884-1961) vid musikkonservatoriet i Moskva. Obligatoriskt i musikundervisningen var den ideologiska undervisningen i marxismen-leninismen.
Eleverna fick lära sig att det andliga inte existerar och att allt är materiellt. Om detta hörde till samhällets undervisning på alla sociala nivåer, kan man anta att det bildade ett slags religiöst kitt som täppte till alla möjligheter för traditionen och kristendomen att finnas till i verkligheten. Den materiella diktaturen var ett faktum.
Personer i Sverige valde att ansluta sig och inleda ett politiskt reformprogram som än i dag bildar skola och läggs till grund för partipolitik. Ideologin är alltså inte svensk utan rysk, inte kristen utan marxistisk. Coronapandemin är något fysiskt materiellt, marxismen är filosofiskt intellektuell.
diakon Göran Fäldt
