David använde små medel för att få kolossen på fall

J.J. Tube, David och Goliat (Wikipedia), 1877.

Som trogna katoliker hävdar vi konsekvent att det sexuella livet hör hemma uteslutande i äktenskapet och att barnen är en rikedom som gör föräldralivet meningsfullt och lyckligt även om motgångar och sjukdomar drabbar oss. Vi lever efter normen att livet ska komma till på naturligt sätt och att familjeplaneringen med antal barn är makarnas egen sak i trohet mot den etiska lagen i äktenskapet. Vi betraktar också förbundet mellan den döpta mannen och den döpta kvinnan som ett förhållande som varar obrutet så länge vi lever på jorden och att Kristus upphöjer vårt förbund till värdigheten av ett sakrament. Det sistnämnda förkastades av den protestantiska teologin och konsekvenserna blir överallt tydliga.  

Missbruk av sexualitetens gåva är för vårt samvete synd, provrörsbefruktning och försök till könsbyte strider mot naturlagen och kan aldrig enligt oss praktiseras. Ett ont kan inte tillåtas för att åstadkomma något som i sig är gott.

 Varför är det ändå svårt för Katolska kyrkan just i Sverige att få gehör för det traditionella kristna värderingarna på området äktenskap och familj? Det är ju ändå i grunden ett kristet land och kyrkor finns öppna överallt. Varför är motståndet mot just vårt katolska försvar av livets helighet från konceptionen till den naturliga döden så kompakt?  

Opinionsbildare kan vara medvetna om att vissa politiska partimedlemmar utifrån religiös livsåskådning ”kan ge fostret rätt till liv”. Men i samma andetag ställer man livets rätt mot ”kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp”. Andra hävdar att det finns ”ett tydligt samband mellan begränsad aborträtt och högre mödradödlighet”.

 Att gå emot en sådan stark åsikt är som att delta i Davids kamp mot Goliat i Bibeln. Berättelsen om Davids mod och intelligens i striden med Goliat visar att det finns en rättfärdig kamp som Gud tillåter. Som katoliker finner vi ingen annanstans utanför Kyrkan samma konsekventa och på förnuft och tro baserad kristen lära. Vi tror inte att det för kristna kan finnas ”mångfald i enheten” i äktenskaps- och familjemoralen.

Om man inte accepterar samma etiska lagar bland kristna har man inte vunnit enheten och kan inte hoppas att andra former av gemenskap ersätter den sanna förkunnelsen av evangeliets hela gåva från den Helige Ande. Det är naivt och okunnigt!

Vi slungar inte stenar som David gjorde men vi använder oss av argument som vi har stöd för i Bibeln, den katolska doktrinen och naturrätten. Argumenten är sanningens vapen som borrar sig in i det kompakta motståndet mot den kristna läran. Fast vi har de katolska kristna begreppen och sanningarna hålls vi ändå konsekvent ”utanför”. Vad är förklaringen?

Den amerikanske teologen och författaren John Witte har studerat själva utvecklingen i västvärlden och förklarat den uppkomna svårigheten att förkunna evangeliet i det moderna samhället genom att klarlägga vad de protestantiska reformatorerna från 1500-talets mitt och efter konciliet i Trient behållit av den kanoniska lagen och vad de förkastade. Något viktigt behölls men något lika viktigt förkastades. Att förstå vad som skett och vilka konsekvenser det fått är samtidigt svar på frågan varför vi som katoliker möter ett så kompakt motstånd i det svenska samhället. Med den förståelse av verkligheten rustar vi oss för att förkunna evangeliet i dess helhet som Guds undervisning till alla folk. Vi har alltid rätt att förkunna vår tro och att leva efter den.

John Witte skriver: ”Protestanterna lärde att äktenskapet som samhällsinstiftelse inte längre stod under Kyrkan och dess kanoniska lag utan under staten och den civila lagen. Kyrkliga befattningshavare skulle säkerligen fortsätta att förmedla bibliska och moraliska principer som respekterade sexualiteten och föräldraskapet. Kyrkliga konsistorier kunde fungera som statliga ombud och registrera äktenskap och tillrättavisa otrohet och övergrepp i hushållet. Alla kyrkomedlemmar, inte bara prästerna, borde kunna vara rådgivare för dem som avsåg att gifta sig eller önskade begära skilsmässa. Löftena som ingår i dopets sakrament är också inriktade mot gemenskapen i församlingen vilket innebär att de som kyrkomedlemmar också skulle kunna stödja och styrka de döpta i deras moraliska och materiella välfärd. Men den huvudsakliga legala auktoriteten över äktenskapet låg principiellt under staten och inte under Kyrkan, enligt vad de flesta protestanter lärde.  

