Jag kallar er vänner. Ett hisnande tilltal. ”Jag kallar er vänner.” Kanske det högsta som Jesus har kallat sina lärjungar. Abraham, Mose och profeterna kallades ibland Guds vänner. Bruden i Höga Visan säger om sin älskade brudgum: ”Min vän är min och jag är hans”. Det var djärvt att låta Höga Visan få en plats i den heliga Skrift. Läser vi den bokstavligt är det en glödande kärleksdikt. Men under ytan finns en andlig dimension.
Herrens och Kyrkans bud visar kärleken och ger lycka. Kära systrar och bröder i Kristus, Nyckelorden i dagens evangelium är ”glädje”, ”bud” och ”kärlek”. De hänger ihop: Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek … för att min glädje skall vara i er”, som vi hörde Jesus säga. ”Glädje” och ”bud” kanske vi inte automatiskt associerar med varandra. Men när den Helige Thomas av Aquino, Kyrkans kanske störste teolog och filosof, på 1200-talet skriver om mänskligt handlande, menar han att det som människan ytterst söker och strävar efter, oavsett tid, ålder, tro osv, faktiskt just är glädje, lycka. Allt annat som vi gör får sitt värde av hur det leder dit: Varför vill du studera till läkare?
Kärlek – glädje – vänskap. Redan orden i evangeliet väcker något till liv i själen. Budet om att älska varandra tycks vara mera en gåva än ett krav. Samme Johannes säger i andra läsningen: ”Låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud.” Att älska varandra är som att dricka ur en överflödande bägare. Redan orden är som ett välsmakande vin: kärlek, glädje, vänskap.
Kära systrar och bröder i Kristus, De viktigaste orden i dagens evangelium är ”glädje”, ”bud” och ”kärlek”. ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er”, och ”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek”, som vi just hörde Jesus säga. Låt oss börja med ”glädje” och ”bud”. Vi kanske inte naturligt sätter dem intill varandra. Vanligtvis associerar vi ”bud” med att fullfölja plikter och utöva ansvar, snarare än med direkt, sprudlande ”glädje”. Men när den Helige Thomas av Aquino, Kyrkans kanske störste teolog och filosof, på 1200-talet skriver om mänskligt beteende, börjar han med glädje, lycka, och frågar vad som är glädjens och lyckans sanna natur.
”Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.” – hörde vi idag. Kan man verkligen befalla någon att älska? Befalla Kärlek? Kärleken som ett bud? Kärlek av tvång?
Att höra dagens läsningar är som att stiga ut i en strålande vårdag. Solen ger liv åt kroppen och hela skapelsen. Den som hör evangeliet får stiga ut i en ny skapelse, belyst av ljuset från Kristi uppståndelse.