Guds änglar – den sanna trösten

I tider av sorg och smärta i Moder Kyrkan kan vi förlita oss på de goda änglamakterna som alltid tjänar Gud och uppreser de fallna i kampen mellan gott och ont. Det är Kristi frälsningsverk att Han kommit, inte för att ersätta en fallen värld eller en syndfull mänsklighet med en annan, utan att Han har kommit för att blåsa liv i ”den tynande veken och inte utsläcka den”.

Den antika filosofin såg alltid historien som ett kretslopp, stenålder, järnålder, guldålder, och andra åldrar, som avbröt varandra. Samhällen föds och går under, enligt det antika tänkandet. Det gamla ersätts av det nya.

Men det bibliska budskapet är något helt annorlunda. Det Gud har skapat är gott. När det hotas och tar skada av det onda solidariserar sig Gud med sin Skapelse och förnyar den genom Sonen. Gud som antar mänsklig gestalt upprättar hela Skapelsen, också den fallna mänskligheten. För att upprättas och höra till den goda Skapelsen måste den ta emot den gudomliga hjälpen och erkänna sitt behov av försoning. Skapelsen är i dialog med sin Herre och Hans levande

Ande av kärlek och ljus.

Änglarna och änglarnas hierarkier samverkar alla med varandra för att bekämpa ondskans och hatets makter som ibland förrädiskt tar makt över människor som försummat att förstå att uppskatta sin fria vilja. Bibeln upplyser oss om de goda änglarnas verk och änglahierarkiernas underbara och starka krafter i Guds tjänst. Jesus talar ofta om änglarna för att vi också skall lita på Guds plan för oss alla.

Alla de tre ärkeänglarna har haft enastående uppgifter för oss människor: ärkeängeln Gabriel (Luk 1:19; Dan 8:16, 9:21; Luk 1:10, 19) naturligtvis som den som kommer med budskapet om Gud Sonens människoblivande genom jungfru Maria;

S:t Mikael (Dan kapitel 10 och 12; Upp 12:7-9; Judas 9) som den som slår tillbaka det personifierade onda, Satan och hans onda andar, S:t Rafael (Tobit 12:12, 15) som helade Tobit från blindheten. Dessa tre har upphöjda platser i himlen men inte de högsta som tillfallit seraferna och keruberna. Läs gärna om dem i din egen Bibel.

Allt vi kan veta om dessa himlens invånare har uppenbarats för oss genom den Heliga Skrift. Vi kan inte spekulera över deras väsen och funktion och inte heller veta hur många de är till antalet. Men de har alltid hört till vår katolska tro. Vi ber dem i mässan att frambära det eukaristiska offret genom prästens händer, vi vördar dem med festdagar och vi litar på deras himmelska beskydd. Det är just i september månad under kyrkoåret som vi har tillfälle att tillsammans tacka Gud för hans änglars arbete i Skapelsen och för att de går framför oss på den slingrande, steniga vägen till Paradisets smala ingångsdörr.

Vi kan ha en personlig relation till vår skyddsängel. De högre placerade ärkeänglarna påminner däremot mer om Guds plan för hela mänskligheten och för skapelsen. Nästan alla av våra stora kyrkofäder har studerat de heliga skrifterna och predikat om ärkeänglarna. Det skulle vara helt fel att glömma bort dem i Kyrkan och försumma kulten av änglarna. Särskilt i svåra tider kommer de till vår undsättning och tröstar oss. Låt oss alltså upprätthålla kulten av änglarna!

Jesus gör dem levande och närvarande för oss alla. Han har ju sagt: ”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen” (Joh 1:51). Det kanske handlar om den sista tiden, strax innan Jesus återkommer i makt och härlighet. Änglarna, och bland dem förstås ärkeänglarna, ingår i Guds skapelses underbara verk, ofattbart i storhet och skönhet. Skall du och jag se dem här i detta livet? En dag sker det.

Lever vi i den sista tiden? Det kan vi inte veta, men vi har alltid ansvar för oss själva och för andra genom att tro, tro på Gud, lita på Gud och göra det som är gott. Om det visar sig att detta är den sista tiden, då är vi beredda att möta Gud och Hans rättvisa dom. Vi kan aldrig skylla ifrån oss på omständigheter eller tragiska förhållanden.

Om hela mänskligheten skulle räkna stjärnornas antal på natthimlen en timme varje natt under en månad skulle vi ändå inte kunna räkna antalet ljuspunkter i alla stjärnbilderna. Om vi skulle kunna se de heliga andarna, de som ibland blir budbärare och kallas änglar, skulle vi aldrig kunna räkna deras antal.

Den vetenskapliga filosofin ser det materiella kosmos men den kan inte se den övernaturliga andliga världen. De hemligheter Gud vill uppenbara för oss kräver trons gåva som ges oss i dopet. Inte heller när vi kommer till himlen efter döden kommer vi att kunna känna antalet av alla Guds änglavarelser. Men de finns där och uppfyller himlarna där också människornas själar finns i väntan på den yttersta domen då denna skapelse går över i en upprättad och fullkomnad skapelse.

När vi här på jorden tänker på änglarna och ärkeänglarna tillber vi Gud på ett särskilt sätt och tackar Honom för hela hans verk. Gud den Allsmäktige har fyllt de heliga andarna i himlen med liv och de tjänar Gud var och en med sitt eget uppdrag. Allt återger Guds egen skönhet och storhet, allt som finns och lever omger Gud och lovsjunger Gud i en fullkomlighet och harmoni som vi här bara kan ana och i himlen möta och njuta av. Inte ens i tider av sorg och oro för Kyrkan och världen, för nöden och förstörelsen, är vi utlämnade åt likgiltighet och gudomlig frånvaro. Gud är alltid närvarande och ser till oss med kärlek. Änglarna är vårt stöd och vår hjälp att möta Gud i ödmjukhet och tacksamhet för Hans ofattbara godhet. De är vår sanna tröst!

Diakon Göran Fäldt