årgång B

Mycket folk befann sig i Jerusalem för högtiden. Så snart de hörde att Jesus var på väg, tog de sig en annan väg för att hälsa honom, som Israels konung. När Jesus satte sig på åsnan, kom folket ihåg Skriftens ord: ”Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer sittande på en ungåsna” (Joh 12:15). Jesus låter detta ske helt medvetet. Folket får hylla honom som man hyllar en konung. Fariseerna däremot såg sig återigen som förlorare i folkets ögon. De kunde bara konstatera att ”alla sprang efter” Jesus. ”Välsignat är vår fader Davids rike som nu kommer. Hosianna i höjden!” (Mk 11:9-10), ropade folket.

Kära bröder och systrar, S:t Josef hade det dubbla ansvaret för sin hustru Maria och Jesus. Vem kan tänka sig ett större ansvar? Ett för alla mer betydelsefullt ansvar? För Josef själv, när han förstod att det var hans egen Frälsare och Konung han vakade över och fostrade? Josef var Marias äkta man och Jesus hans fosterson. Han var en god och hederlig och from man. Han lyssnade till Gud och gjorde vad Gud befallde honom. I allt var han en trogen man och en god far. ”Med en faders hjärta har Josef älskat Jesus”, skrev påve Franciskus vid 150-årsfirandet av den dagen då Kyrkan tillkännagav att S:t Josef var den universella kyrkans skyddspatron.