Den marxistiska mentaliteten är en osynlig nattlig gäst
Politiseringen av Svenska Kyrkan är inte grundproblemet eftersom kristna deltar i uppbyggandet av det civila samhället. Man missar poängen om man angriper den avgående ärkebiskopen Jackelén för att vara världsligt politiserande. Hon är teolog, inte politiker. Hon har gjort rätt som lagt sig i! Det är som teolog och kyrkoledare hon förstås, bedöms och koms ihåg.
Mot varandra stridande uppfattningar om politiska beslut är inte ett problem för en kyrka, till exempel den gamla statskyrkan i Sverige, som sedan 2000 har en ny friare roll, inte direkt bunden till staten, men likväl till sin självbild en historisk och nationell kyrka. Man kan säga att samhällsutvecklingen i det sekulariserade Sverige genom just Svenska kyrkan har en viss, men inte tydlig, kyrklig bakgrund.
Den marxistiska mentaliteten är däremot en invaderande rörelse i tiden som eftersträvar utbredning på sina egna villkor. Det typiska är inte den offentliga ateismen – som vill vara helt fri från den kristna världsuppfattningen om det mänskliga livet på jorden som en mot Guds bud trogen livsstil. Hur djupgående inflytandet från marxismen och ”moderniteten” varit under 1900-talet har studerats av bland andra Maurice Blondel (1861-1949) i Letter on Apologetics and History and Dogma, översatt från franskan, 1963. Påve S:t Pius X fördömde redan 1907 den förändrade filosofin och teologin i ”moderniteten” genom encyklikan Pascendi dominici gregis.
S:t Pius X (1835-1914)
Den marxistiska mentaliteten vill expandera utan religiösa inslag mot ”en ny flerpolig demokratisk världsordning”, för att låna ett aktuellt uttalande av ryske utrikesministern Sergej Lavrov, och ”med hjälp av likasinnade” vinna hela världen. Många vänsterstyrda länder i Latinamerika stöder Putins planer. Den marxistiska mentaliteten eftersträvar långsiktigt en klasslös, arbetande världsbefolkning som upprätthåller en självbevarande ordning. Vägarna till denna utopiska värld av fred och absolut jämställdhet mellan människor anpassas hela tiden och accepterar misslyckanden som framsteg. Också i Kyrkan har idéer om samhällsformer och religiöst liv förekommit och förblivit ogenomförbara. Ett exempel är verket Utopia av skrivet på latin av S:t Thomas More på 1500-talet, mitt under den kyrkliga kris som brutit ut med Martin Luther.
S:t Thomas More (1478-1535)
Mentaliteten är enklast beskriven om en rörelse som är allergisk mot all religion som har ett eget innehåll och egna förklaringar till att vara människa och till livets yttersta mening. Den har lärt sig att omdefiniera alla etablerade begrepp efter sina egna mer abstrakta, som till exempel att kalla kyrkliga verksamheter, som skolor och sjukhus, idéburna verksamheter. Familj, samlevnad och kön är tydliga måltavlor för marxistisk politik.
Mentaliteten formar till övertygelser och känslomässig gemenskap med likasinnade. Den reagerar mot olikheter och nyanser som ett slags allt absorberande naturkraft. Den tolererar inte, som alla auktoritära personer och regimer, alternativa vägar som tappar bort det avlägsna målet om en ny flerpolig demokratisk världsordning.
Mentaliteten legitimerar alltid utfrysning av oliktänkande och isolering av protesterande personer. Den marxistiska mentaliteten gör framstötar så ofta det är pragmatiskt möjligt och kommer tillbaka när motstånd övervunnits eller förtryckts. Den är ständigt återkommande.
Det är viktigt att förstå att mentaliteten kommer in i alla strukturer, inte bara i politiska partier utan också i kyrkor och absorberar allt i steg. Det är alltså inte den samhällsinriktade politiseringen i sig som är ett kyrkligt trovärdighetsproblem utan den inre mentaliteten som är det.
Den är invaderande, precis som ryske Vladimir Putins totala maktbegär, och upprepar sig efter motgångar och misslyckanden. De som är fångade i den marxistiska mentaliteten arbetar alltid långsiktig med strukturer för att delta i en materiell och religionsallergisk maktutövning.
Religionen är den onda fienden. För att motstå en sådan likriktningsprocess måste man läsa många böcker och köpa böcker andra läst eller skrivit. Den ”uppriktiga kärleken till böcker” är ”trons kraft”, har G.K. Chesterton sagt. Det är så sant och hoppingivande när andliga diktaturer gör sina framstötar. Hans ”Fader Brown” historier är goda rastplatser för vandrande sökare.
diakon Göran Fäldt
