Förvirrad i Kyrkan – Ett samtalsmaterial om förvirring och Stockholms Katolska Stift

Under ett pastoralmöte på Marielund i Stockholm, helgen den 9-10 mars, delade stiftsrepresentanter ut ett material till deltagare och uppmuntrade dem att sprida det vidare i sina församlingar. Detta skedde i närvaro av kardinal Anders Arborelius OCD samt generalvikarie f. Pascal René Lung OP. Materialet går under namnet ”Jämställd i kyrkan – ett samtalsmaterial om jämställdhet och katolska kyrkan” och har tagits fram av stiftets ”Jämställdhetsråd” under ledning av f. Pascal som även är generalvikarie och efter kardinalen Stockholms Katolska Stifts högst uppsatte man.

Det är oklart om vi vanliga katoliker har via våra pengar, dels genom skatt samt kollekt insamlad till stiftet och andra donationer bidragit till att detta material frikostigt har kunnat tryckas upp. För trots att Bildas logga står med vid sidan av Stockholms Katolska Stifts emblem har Bilda inte finansierat materialet enligt medarbetare på Bilda.

Eftersom det påstås i ett försvarande stiftsmeddelande att ”Jämställd i kyrkan” inte är menad att vara någon slags presentation av kyrkans tro utan enbart vill väcka till samtal så har vi här skapat vårt alldeles egna samtalsmaterial som bygger på ”Jämställd i kyrkan”. Och nej, man får inte heller ifrågasätta vår text eftersom det likt ”Jämställd i kyrkan” är ”tänkt som utgångspunkt för samtal”.

Det finns så mycket man kan ta upp och utveckla men till skillnad från stiftet har vi inte tid att lägga ner år och andra personers pengar på att trycka upp vårt svar och för att detta inte ska bli ett väldigt långt inlägg presenteras här några guldkorn, följt av några diskussionsfrågor. 

Om du ifrågasätter jämställdhetsrådet definition av jämställdhet så är det väldigt tveksamt att du är en bra katolik. Se sida 3 i "Jämställd i kyrkan".

“Jämställdhet handlar om människan, om relationer mellan människor och om vår kallelse i livet. Därför har jämställdhet en viktig plats i katolska kyrkan. Så vill vi tro att de flesta i kyrkan egentligen tänker. Man kan också möta en precis motsatt uppfattning, nämligen att jämställdhet inte alls hör hemma i kyrkan. En annan uppfattning är att kyrkan är en del av problemet när det gäller jämställdhet och relationer mellan könen. Men i detta samtalsämne vill vi tänka att jämställdhet är en viktig fråga just för katoliker.”

Diskussionsmaterialet börjar bra med att redan på första sidan misslyckas med att framställa de som skulle kunna vara kritiska mot materialet som goda katoliker. Utgångspunkten är att jämställdhet, år 2019, inte är en självklarhet för katoliker. På så sätt skyddar man sig mot kritik, då allt ifrågasättande, även sakligt sådant, blir ett slags existensberättigande för rådet.

Kvinnors och mäns lika värde är en absolut självklarhet för oss! Vi är inte emot jämställdhet, vi är däremot emot författarnas definition av jämställdhet, som vi snart ska visa är i likhetsfeminismens anda. Att låtsas om att personer som inte håller med författarnas ideologi inte tycker att “människan och människans värdighet står i centrum för kyrkan, som är Kristi kropp” är en ren förolämpning och visar bara på materialets snedvridning. Hur kan “Jämställd i kyrkan” vara ett bra diskussionsmaterial när man redan i själva inledningen misslyckats med att presentera flera perspektiv på ett balanserat sätt?

Kyrkan var fram till nyligen förespråkare av slaveri! Se sida 8.

”En gång i tiden, för inte så länge sedan, förespråkades faktiskt slaveriet av kyrkan. Så sent som 1866 förklarade kyrkan att slaveri i sig inte var emot den naturliga eller gudomliga lagen.”

Slaveri är avskyvärt och ett högst aktuellt ämne då det än idag finns slavar. Det ursäktar dock inte stiftet från att direkt publicera faktafel. Textförfattarna får det avsiktligen att låta som om Kyrkan från sin begynnelse till och med år 1866 förespråkade slaveri.

