Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Vad tänker vi på denna söndag en vecka före Alla Själars dag? Idag bär Kyrkan den gröna färgen som syns på prästens och diakonens liturgiska klädsel. Alla Själars dag bär violett eller svart och under Advent blir det bara violett. Alla Helgon nästa lördag är högtid och vitt eller guld. Den röda färgen, som är Pingstdagens färg, den Helige Andes utgjutande över apostlarna, får vi redan nu på tisdag se när vi firar apostlarna Simon och Judas som också är martyrer, sanna martyrer! Över deras huvuden sänkte sig brinnande heliga lågor, som inte förbrände, utan gav liv och styrka för världens omvändelses skull. I detta Guds stora verk är vi alla indragna, involverade, engagerade och beredda.

Kära medkristna, Herren uppmanar oss i sin stora kärlek att vara uthålliga i tron och be om allt vi behöver. Gud vet vad vi behöver ty han är oss närmare än vad vi själva är. Änkan i liknelsen idag söker trygghet på ålderdomen och vill ha ut arvet efter sin man. Domaren höll emot av skäl vi inte känner. Till slut gav han efter för hennes envishet. Jesus säger till folket: ”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt när de ropar till honom dag och natt”. Jesus berömmer änkan för att hon inte ger upp. Domaren som har makten över änkans tillgångar är också uthållig i sin vägran men av fel skäl. Jesus kallar honom orättfärdig. Han skall få stå till svars för sitt beslut.

Teresa av Jesus är av största betydelse i Kyrkans historia under den så kallade motreformationen. Kyrkan var för henne alltid Kristi heliga kyrka och sanningens fyr som lyste i natten, särskilt den natt som framkallades av splittring och uppror mot den apostoliska successionen. I evangeliet idag varnar Jesus de laglärda för att lägga bördor på människor i Guds namn som de inte förmår bära. Hon var sträng mot de fåfänga och ytliga systrarna i sin orden men hon älskade dem och visade dem en väg till helighet de inte från början tänkt sig som sin verkliga kallelse.

Kära medkristna, vi har fyra namn att minnas och förstå idag: Elisha, Naaman, Jesus och Timotheos. Vad har de att säga oss? I söndagens läsningar till eukaristin har vi en slags tävlan i tacksamhet mellan Gamla och Nya förbundet, eller Gamla och Nya Testamentet. Gamla ser ut att vinna och Nya att förlora. Hur då? Det handlar om botande av sjukdom som syns på kroppen eller i huden. Naaman botas och återvänder med hela sitt sällskap till gudsmannen Elisha som botat honom genom anvisningarna om att skölja sig i Jordanflodens vatten (2 Kung 5:14). Elisha var profeten Elias lärjunge och efterföljare. Naaman kom renad i huden tillbaka för att tacka  med stora gåvor. Elisha vill inte ta emot gåvor till sig själv eftersom Naamans återvunna hälsa inte beror på honom utan på Gud. Han sa nej till gåvorna.

Kära bröder och systrar, idag talar Herren till oss om den sunda förkunnelsen, alltså om det vittnesbörd om Herren Jesus som går ut ur dem som är särskilt kallade att förkunna Ordet och förklara det. Paulus säger till sin medarbetare Timotheos: ”Du skall blåsa i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade händerna på dig” (1:6). Det framgår av hans brev att förkunnelsen är sund, alltså fri från synd, bara genom den helige Ande. Förvisso är den Helige Ande given åt alla som mottaget dopet. Jesus har ju sagt till Nikodemos, ”Den som inte blir döpt i vatten och helig Ande kan inte se Gud” (Joh 3:3).