Jona 3: 1-10; Ps 51: 3-4, 12-13, 18-19; Luk 11: 29-32
Folket i Nineve lyssnade till profeten Jonas förkunnelse och vände om från sin onda väg.
Det finns något enkelt, renhjärtat och kraftfullt i deras reaktion.
Vi hör ingenting om särskilda tecken. Ingen häftig dramatik, som kan omge omvändelsepredikanter. Jona förkunnade att Nineve skulle förstöras och folket tycks ha förstått. En fasta lystes ut och även kungen satte sig i aska.
De ropade till Gud med all makt och vände om från den onda väg de hade gått.
Jes 55: 10-11; Ps 34: 4-7, 16-19; Matt 6: 7-15
Guds ord liknas av profeten vid regnet och snön, som gör jorden fruktbärande. Herrens ord ”skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha verkat vad det var utsänt till”.
När det gäller människan sker det inte automatiskt. Hon måste ta ordet i sin mun och göra det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord.
3 Mos 19: 1-2, 11-18; Ps 19: 8-10, 15; Matt 25: 31-46
Mose lag och dess fullbordan i Jesu lag.
Mose lagar krävde rättfärdighet, vilket betyder att ge åt var och en det som tillkommer honom. Sanning, respekt, lön för utfört arbete, döma utan anseende till personen. Inte bara i handling, utan också i hjärtat.
Kompassen är den rätt fattade självkärleken: älska din nästa som dig själv.
Vad är det nya med Jesu lag?
Kristus är själv anonymt närvarande i den ”minste brodern”. ”Jag var hungrig, törstig, hemlös…”.