Inga källor uppgavs till detta påstående men tack vare årtalet kunde vi hitta vad författarna troligen hänvisar till. Påven Pius IX ska, enligt en bok av Maxwell (1975), ha år 1866 skrivit under ett brev från Troskongregationen till en biskop i Etiopien om att tjänarkontrakt som var rättmätigt och rättvist uppkomna inte står emot den naturliga eller gudomliga lagen, och var därmed tillåtna att säljas. Påståendet ligger inte till grund för saklig diskussion i häftet, vilket man skulle kunna förvänta sig av ett diskussionsmaterial. Det man hade kunnat ta med är att Kyrkan än idag stödjer den typen av slavkontrakt som är rättmätigt och rättvist uppkomna, nämligen ALL form av arbetskontrakt där man lovar bort sina tjänster är i enlighet med den gudomliga och naturliga lagen. Idag har vi inte livslånga kontrakt men ta t.ex. Zlatan Ibrahimovic - hans tjänarkontrakt kan säljas mellan olika ägare. Värt att nämna är att samma påve som signerade det brevet har kallat slaveri, orättmätigt och orättvis sådan, för mänsklighetens högsta ondska.

Steve Weidenkopf, doktorand i kyrkohistoria berättar att redan när Rom blev kristet under kejsaren Konstantin (313 e.kr) arbetade Kyrkan för att fria slavar. En sådan slav som friades med hjälp av Kyrkan kom senare att bli påven Callistus. Tack vare just Katolska Kyrkan lyckades man bli av med slaveriet i den kristna delen av världen.

Dessvärre återuppstod slaveriet i samband med upptäckten av den “Nya världen” samt på Kanarieöarna, men detta möttes INTE med tystnad eller godkännande från kyrkans håll. Weidenkopf uppmärksammar oss på att påven Eugenius IV (1431 – 1447) krävde i skriften ”Sicut Dudum” att kristna friar förslavade invånare på kanarieöarna inom 15 dagar, annars riskerade slavägare exkommunicering. År 1537 förbjöd påven Paul III (1535 – 1549) i Sublimus Dei att man förslavar urinvånare. Påven Gregory XIV (1590- 1591) påminde biskopen av Manila om sina föregångares förbud av att förslava urinvånare, vilket kan läsas i Cum Sicuti. På 1600- talet gav påven Urban VIII (1623 – 1644) i Commisum Nobis (1639) sitt stöd till den spanska kungen (Filip IV) förbud mot att förslava indianer i den ”Nya världen”. Påvar fortsatte att fördöma slaveriet och hota med exkommunicering även under 1700-  till sena 1800 talet, se Immensa Pastorum av påven Benedikt XIV, In Supremo av påven Gregory XVI och påven Leo XIII skrifter utgivna år 1888 och 1890. Dessa skrifter finns på Vatikanens hemsida.

Diskussionsfråga:

• Varför är det viktigt för materialförfattarna att påstå att Kyrkan förespråkade slaveri?

Kroppens teologi befäster diskriminerande könsroller! Se sida 12.

Tidigt lyfter man fram kroppens teologi och den helige påven Johannes Paulus II tankar om att Gud har skapat könen i komplemetaritet till varandra och ställer den idén mot likhetsfeminism. Likhetsfeminism menar att kön är en social konstruktion och skillnader mellan könen har ingenting med biologi att göra. Man problematiserar inte alls likhetsfeminismen (vilket man gör med särartsfeminismen) och nämner ingenting om vetenskaplig forskning som strider mot denna ideologi. Det kritiseras inte överhuvudtaget. Materialförfattarna har däremot inga problem med att kritisera kroppens teologi:

”Mot komplementaritetstänkande eller särartsfeminismen invänder kritiker – inom kyrkan eller i samhället. Det kan till exempel gälla moderskapet för kvinnor eller roller som hör samman med den rådande samhällssynen. Viktigt är här att vara klar över att också män kan begränsas av tanken om komplementaritet på liknande sätt som kvinnor. Fast mannens roll talar man mer sällan om på samma sätt eftersom det är mansrollen som ofta anses vara normen. På senare tid har teologer talat om ömsesidigt beroende som ett alternativt begrepp till kompletmentaritetstanken.”

Man lyfter fram att det är dåligt att mannen utgör normen för att i samma stycke skriva att något så feminint som moderskap begränsar kvinnor.  Bra där!

Diskussionsfrågor:

• Varför är moderskap ett tecken på begränsning av kvinnan? Finns det en annan anledning till det än att mannen, som sägs utgöra normen, inte kan bli gravid?

• Tycker Stockholms katolska stift att vi begränsar vår heliga Moder genom att tilltala henne just som moder?

Kön har ingenting med biologi att göra! Se sida 19.

