Alla Helgons Dag

För en månad sedan firade vi de heliga änglarna. Ingen i den himmelska världen skulle vara befriad från omsorgen om människan och hennes frälsning (Bernhard av Clairvaux). Detsamma gäller helgonen. De är inte bara våra föredömen. De är oss givna för att styrka och hjälpa oss på vägen genom livet till Gud.

​​​​​​​”Låt oss glädja oss i Herren på alla helgons högtidsdag.” Alla Helgons högtid är en slags skörde­fest. Vetekornet som sänktes ner i jorden har burit frukt. Vår Herres Jesu Kristi död och upp­stån­delse bär tusenfaldig frukt i helgonen. De lyfter vår blick mot fullkom­ningen och slut­målet, det vi är skapade till och bestämda för. Även om vi fort­farande suckar under död och förgänglighet stärks vi i glädjen och hoppet när vi ser den stora skaran som står inför tro­nen. Hel­gonen ger nytt mod och får hela Guds folk att räta på ryggen. Att läsa om helgonen är att förstå: så är livet tänkt.

​​​​​​​”Vilka är de?” Dessa som vi firar. Dessa som väcker glädje i Guds folk och som får också världen att för­undras, även om deras budskap ofta avvisades så länge de levde? ”Det är de som kommer ur det stora lidandet,” hör vi i bibelns sista bok. ”Ingen må bedra sig,” säger mun­ken Aelred av Rie­vaulx, ”finns någon bland alla dessa heliga, som inte gick över till himlen ge­nom smärtor och bedrövelser i detta livet?”

En stor skara besöker oss på Alla Helgons dag. Några känner vi igen, men långt ifrån alla. Ändå är alla våra syskon. De är klädda i skinande vita kläder och deras ansikten lyser av glädje. Deras glans gör dem inte främmande för oss. De har kämpat men också fallit som vi, men har tvättat sina kläder i Lammets blod. De utmanar, men gör oss inte modfällda. De är inte idoler som beundras på avstånd. De delar med sig av sin hemlighet. De besöker oss för att ge oss mod och glädje.