Finns det en segrare på aborternas slagfält?
Vad reaktionerna på den amerikanska högsta domstolens beslut att avskaffa den federala aborträtten visar är att det aldrig funnits, och inte kan finnas, fullt allmänt stöd för den gravida kvinnans domsrätt över sitt barn.
Det förefaller klart och tydligt att motståndet mot aborterna hela tiden varit större än vad president Biden och talmannen Pelosi och andra aktivister velat hävda. Att ett stort antal delstater förväntas genomföra ändringar i sina abortlagar är tecken på att medborgarna levt under den federala abortlagen från 1973 under tyst protest.
I alla andra länder kommer det amerikanska domslutet ge upphov till våldsamma reaktioner för och emot. Politiker i Sverige har redan uttalat sig medan kyrkliga ledare som väntat ligger lågt. Vi kan nu bara ana kraften i svallvågorna som är på väg över Atlanten.
Abortförespråkare kommer att fortsätta säga att det är oerhört synd om de kvinnor som nu, med en mycket mer restriktiv abortlag, kommer att ”sitta fast” hela livet med ett barn de inte velat ha. Försvarare av det ofödda barnets rätt till livet inser säkert vilka oerhörda konsekvenser uttalandet från HD i USA kommer att få, men är lyckliga över den nu vunna friheten att ta ansvar för det liv som man och kvinna kan ge upphov till i sin relation.
Mänsklig sexualitet är alltid ett ansvar långt över den stund det tar att avla nytt liv. Tre (3) frågor inställer sig: Varför har (1) aborterna ökat i antal överallt i världen när det finns p-piller för kvinnan och preventivmedel för mannen eller frivillig sterilisering?
När medicin och sjukhusvård i stora drag utplånat den förr så vanliga spädbarnsdöden, hur kommer det sig (2) att fler barn än någonsin ändå dör genom aborterna? Är svaret att kvinnan väljer bort p-pillret av personliga skäl eller att det blivit norm att välja att ”skaffa” barn när det passar bäst? Hur kommer det sig (3) att antalet mycket fattiga kvinnor och ensamstående unga mödrar ökat med abortlagstiftning och ofta gratis preventivmedel? Var det detta som var meningen med den ”sexuella revolutionen” från 60-talet och framåt till vår egen tid i musikens, filmens och skolundervisningens form?
Den moderna kvinnans ”rätt” till sin kropp är på något sätt en fortsättning på idéerna om den absoluta monarkin som Jean Bodin formulerade på 1500-talet (se ”On Sovereignty”, Cambridge UP, 1992). Den enväldige monarken hade rätt att förfoga över sina undersåtar. Både drottning Kristina och Karl XII ”bestämde” över alla, när de behövde dem.
USA har en lång demokratisk historia som varit i kris många gånger. Men nu har högsta domstolen visat att ”staten-monarken” inte har oinskränkt makt över personer och deras liv.
diakon Göran Fäldt