Under rubriken ”Sexuell identitet” hänvisar man och lyfter upp den tyska organisationens Katholischer Deutscher Frauenbund text:

”Vad är det egentligen att vara pojke eller flicka? Hos några nyfödda måste detta förbli en öppen fråga eftersom det kroppsliga könet hos intersexeulla människor inte entydigt kan bestämmas av genetiska, anatomiska eller hormonella orsaker”

Ja, kön är så förvirrande idag och då det finns ett extremt ovanligt tillstånd där det kan vara svårt att bestämma, bör vi sluta tänka på kön som manligt och kvinnligt. Medan vi ändå slänger xx och xy i soporna kan vi även sluta upp med tanken om att människor har två händer, 10 fingrar, två fötter. Det finns ju de som föds utan en hand eller fot eller som saknar fingrar. Inte ska vi osynliggöra dessa personer genom att beskriva det som statistiskt sett är en biologisk norm.

Men medicin är spännande! Det kan vara bra att veta att det i Sverige varje år föds runt 20 barn med DSD (difference of sexual development), d.v.s. barn hos vilka det är svårt att bestämma könet. I de allra flesta fallen går det att ändå tillskriva barnet ett kön och behandla det med korrektiv kirurgi och hormonsubstitution. CAH (congenital adrenal hypoplasia) är det vanligaste fallet (10 barn i Sverige) där flickorna med den sjukdomen viriliseras (deras könsorgan börjar under graviditeten utvecklas åt ett manligt håll). Hos dessa flickor tillskriver man alltid ett kvinnligt kön och det med gott resultat. De flesta intersexfallen är möjliga att lösa och vi baserar då alltså vår diskussion på något som berör kanske 1-2 personer i Sverige årligen. 

Vidare i materialet beskrivs det att föräldrar i Tyskland kan sedan 2013 slippa uppge vilket kön barnet har vid anmälan till födelseregistret. Detta är då helt ideologiskt och inte medicinskt betingat. Också detta lämnas okritiskt och man nämner ingenting om vad kyrkan anser gällande dessa frågor.

Diskussionsfrågor:

• Anser stiftet att kön har ingenting med biologi att göra?

• Tycker stiftet att vi katoliker inte ska tilltala våra barn med könsbestämda pronomen utan låta barnen välja vilket kön de vill vara för stunden?

• Anser du att det presenterades balanserad information i den här delen av diskussionsmaterialet? Skulle de statistiska fakta som nämns ovan medföra något intressant till diskussionen? Finns det annan information som vore värd att nämna för ett mer balanserat och fruktsamt samtal?

Det är dags för kvinnliga präster och diakoner att inta altaret! Se sida 42.

Eller ja, detta skrivs inte det direkt men det är underförstått. Man hänvisar till texter i materialet där man anser att ”Kyrkor måste våga prioritera kallelse framför kön” och citerar Frida Park, ledarskribent för Dagen:

”Ingen ska behöva tvivla på sin förmåga eller kallelse på grund av sitt kön. Därför behöver kyrkan fler ledare som vågar prioritera kallelse framför kön. Kvinnor inte bara kan. De behövs. I Kyrkan och i samhället.”

Man skulle förmoda att då ”Jämställd i kyrkan” är tänkt att fungera som diskussionsmaterial så skulle man även klistra in något stycke kring katolska kyrkans syn på prästämbetet och varför fader Pascal aldrig kan bli “moder Pascal”. Alla som läser materialet är inte så priviligierade som de stiftsanställda och har inte lika mycket tid och möjligheter att förkovra sig i varför kyrkan lär som hon gör i just den här frågan (och alla andra frågor). Fader Pascal har i egenskap av sitt ämbete därför en skyldighet att presentera den informationen för lekfolket i ett sådant diskussionsmaterial.

Genom hela materialet refererar man till Katholischer Deutscher Frauenbund som i dagarna genomför en strejk i kyrkan för att förmå tyska stift att tillåta kvinnliga diakoner.

Rätt underhållande är det därför att det bara några sidor senare står ”Vi har också lämnat frågan om kvinnliga ämbeten utanför materialet för att samtalen inte ska låsas vid denna diskussion”. Har ni verkligen det?

Diskussionsfrågor:

• Är detta material ett förarbete till att börja prata mer om att kvinnor ska kunna vigas till diakoner och präster?

• Kan Gud kalla en människa till ett ämbete som inte finns?

• Är kallelse en subjektiv känsla?

