32:a söndagen "under året"

Kära bröder och systrar, kära barn och unga, För den som stilla och saktmodigt söker visheten – och gläder sig åt att ha blivit funnen och utvald – väntar den himmelska bröllopsfesten; det är vad Jesus säger i Matteusevangeliet idag: ”de som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes” (Matt 25: 10). Det som beskrivs i söndagens läsningar är verkligheten i själens kontemplation av Gud. Själen ”skådar Gud i helgedomen och ser Guds makt och härlighet”, som psalmen säger (Ps 63: 4). Själen förs på ett ofattbart sätt in i ett nytt tillstånd, skådandet, och tillståndet blir stabilt. Tiden för ett kringflackande sökande är över. Själen behöver inte längre några bilder, några föreställningar om Gud, eller ens tro. Den vet bara en enda sak, och det är denna enda sak som är hennes lycka, att Gud är det högsta goda och att hela hennes existens är att njuta av Hans godhet. Själen ”tror” inte längre, den ”lever på Gud”, som frukten på sin gren, som fisken i det friska vattnet, som fågeln som bärs på osynliga vindar.

Kära kristna, ”Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken” (2 Mos 3:6). Att Lukas skriver som han gör förklarar något viktigt för oss. Lukas vet att Jesus har dött på ett kors, tagits ned från korset, lagts i sin mor Marias knä, blivit begravd bakom ett stenblock, blivit levande igen, lämnat graven, mött kvinnorna, gått till apostlarna och visat dem hålen efter spikarna i sina händer. Han kunde aldrig få någon grav på jorden. Han lämnade jorden med sin kropp och lämnade oss i sällskap med den Helige Ande.

Kära bröder och systrar, Dessa ord som Gud talar till oss genom den heliga Skrift öppnar våra hjärtan på olika sätt. De når oss i en och samma form med ett och sanna innehåll men det går ut ifrån oss i olika form och med olika innehåll. Att det är så bekräftar påståendet att Gud talar personligt till oss var och en även om han riktar samma ord till alla. Om någon alltså skulle känna sig helt övergiven av Gud och förbereda sig på slutet, använder Gud historien om en änka och hennes son. När Herrens profet Elia varken har vatten eller bröd vänder han sig till en änka som varken har det ena eller det andra för att lindra profetens törst och hunger. Men bådas hunger och törst är tecken på Guds hjälp i nödens stund. ”Frukta inte. Gå och gör som du har sagt”, är uppmaningen till änkan. Ja, använd din gåva – det lilla mjöl du har och den lilla mängden olja du har kvar – gör i ordning måltiden åt dig själv och din son – ”mjölet i krukan ska inte ta slut och olja skall inte fattas i kruset” – därför ska ni båda överleva.