Är den moraliska sanningen bara en ”känslig fråga”?
Att präster inser vad encyklikan Humanae Vitae (1968) handlar om och hur viktig den är i alla kristna äktenskap är ett stort steg framåt (Flera hundra präster undertecknar fullt stöd för Humanae Vitae | Katolsk Horisont (katolsk-horisont.net)). Man måste inse att det Kyrkan undervisar om ingår i den gudomliga skapelseplanen. Det kräver andlig förberedelse och noggranna förklaringar, inte som "en känslig fråga" som var och en får bedöma efter sitt eget samvete.
Vi får vara tacksamma för präster och diakoner som verkligen har läst både Humanae Vitae och Veritatis Splendor och inte bara kommentarer och dragit rätt slutsatser för sin pastorala undervisning.
I de stift där man i praktiken undanhållit normerna - särskilt de absoluta - "sekulariseras" samvetena och de troende som därigenom berövas sanningen, kan inte helt "leva evangeliet" och inte "fullt åtnjuta medlemskapet i Kyrkan", såvida de inte av egen kraft och insikt förstår och efterlever den moraliska sanningen i S:t Paulus VI:s och S:t Johannes Paulus II:s encyklikor. Därför ska vi vara mycket tacksamma för de trogna prästerna och diakonerna för den tjänst de gör i Kyrkan som sina biskopars medarbetare.
För att understryka vikten av den moraliska sanningen skrev påven Johannes Paulus II i Redemptoris Missio (1990, nr 90):
"Det räcker inte att förnya de pastorala metoderna, eller att bättre organisera eller bättre samordna Kyrkans krafter, eller att mer uppmärksamt utforska trons bibliska och teologiska grunder. Vad som måste till är en ny "längtan till förverkligande av heligheten" hos missionärerna och i alla kristna gemenskaper".
diakon Göran Fäldt