Den mänskliga värdigheten kommer först
Det finns flera skäl att acceptera registrering av tredje kön i det statliga personbeviset. Som katoliker har vi alltid ett ansvar också i det politiska samfundet. Det finns många frågor på den ”politiska agendan” som kan vara känslomässiga fällor eller fallgropar. Det är viktigt att vi står för den katolska tron men samtidigt att vi inte överreagerar utan verkliga argument.
En sådan fråga i tiden är frågan om könsbyte och registrering av identitet som person. Personligen vill jag inte se några hinder att införa val av kön, ett tredje, i svensk lag. Varför inte? Det måste bygga på människans värdighet – inte allas lika värde utan allas värdighet!
För det första: Kan transpersoner i personbeviset ange sig som trans, eller tredje kön, från att vara man eller kvinna vid födseln, följer det inte med automatik att antalet personer med ändrad beteckning ökar. Det betyder inte att många fler får stöd för sin upplevda könsidentitet. Det måste inte ses som en tendens i samhället.
Kan en person i folkbokföringsaspekten ändra kön måste samma person kunna ändra tillbaka till biologiskt kön på samma sätt som han eller hon begärt ändring. Möjligheten att få sin identitet bekräftad måste inte heller innebära ett ökande antal hormonella eller kirurgiska insatser från vårdens sida. Det skulle annars vara den allvarligare konsekvensen. Det handlar alltid om ett begränsat antal personer, inte om grupper eller om en rörelse.
För det andra: förändringen av könsidentitet ur samhällets synvinkel är inte objektivt en kränkning och utgör inte en fysiskt-mental skada i sig. Den utgör inte ett brott mot en människas integritet.
För det tredje: Varför skulle den lag i Sverige som tillåter abort av levande mänskliga foster utestänga levande personers önskan om identitetsändring? Identitetsändring gör inte något ont mot personer som söker bekräftelse av sin tillhörighet i samhället. Aborten, däremot, är ofrånkomligen alltid en verklig kränkning av en persons integritet. Vad samhället gör för att inte kränka fostrets integritet är att inte tilldela det personstatus från konceptionen.
För det fjärde: att bromsa en persons identitetsändring genom lagligt förbud riskerar att förvärra den psykiska ohälsan för en förhållandevis liten grupp personer som kan uppfatta sig som icke existerande. Den situationen bör samhället inte acceptera.
För det femte: orsakerna till att önska formell bekräftelse som transperson kan, om inte i demokratisk ordning utredas för att vinna tid, ändå alltid studeras för att skapa större förståelse i samhället. Barnpsykiatrin har alltid den uppgiften att förstå barns utveckling och ge rätt stöd både åt barn och deras föräldrar. Föräldrar i sin tur har alltid något slags utbildningsbehov. Samtal före äktenskaps ingående har fördelen att paren inser vilka potentiella relationsproblem de kan föra med sig in i det gemensamma livet. Det kan handla om omedvetet impulsagerande eller felaktiga rolluppfattningar som man och kvinna eller kulturbakgrund. Seriösa föräldrar tar sina barns utveckling på allvar från första dagen i deras liv. Seriösa föräldrar kan uppfatta depressionsliknande förändringar redan hos små barn och söka råd eller hjälp i tid. Könsdysfori kan uppträda tidigt men också läka ut av sig självt under föräldrars uppmärksamhet och emotionella närvaro.
Transpersoner är modiga personer. Det krävs mod att presentera sig som tredje kön. De skall alltid bemötas korrekt. De har också – förhoppningsvis – modet att inte se adoptioner som rättigheter eller kräva andra vägar att ändå bli förälder. Valet har sina möjligheter och begränsningar som alltid. Vad vi som lever tillsammans på jorden måste göra är att ta konsekvenserna av vår könstillhörighet på allvar. Vi är födda som man eller kvinna men den som vill undvika det, eller byta kön, behöver inse att de inte är förutbestämda till ett tredje kön på det sätt som man eller kvinna kan se sig som förutbestämda i sin existens som man eller kvinna. Lagen bör vara tillfredsställande i båda fallen.
diakon Göran Fäldt