• Föreställ dig att du får ett nytt läkemedel av din läkare, som inte berättar för dig vad medicinen är bra för utan läser endast upp biverkningarna. Kan du se några likheter mellan detta exempel och hur författarna presenterar information i det här avsnittet?

• Kan katolskt lekfolk lita på dem som har som uppgift att undervisa dem?

Stiftet är en aktiv medlem i Svenska missionsrådet! Se sida 4.

Tacksamhet bör ändå riktas till ”Jämställd i kyrkan” som påminde oss om att stiftet fortfarande är medlem och bidragsgivare till svenska missionsrådet (SMR). SMR har ännu inte ändrat sin hållning eller biståndsarbete gällande abort, vilket har framkommit nyligen i en artikel publicerad i tidningen ”Världen idag”.

Stockholms Katolska Stift ger 17000 kr årligen till SMR. En abort som utförs i Sverige kostar skattebetalare från 5000 – 15500 kr beroende på vilken typ av abort som genomförs och vart i landet det görs. SMR finansierar utländska aborter vilket kan tänkas ha en lägre total kostnad. Så hur liten summa 17000kr än kan upplevas av vissa så är det mer än tillräckligt för att släcka ett flertal liv.

Om du blev bestört över att du finansierar material som får påven Johannes Paulus II att gråta i himlen så kan du känna dig deppigare över att du ev. finansierar barnamord också.

Diskussionsfråga:

• Finns det en risk att denna fråga bekvämt glöms bort om stiftet inte sätter en tidsgräns för när SMR:s ställning ska vara omdefinierat?

Vad man inte tog med i häftet:

I slutet av häftet ges en kort beskrivning av målsättningar för Jämställdhetsrådet i Stockholms Katolska stift (sida 42). Det man undviker att ta med är hela deras målsättning som går att hitta på rådets hemsida. Ett av målen är följande:

"C/ Ett vakande öga

- Synliggöra och medvetandegöra språkbruket i böner, predikan, katekes, etc

- Synliggöra och medvetandegöra spänningar och konflikter som beror på över-underordning, maktmissbruk, kyrkoherdars vetorätt och uttalande eller dolda agendor i församlingsverksamheten och som berör genusfrågor

- Kontakt med skyddsombud på katolska arbetsplatser där sådana finns

- Juridiska frågor"

Diskussionsfrågor:

• Anser stiftet att våra präster har dolda agendor gällande genus och församlingsverksamhet?

• Vad tänker du på när du hör frasen “vakande öga”? Diskutera gärna George Orwells bok 1984.

• Borde alla prästers predikningar genomgå en kontroll innan de hålls? Vad utöver jämställdhetsproblem borde ingå i en sådan kontroll?

Notis: När man skriver att präster har dolda agendor förutsätter det att präster medvetet känner till Jämställdhetsrådets linje men väljer att aktivt frångå det. Det förutsätter också att rådets linje är den enda goda linjen och då plötsligt blir rådet representativt för den Katolska Kyrkans lära. Att skriva ordet ”dolda” innebär även att stiftet inte anser sig ha ärliga präster som man kan lita på, utan behöver därför övervaka allt de säger.

Avslutande ord

Några kanske vänder sig mot att vi skriver stiftet och inte Jämnställdhetsrådet i våra diskussionsfrågor. Jämnställdhetsrådet är skapat av kardinal Anders som även sitter som ordförande för det. Materialet har getts ut av stiftet, bär stiftets emblem, spreds under ett möte sammankallad av stiftet och försvaras på stiftets hemsida. Stiftet uppmuntrar till att ungdomarna i kyrkan ska ta del av materialet. Det kanske var tänkt som diskussionsmaterial men det innebär inte att det ger stiftsrepresentanter rätten att vinkla eller direkt presentera falsk information i kyrkans namn. Ett riktigt diskussionsmaterial skulle också klargöra varför kyrkan lär som hon gör så att samtalen kunde byggas på sanning.

Skriv till vår älskade kardinal och be honom ta tillbaka ett material som sår förvirring och splittring bland fåren.

biskopsassistent@katolskakyrkan.se

Enklast är att skicka iväg ett meddelande direkt via biskopsämbetes hemsida.

Slutligen vill vi tillägga att vi inte representerar Gråbröderna eller deras åsikter.

Stockholm, den 26 mars 2019, dagen efter Jungru Marie bebådelsedag, då Jesus var 2 celler stor och redan då av manligt kön.

Skribenternas namn är kända för redaktionen.