Protestantiska ledare och jurister behöll mycket av den traditionella kanoniska lagen för äktenskapet och familjen trots att man tidigare häftigt och med bitterhet angripit den. Ett tydligt bevis på graden av protest var Luthers bokbål 1520 när han brände den kanoniska lagen och biktböcker offentligt. Traditionella kanoniska förbud av onaturliga sexuella relationer och handlingar som försvårar eller omöjliggör äktenskapets barnalstrande funktioner, kvarstod dock.

I stora delar behölls kanoniska lagens förfarande när det gällde hustrumisshandel och övergrepp mot barn, brott begångna av fäder och vårdnadshavanderegler. Kanoniska lagens äktenskapshinder som var till för att skydda det fria samtycket och upprätthålla de bibliska förbuden att gifta sig med släktingar, fortsatte att gälla liksom reglerna för relationerna mellan man och hustru och föräldrarna och barnen.

Den nya protestantiska äktenskapsteologin frambringade emellertid också avgörande förändringar i den nya civillagstiftningen. Eftersom reformatorerna förkastade äktenskapets underordnande i förhållande till celibatet, förkastade de också lagar som förbjöd äktenskap för präster och munkar och lagar som tillät att kyskhetslöften kunde leda till annullering av vigsellöften.

Eftersom de förkastade äktenskapet som sakramentalt begrepp och som ett evigt förblivande förbund, har reformatorerna infört skilsmässa i modern mening i sådana fall där äktenskapsbrott, övergivande, grymhet eller kylighet förekommit med en påföljande rätt att gifta om sig, åtminstone för den oskyldiga parten. Eftersom människor på grund av vällustig natur behövde Guds lugnande botemedel genom äktenskapet ogillade reformatorerna flera av de hinder för äktenskap som den kanoniska lagen innehöll men som inte stod i strid med Skriften” (John Witte, From Sacrament to Contract, Westminster/John Knox Press US, 2012).

Som trogna katoliker måste vi ha klart för oss vilka som är de rätta prioriteringarna.

Skyddet för familjens fortlevnad

Skilsmässorna är inte i första hand lösningen på relationsproblem utan ett konstaterat misslyckande i föräldraansvaret för barnen. Det betyder att regler ersätter lag och att lag inte längre skyddar friheten. Den moderna tolkningen av äktenskapsbalken är alltså inte ett skydd för familjens fortlevnad och fostran av barnen utan en regelmässig eftergift för individuella behov.

Det fornnordiska samhällsansvaret (Bild Wikipedia)

Det moderna sättet att leda samhället politiskt har länge varit att identifiera nya individuella behov och anpassa samhället till dem med regelverk. Viktiga och befogade regler för samhällets tillgänglighet och framkomlighet skall alltid kunna förbättras och uppdateras för medborgare som lever med funktionsnedsättningar av olika slag. Sådana regler är inte utgående från lag utan tillkommer som en politiskt antagen social tjänst som fungerar väl i princip men som tyvärr kan naggas i kanten.

Individuella behov och naturliga

Andra individuella behov som avviker från de naturliga mänskliga behoven prövas i allt större utsträckning och följs upp med regelverk som kan tillämpas av myndigheter som arbetsförmedling, försäkringskassa eller skatteverket. Ju längre man går i utvecklingen av olika regelverk som svarar på önskemål som könsbyte, fertilitetsbehandling eller fri sexuell samlevnad, ju mer avlägsnar man sig från det som varit lag, i första hand äktenskapet mellan man och kvinna och respekten för det ofödda mänskliga livet. Om man nu tycker det är rimligt eller bra att anpassa normer till nya levnadsstilar eller ”modern” människosyn, kan man förmodligen välkomna det moderna, enkla förfarandet att som gifta skilja sig, eller att som samkönade, gifta sig och att ha preventivmedlen som en permanent utgiftspost i hushållsbudgeten.

Glappet mellan moderniteten och lagen

Om man däremot anser att samhället byggs upp genom äktenskap mellan man och kvinna, som vill behålla begreppet lag, så tillfredsställs inte de individuella önskemålen om reglering i nya normer. Det uppstår ett glapp i det allmänna medvetandet som bör tillslutas. Uttrycket ”återta den demokratiska kontrollen” antyder hur avvikelser från rättigheterna kan bemötas.

