6:e Påsksöndagen

Predikan 6 Påsksöndagen 2021

Kärlek – glädje – vänskap. Redan orden i evangeliet väcker något till liv i själen. Budet om att älska varandra tycks va­ra mera en gåva än ett krav. Samme Johannes säger i andra läsningen: ”Låt oss älska varandra, ty kärleken kom­mer från Gud.” Att älska varandra är som att dricka ur en över­flödande bäga­re. Redan orden är som ett välsmakande vin: kärlek, glädje, vänskap.

Predikan 6 Påsksöndagen 2021

Kära systrar och bröder i Kristus, De viktigaste orden i dagens evangelium är ”glädje”, ”bud” och ”kärlek”. ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er”, och ”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek”, som vi just hörde Jesus säga. Låt oss börja med ”glädje” och ”bud”. Vi kanske inte naturligt sätter dem intill varandra. Vanligtvis associerar vi ”bud” med att fullfölja plikter och utöva ansvar, snarare än med direkt, sprudlande ”glädje”. Men när den Helige Thomas av Aquino, Kyrkans kanske störste teolog och filosof, på 1200-talet skriver om mänskligt beteende, börjar han med glädje, lycka, och frågar vad som är glädjens och lyckans sanna natur.

Predikan 6 Påsksöndagen 2019

Glädjen över att Jesus går till Fadern. När människan berövas något värdefullt är det normalt att hon sörjer. Att förlora en vän eller en kär anförvant kan drabba hårt. Ofta med känslor av övergivenhet och tom­het. Livet blir in­te mera som det var tidigare. Somliga fastnar i det förflutna, i sina minnen. När man kommit upp i åren och tiden upplevs gå allt fortare är det lätt att tänka att ’det var bättre förr’.

Predikan 6 påsksöndagen 2018

Vi kristna kan känna oss lugna – Jesus ger ju oss sin frid. Det kan ju hända att vi någon gång ändå undrar: ska vi fortsätta och vara med Honom? När vi går med föräldrarna och familjen till kyrkan regelbundet så är det på ett sätt en vana. Men man kan undra, ska det alltid vara en vana? Kan man gå sin egen väg men ändå ha Jesus som nära vän och vara lugn? Jag vet alldeles säkert att de som går sin egen väg förlorar lugnet efter ett tag och blir oroliga i livet. De har ingen frid. De blir envisa i sin självsäkerhet – en tid är det nytt och spännande, man får nya vänner. Men så inser man att man inte längre har friden inom sig. Man är inte lugn men man är envis och vill övertyga sig om att man kan leva på det sättet. Men jag vet, för jag har sett det så många gånger bland mina vänner: det är en lång väg tillbaka till friden därför att man har slutat vara med Jesus. Han säger till oss i dag: ”Bli kvar i min kärlek” (Joh 15: 9).