Diakon Göran Fäldt

Vi kanske inte så ofta tänker på himlen, hur det ser ut där, vilka som finns där. Och det stämmer ju att livet här på jorden ger oss alldeles tillräckligt att tänka på. Allt måste vi bestämma oss för och göra så att det blir bra. Vare sig vi är rika eller fattiga, eller mittemellan, vare sig vi är friska eller sjuka, eller däremellan, har vi vår uppgift. Vi behöver inte be om uppgifter, de kommer av sig själva. Är vi barn, är vi ungdom, är vi vuxna, alltid kommer uppgifterna. Så blir livet liksom dagen och natten, arbetet och vilan, kämpandet och avkopplingen.

Kära kristna, kära bröder och systrar i Kristus Jesus! Redan Jesaja profeterade om Herrens födelse genom en jungfru: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel” (7:14). Hos Lukas uppenbaras Guds plan i verkligheten: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (1:31). Dessa två bibliska utsagor för oss in i det mest centrala i vår kristna tro.

”När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är” – Jesu ord! Vi har hört så mycket om honom – det vi hört fyller oss med glädje – ja, allt vi hört fyller oss med häpnad och förundran. Några sa: ”Ingen människa har talat så som han!” Hur ofta har vi inte tänkt just detta? Står vi inte där så ofta och bara inte vet vad vi ska förstå av det, vad vi ska ta med oss timme för timme, dag för dag, år efter år?

Kära bröder och systrar, Församlingen av kristna är redan den en läkande och helande gemenskap, och den måste därför hela tiden upptäcka sitt eget uppdrag. Den är kallad att ta emot andra människor i Jesu namn! Den är också, liksom Herren själv, en sökande herde. Var finns Guds barn ute i världen, särskilt de som inte ens vet att de är Guds barn? Låt oss söka upp dem! Låt oss glädja oss över att återfinna dem! De var borta, men aldrig förlorade!

Kära bröder och systrar i fastetidens början, Vi tackar Gud på ett särskilt sätt i fastetiden. Han ger oss på nytt nåd till att upptäcka honom och hans närvaro som aldrig upphör eller sviker i livet. Sättet att återvända till Gud kan vara olika för var och en. Några vill stanna upp inför vissa ord i Bibeln och dra nytta av den sanning de uttrycker. Andra vill ta upp andaktsformer de känner till och som de minns. Många vill söka sig till eukaristin oftare, kanske förbereda en uppriktigare bikt.

Kära kristna, Det var inte så länge sedan vi här firade det kristna dopet. Vi fick en syster till i vår gemenskap. Efter dopet i Ande och vatten fick hon den vita dräkten, tecknet på hennes själs renhet inför Gud, och ett tänt ljus, tecknet på Kristus. Alla dop är ett frambärande av en människa, liten eller stor, flicka eller pojke, inför Gud. I tro och tillit anförtror familjen och församlingen barnet i Guds händer. Vad som än sedan ska hända i livet finns en väg som leder till himlen. Den som är döpt väljer den rätta vägen, den som inte vill bli döpt måste gå en annan väg. Den vägen är en mörk väg och de som vandrar den är inte lyckliga.