Historien om våra äktenskap
Jag tror att man ska försöka tala om äktenskapet i Kyrkan som en historia snarare än som en samling katekeser. I äktenskapets historia möter vi Adam och Eva, Abraham och Sara, Isak och Rebecka, Jakob och Lea och Rakel, Sara och Tobias, Elisabet och Sakarias, Josef och Maria, och alla efter dem. Det är en lång historia utan slut.
Månggifte var regel i världen och i början av det judiska folkets historia också vanligt. Först med Mose lag sker en förändring. Ett av Guds bud förbjuder äktenskapsbrott.
Det monogama äktenskapet.
Kristus upphöjer det monogama äktenskapet till värdigheten av ett sakrament. Här börjar vår egen historia. Den är religiös och den skapar kulturer. Den utvecklas och går från sakrament till sekulära civilkontrakt men den kristna grunden finns ändå kvar.
Idag är det i många länder lätt att få skilsmässa. I Kyrkan kan man separera om det är nödvändigt men skilsmässa finns inte. Det är både parens enhet som står på spel och barnens trygghet som ska garanteras. Gud vakar över äktenskapets förbund. Allt handlar om livet och kärleken. Det finns en rik historia som människor av kött och blod skriver. Den gör alltid intryck.
Katekesernas betydelse.
Katekeserna är bra som undervisning men knappast som historia.
Anledning är den att historierna om äktenskapen föregår de kateketiska utläggningarna. Men det innebär en risk. I historien om äktenskapet måste både de lyckliga och de olyckliga äktenskapen finnas med i berättelsen. Det finns de som var lyckliga men blev olyckliga, och de som var olyckliga men som blev lyckliga. Där finns alla grader av hopp och förtvivlan. Historiens stora tavla år rik på nyanser och lika sann som livet är sanning.
Äktenskapet – hemmets interiör.
Under alla omständigheter måste vi betona äktenskapets helighet som förutsättning för det goda samhället och den blomstrande kristna kulturen.
Är det svårare eller lättare att hålla ihop äktenskapen och familjerna i vår tid i jämförelse med äldre tid? Svaret är nog att det alltid är lika lätt och lika svårt.
Därför måste vi tala om det och upptäcka vad som står på spel och vart vi är på väg. Folk reagerar ofta på ordet moral som något besvärande och gammaldags. Folk måste övertygas om att moral är viktig och till hjälp, inte tvärtom, som en börda och ett hinder för den personliga utvecklingen. Gifter man sig ska man vara fullt medveten om sitt ansvar. Man måste förmedla ärlighet, trygghet och medmänsklighet. Hela livet!
Därför är det också viktigt att alla par som tänker gifta sig får den undervisning i moralen som de behöver som kristna. Det är viktigt att den vördnadsfulla attityd till det sexuella samlivet som de får genom att leva efter Kyrkans undervisning samtidigt är en levande undervisning för deras egna barn.
Kunskap och insikt.
Med den kunskapen och insikten om Kyrkans vishet på familjebildningens område kan barnen gå i den sekulära skolan och bli undervisade om vissa felaktiga principer utan att behöva ta skada av de sekulära värderingarna om kön, sexualitet och ansvar som det avkristnade samhällets skolplaner förmedlar. Det är ingen lätt situation. Man måste tala om den.
Familjen har alltid en framtid. Den kommer att ha en historia att berätta. Den har ett oöverträffat värde. Vi måste leva för att föra detta värde vidare till nästa generation.
diakon Göran Fäldt
