Förföljelsen av kristna – hur ser den ut i dag?

Förföljelsen av kristna – hur ser den ut i dag?

Förföljelsen av kristna – hur ser den ut i dag? Det är en förenklad bild vi får om vi bara ser till den fysiska förföljelsen eller hotet till döds eller påtryckningar att fly bort från sitt hem eller sitt land. Det är naturligtvis förföljelse av ett kollektiv, av en grupp eller en stam eller en klan. Den som bor i ett kristet område kan bli förföljd därför att man tillhör gruppen. Men det är inte alltid förföljelse av den kristna tron eller av den kristnes tro.

Under de första århundradena av Kyrkans historia – som sammanföll med det romerska kejsardömet – växte Kyrkan mycket snabbt genom förkunnelsen av Jesus som Frälsaren och Försonaren mellan människan och Gud. Församlingar bildades överallt, präster och biskopar gav sina liv för Jesu namns skull. Påvarna stred mot den världsliga makten för att kämpa för Kyrkans frihet att förkunna Jesu budskap till de som ännu inte var döpta och hade mött Jesus i Hans kyrka.

Men avfallet var under vissa tider större än ökningen av kristna. Det berodde på de straff som hotade dem som inte utförde riter av vördnad för kejsaren. Kristna var övervakade. Det fanns på alla större platser i romarriket statyer eller bilder av kejsaren. Det hörde till medborgarplikten att ge något tecken på underkastelse under kejsaren på dessa offentliga platser. Man måste tända rökelse eller ge en penninggåva eller läsa upp en bekännelse till kejsaren. De som vägrade blev förföljda och kunde förlora sin medborgarrätt. Nästan alla valde att avfalla från tron och från Kyrkan av rädsla för att förlora möjligheterna att överleva genom arbete och rädda sin familj.

I våra dagar är det framför allt förföljelsen mot familjen som institution i samhället som är förföljelse av kristna.  Det uttrycker sig som en form av åsiktsdiktatur.

Du anses inte ha rätt att säga vad du vill om samlevnadsformerna. Säger vi offentligt nej till samkönade äktenskap, straffas vi genom mobbning, inte genom förföljelse till döds.  Säger du inte tydligt att skilsmässa, preventivmedel, abort och könsbyte är OK, hatar du eller diskriminerar du hela mänskligheten.

Det allvarliga i dagens förföljelse av kristen tro och moral är att det drabbar samhället självt som förlorar sin bas. Basen, eller grunden, för samhället finns i familjerna som modeller och fasta institutioner.

Katekesen säger i kapitlet Person och Samhälle: ”Ett samhälle är en samling personer som är förenade med varandra på organiskt vis genom en enhetsprincip som är mer än var och en av de personer som bildar samhället.” Det är därför äktenskapet är så viktigt, inte bara som ett troget förbund mellan en man och en kvinna som räknar med barn, utan som enheter som bildar en större solidariskt sammanhängande gemenskap. Det kristna, livslånga och trogna äktenskapet är ”en socialisation som utvecklar de personliga egenskaperna”, säger katekesen i § 1882.

 De moderna tankarna om ett flytande och flexibelt kön, du är inte man eller kvinna, du blir det du väljer, upplöser själva enheten i samhället och bygger all mänsklig gemenskap på känslorna i relationen, inte på gemenskapen som modell för hela samhället. Det spelar då ingen roll vilket kön du säger dig älska eller vilket kön du vill dela ditt liv med – så länge båda är överens om sin nära relation. Barn är inte heller målet för dessa relationer som kallas samkönade.

Därför ser vi också i hela västvärlden en historisk nedgång av befolkningstalen. Det stämmer också med den nya samhällsmoralen som skall var individualistisk. I ett sådan samhälle finns ingen plats för en universell religion som kristendomen. Det finns plats för religion, ja – på villkor att den är relativistisk och privat.

Den farligaste förföljelsen av kristna är alltså inte den fysiska, kroppsliga, utan den sociala förföljelsen av den kristna familjen som en fast institution. Alla kristna vet i dag hur stark och målinriktad denna förföljelse är. Se vad våra barn eller barnbarn ska lära sig tycka i skolan. Se hur svårt eller omöjligt det är att vinna samvetsfrihet för läkare, sjuksköterskor och vårdpersonal när det gäller aborterna. Se ur svårt det blir när det kommer att gälla dödshjälpen för de allvarligt sjuka eller mycket gamla!  

Den moderna tiden har inget högre mål för människan. Men Kyrkan har det och den kristna tron har det. Katekesen säger i § 1881: ”Varje gemenskap bestäms av sitt mål och lyder följaktligen sina egna regler, men ”människan som person är och skall vara upphovet till, bäraren av och målet för alla samhällets institutioner.”

                                                                                         diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.