Abortlagen består – kvinnorna avstår

Abortlagen består – kvinnorna avstår

De ungas syn på sexualitet, preventivmedel, barn och abort, grundläggs i Sverige och i många andra länder av skola och ungdomsmottagningar alldeles i början av deras första upptäckt av sig själva som sexuella varelser.

När föräldrar, med principiellt ansvarstagande som kristna, ligger lågt i sin egen undervisning av sina barn på området kyskhet, respekt för könens olikhet och karaktär, blir den ”offentliga” sexualundervisningen med viss sannolikhet normerande för de ungas framtid. Vi måste erkänna att det är ett verkligt problem, både för enskilda, familjer, församlingar och i förlängningen, samhället.  Problem är emellertid till för att lösas, liksom prövningar för att övervinnas.

Politiskt är det i Sverige, liksom i EU, närmast grundlag att aborter är nödvändiga och progressiva i det moderna samhällets jämlikhetsutveckling. Men bortsett från de moraliska aspekterna på preventivmedlen, som ofta förbises eller förtigs, och aborterna, är de psykiskt biologiska konsekvenserna av ”stödet för den sexuella hälsan” något som de unga får kunskap om senare, och tyvärr i många fall för sent.

I den kris vi genomlever tror jag mer på kvinnorna än på skolsamhällets och lagstiftarnas syn på ungdomens sexdebut och den kostnadsfria tillgången till preventivmedel och kuratorshjälpen på väg fram till aborterna som möjlighet. Kvinnorna har svaren!  

Det finns nu i hela Förenta staterna, efter högsta domstolens underkännande av den federala abortlagen, en livskraft och en entusiasm att kämpa för livets höga värde och kvinnors rätt att avstå från aborterna. Den kraften går genom hela samhällskroppen och sprider sig runt om i världen.

 I själva verket förs de unga bakom ljuset och undanhålls verifierade vetenskapliga fakta om riskerna med preventivmedlen och aborter. I takt med att sanningen om dessa djupt inarbetade faktorer nu kommer fram om baksidorna av den ”moderna” sexualsynen, vänder sig kvinnorna i ökande omfattning bort från de artificiella preventiva metoderna som kränker den kvinnliga värdigheten och till den naturliga förståelsen av sexualitetens dubbla mening, som den traditionellt framläggs i den katolska, kontinuerliga läran om den äktenskapliga akten.

Akten är en helig akt därför att det mänskliga livet är heligt och den sexuella akten på en och samma gång förening i kärlek och öppen för nytt mänskligt liv. Enligt en rapport i The New England Journal of Medicine (www: nejm.org) har man, i forskningen om användandet av p-piller, konstaterat en höjd risk för levercancer, bröstcancer, livmoderhalscancer och en höjd risk på 60% för hjärtslag och stroke.

Man menar också att kvinnor, som inser att abortpiller förhindrar embryots fästande i livmodern och förstör det så att det dör, upptäcker det egna livet som något vackert och meningsfullt och inte vill sitt embryos död utan vill att det lever och blir älskat.

Den informationen om de verkliga riskerna har kvinnorna ofta inte fått vid introduktionen till vuxenlivet utanför hemmet. Begrepp som medel för sexuell hälsa är för dem teoretiska till en början och lätta att ta till sig. Problemen anmäler sig sedan när de ofta är ensamma och i utsatta situationer.

Rapporten pekar också den ökade risken för depression och självmord. Vi skulle kunna lägga till det hos oss så välkända begreppet psykisk ohälsa.

I rapporten nämns också de stora etiska fördelarna med den naturliga metoden för efterlängtat havandeskap (NaPro technology, Natural Procreative technology) framför den artificiella IVF metoden, som enligt rapporten medfört ett starkt ökat antal frysta embryon.

Uppgifterna i den amerikanska läkartidningen The New England Journal of Medicine publiceras i katolska nyhetsorgan som Catholic National Agency (CNA) och National Catholic Register (NCR) som genom sina många medarbetare inte har några jämförbara media i Sverige. Det skulle förvåna om en motsvarande rapport genomförd i Sverige skulle uppvisa ett annorlunda forskningsresultat, eftersom vi i hela världen har samma mänskliga biologi, som etnicitet och kultur inte kan förändra.

Även om vi hade samma mediala resurser är det ändå osäkert om dessa obekväma fakta skulle läggas fram öppet för debatt. Vi har ju flera exempel i det politiska samfundet på personer, både kvinnor och män, som varit kända för sina varningar för aborterna i yngre år men som senare tagit tillbaka sina yttranden och ställer sig solidariska med den existerande abortlagstiftningen.

Ett aktuellt exempel är också den italienska politikern Giorgia Meloni, som helt klart är mot aborterna men som säger sig inte vilja ändra abortlagstiftningen som ny italiensk premiärminister. Försvaret för aborterna är alltså i hela Europa politiskt grundmurat och förmodligen bestående i den närmast överskådliga framtiden.

När ett land genom sina lagstiftare vill utplåna all skuld för utsläckande av det mänskliga oskyldiga fostrets liv, är det ett gravt misslyckande. När ett helt samhälle sedan är intolerant mot dem som fördömer samma lagstiftning, är det en skam. Det är tyvärr ansvarslöst att inte upprätthålla respekten för livet som år en Guds gåva. Det manar oss alla till bön om barmhärtighet och förlåtelse. Att inte be för våra samhällen är också ansvarslöst.

Där befinner vi oss nu och måste böja oss för ytterligare allvarliga kränkningar av livets värdighet genom artificiella befruktningsmetoder, kloning och eutanasi. Det kommer inte att finnas något motstånd. Modet övergår i rädsla. Ur rädslan kommer bönen.

Ändå lever alltid hoppet. Hoppet om samvetets urskiljande av det onda från det goda och rätten att bekänna tron på Gud och Kyrkans missionerande uppdrag.

Därför är min tes, i grunden pessimistisk men genom tron optimistisk, denna: abortlagarna består men kvinnorna kommer att avstå från dem.

Vårt öde ligger hos kvinnorna. Det ligger redan i händerna på den nya Eva, Guds Moder Maria. Hennes son Jesus Kristus är Återlösaren och världsalltets Konung. Bara Han kan avtvätta mänsklighetens dess skamfläck och förlåta syndare.

                                                                                                                  diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.