Krigets långa svärd och dess slut
I 2000 år har vi kristna firat Herren Jesu påsk i glädje och tacksägelse för Hans seger över syndens makt och döden. I lika lång tid har våra bröder och systrar försökt förstå tidens växlingar mellan blomstrande andlig kultur och ett ont herravälde som kastat människor i brinnande ugnar och förgjort dem.
Så länge Kyrkan förkunnat budskapet om frälsningen i Herren Jesus Kristus har visionerna i Johannes evangelistens Uppenbarelsebok tagits som profetiska uppfyllelser under tidens ondska. Alla kan läsa in nya betydelser i de ofattbart rika visionerna i Johannes av Gud inspirerade visioner.
I varje helig mässa lyssnar vi till prästens uppmanande ord, ”Trons mysterium”, och svarar ”Din död förkunnar vi och din uppståndelse bekänner vi, till dess du återkommer i härlighet”. Det sammanfattar hela vår tro.
I varje ögonblick av vårt liv är detta mysterium närvarande. Kristus är segraren i ett kosmiskt krig mellan de goda andemakterna och de onda som sprider död och hat över jorden och i himlen. När ett lands krigsmaskineri kastar sig över ett annat land för att förinta det får Johannes’ visioner mening och förklarar det som sker.
Arkebuseringen (Madrid), Francisco de Goya (1746-1828)
”Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: ”Kom!” En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människorna skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom” (Upp 6: 3-4).
Det långa svärdet är tiden då kriget måste rasa. I alla tider har människor drabbats av krigen och deltagit i dem till sin egen dom. Men de som dör i Herren dör inte, ty de lever genom Kristus som är uppstånden och närvarande i Livets bröd.
Den Uppståndne Kristus, William Blake (1757 - 1827, London)
Om de bara också dog i Herren och fått prästens och Kyrkans välsignelse! Om de bara ändå bevarat dopets nåd!
Prästämbetet är av Kristus instiftat för att människorna som utsätts för det onda ändå inte skall gå förlorade utan ha evigt liv med Herren. Prästen och Kyrkan är medlare mellan människan och Gud. Om de bara omvände sig i tid!
Johannes hörde också i en annan vision en röst som sade: ”Kom!”. Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden” (Joh. 6: 7 - 8).
Sedan hörde Johannes ett segerjubel i himlen. ”Och han såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den kallas ”Trovärdig och sann”, och han dömer och strider rättrådigt. Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds ord” (Joh. 19: 11 - 13).
Blodet är martyrernas vittnesbörd. Mantlarna är tron, hoppet och kärleken. Herren Gud vill inte att någon av dem som är Hans, skall gå förlorad. Han är den gode Herden som leder sina får på den heliga vägen till Uppståndelsen och det eviga Livet.
diakon Göran Fäldt