Om man anser att det ofödda fostret har rätt till lagens skydd för sitt liv, så tillmötesgår man inte önskemålet att avbryta en graviditet med abort. Det ”bör” man alltså inte anse.

När lagen blir regler

Det är lätt att konstatera att utvecklingen under de senaste 50 – 70 år gått i den riktningen att urholka lagen och ersätta lag med regler. Det betyder att det i allt mindre grad finns en fast samhällsordning till förmån för det individuella valet och mogna beslutet. Man får en slags samhällskonsensus som är generellt normkritisk.

Fortsätter den politiska viljan – ofta en ”identitetspolitisk” vilja – att vinna mark bland väljarna, tillfredsställs individen och hans eller hennes behov, utan att hänsyn tas till det allmänna bästa. Regler ger visserligen valfrihet åt vissa men inte frihet för alla eftersom alla blir utsatta för olika individuella krav som fordrar respekt för sin ståndpunkt. Man får tänka på vad man säger, så att man inte säger fel eller tycker fel. Vad som i detta åsiktsklimat sker är att begreppet lag, som avser frihet för medborgarna, urholkas.

Det allmänna goda och rätta

Lag är något bra därför att den grundar sig på den naturliga mänskliga verkligheten och syftar till det allmänna goda för alla. Lag skapar respekt för det gemensamma och bygger upp samhället som ett skydd mot våld i olika former, till exempel våld i nära relationer eller abort och läkarassisterat självmord.

Vi bör återgå till ett tydligt ansvarstagande för begreppet lag som garanti för friheten att välja och handla. Lag kan bara vila på rättsbegreppen. Man behöver därför också studera naturrätten och naturlagen.

Att förstå dessa begrepp och döma efter dem kräver långa studier och stor erfarenhet av objektivt dömande. Det är det abortfrågan handlat om i Högsta Domstolen i USA som nu tilldragit sig hela världens uppmärksamhet. Domarna i denna fristående domstol har alla sin bestämda religiösa eller ideologiska bakgrund och juridiska erfarenhet. De står inte under den regerande makten och ansvarar bara inför den lag som stiftats för det allmänna goda, inte för de individuella önskemålen som inte ser till det allmänna intresset. Domarna kan avkrävas ansvar om det är uppenbart att de sviker sitt uppdrag. Nu vet vi att de tagit ansvar för sin uppgift att försvara rätten och lagen när de upphävt ett tidigare olyckligt beslut i domstolen 1973 och i praktiken begränsat aborterna som rättighet i ett helt land. Motsvarande handling är möjlig också i Sverige. Människor kan tänka om, de kan upptäcka att de lätt blir indoktrinerade och vilseledda. Då kommer de att försvara sin egen värdighet som fria personer!

Samhällsvärdena

Lagen och rätten är de viktigaste samhällsvärdena. Går de förlorade får vi parallellsamhällen med egna normer och egna straffsystem, som beskrivits bland andra reportageboken ”Familjen” av Bäckström Lerneby (2020).

Ett ökat antal poliser kan inte lösa problemet med förakt för lagen. Den sviktande parlamentarismen vi kan konstatera att vi lever med idag kan tyvärr inte göra oss hoppfulla inför framtiden. Vi sitter fast! Demokratin kan inte återinföra värderingen av begreppet lag byggd på rätt, därför att den själv är fostrad till normkritik och bekänner sig till den filosofiska materialismen utan religionens lag. Sådan är verkligheten. Vägen tillbaka finns inte men vägen framåt är redan kantad av nya rättigheter som ska regleras, till exempel tillgång till manligt p-piller och kastrering av sexualförbrytare.  Vi har just nu inga skäl att känna oss trygga.

Vår tids Goliat och vår tids David.

Goliat var i israeliternas ögon en fruktad fiende som ingen kunde mäta sig med. Så kan man uppfatta det sekulariserade moderna samhället också: det är som det är – ett block som alla tycks acceptera som det normala tillståndet. Alla – utom David! Hans mod och skicklighet, hans trohet mot Gud, Israels Gud, fick honom att gå ut i rättvis kamp. Han kunde ha dött under Goliats svärd men det var han själv som dödade den farliga usurpatorn. I vår tid är det lögnen och lögnens fader, djävulen, som ser oslagbar ut. Men inte i våra Davidsögon!

David och Goliat Renässansmålning av Titzian (1542-1544)

                                              diakon Göran Fäldt