Varför tror vi på Jesu uppståndelse?

Varför tror vi på Jesu uppståndelse?

I Bibeln hör vi om Människosonens andra ankomst. Den dagen ”skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus”. Och Matteusevangeliet förkunnar sanningen om alltings slut: ”Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet (24:29-31). Vår tro på uppståndelsen förbereder oss för den dag som bara Fadern vet skall vara den sista dagen i denna skapelse och den första i den tillkommande skapelsen.

Gud har i sin barmhärtighet och kärlek bestämt ett möte med oss den dagen. Må vi då alla kunna stå upp med Kristus! Varför tror vi på Jesu uppståndelse? Vi gör det genom den gåva Gud gett oss i dopet. Utan dopet skulle tron på Jesu uppståndelse bli en abstrakt tro som inte förändrar oss som människor. Gud har dragit in oss i sin kärleks mysterium som gör oss till en ny skapelse; vi blir lika Gud, som hans avbilder, men vi kan bara bli det genom dopets renande bad. Dopet avtvår oss arvsyndens mörka fläckar i våra själar. Det är trons gåva genom dopets sakrament som ger oss rätten att med Jesus säga ”Abba, Fader!” Vi får kalla Gud vår Fader därför att Jesus Kristus har uppenbarat Fadern för oss. Men det är bara genom Sonens dygder vi kan växa till heliga människor för vilka Gud alltid kommer först.

Kyrkan undervisar oss och säger: ”I dopet dör den gamla människan Adam, den som syndade genom sin olydnad mot Gud, för att födas på nytt i Jesus Kristus” (jfr Romarbrevet 6:4). Vi tror på Jesus Kristus därför att han var död, död på ett kors, dömd och förkastad, men uppstånden på tredje dagen som han förutsagt och som visade sig levande för apostlarna. Han var med dem en tid i sin förklarade kropp och gav dem uppdraget att förkunna frälsningens budskap i hela världen. ”Ni skall vara vittnen om allt detta” (Lukas 24: 48).

När han uppstod och lämnade graven var det därför att döden och synden inte kunnat behålla honom eftersom Han genom sitt liv besegrat synden och döden. Han hade frestats som vi men motstått djävulens lockelser om makt och rikedom, som också vi kan göra med hans nåd och hjälp. Fadern har gett oss ett samvete – ett förstånd med Gud (conscience) – för att välja det goda och avsky det onda som är synden.

Efter sin uppståndelse på påskdagen hade Han en förklarad kropp och han tillät inte Maria Magdalena att röra vid honom ty ”han hade ännu inte uppstigit till sin Fader i himlen”. Johannes evangelisten skriver: ”När hon sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne:’ Varför gråter du kvinna? Vem letar du efter?’ Samtalet fortsätter en stund och Maria Magdalena vill veta var hon kan finna Jesu döda kropp och lägga honom i en grav. I det ögonblicket säger den Uppståndne Jesus till henne detta enda ord: ’Maria’. Och hon känner igen honom först på rösten och sedan som den man hon mött flera gånger och hon svarar med det enda ordet: ’Rabbouni!’ Hon vill gripa tag i honom men han drar sig lite undan och säger: ’Rör inte vid mig’.

Noli me tangere
Noli me tangere, fresk av Fra Angelico (1440–1441).
”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader”
                                                             (Johannes 20:17)

 

Vi tror på Jesus Kristi uppståndelse som det stora tecknet på Guds barmhärtighet mot alla Guds barn. Vi tror på honom därför att vi såg att hans gärningar var goda och att hans ord gav ett ljus och en förhoppning att Gud lever och att vi får leva med honom. Vår bekännelse i tro är människans erkännande att Gud är den Allrahögste, att Gud har all makt i himmel och på jord och att han skall låta oss uppstå i våra kroppar på den Yttersta Dagen då Guds rättvisa dom över onda och goda skall falla. Vår tro på Jesu uppståndelse är en övertygelse om en Sanning som uppenbarats för oss och den ger oss kraften att vilja leva som han och tro som han på Fadern som sänt honom som allas Frälsare.

Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från den döda från en människa. Liksom alla dör genom Adam så skall också alla få nytt liv genom Kristus (1 Korinthierbrevet 15:21-22).

Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom ”för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (Romarbrevet 6: 4 - 6). Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, så skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.

När han till det yttre blivit ”hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn” (Filipperbrevet 2: 7 - 9).

Han blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. På den yttersta dagen skall han uppväcka oss alla och skilja onda från goda: ”Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra” (Matteus 24: 31).

Om Kristus inte har uppstått är vår tro meningslös, säger aposteln Paulus. Men han är uppstånden, ja ”han är sannerligen uppstånden, halleluja!”.

                                                                                                  diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.