Vad måste vi göra för att vinna evigt liv?

Vad måste vi göra för att vinna evigt liv?

Ingen viktigare fråga kan finnas än den den rike unge mannen ställde till Jesus. ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?”

 Jesus säger inte i sitt svar: ”Håll buden” för att därefter uttala de tio buden från Mose lag. Nej, han säger, ”Du kan buden”. Det betyder att Gud kan förutsätta en inre lydnad till det Gud från början bestämt för människan genom dopets och konfirmationens nåd. Gud kallar, människan svarar.

Den som är döpt förutsätts känna buden. Att följa dem är en annan sak. Om den rike unge mannen, eller den vanliga människan i vårt samhälle i dag, lyssnar till Gud och följer de bud han redan känner till, har han gjort sitt val med sitt av buden formade samvetes hjälp. Hans vilja blev ett val.

 Många kristna i dag vänder på förhållandet Gud-människa och tänker i termer av människa-Gud. Gud har blivit den lyssnande. Gud har låtit sin vishet formas av människans önskan att förverkliga sig själv på sina egna villkor, tänker den moderna religiösa människan. Frågan ställer sig: Vem behöver omvända sig?  Människan eller Gud? Så ser den moderna hädelsen ut.

Jesu svar går i alla fall längre än de tio buden, som inte alls är avskaffade av Jesus, utan är gällande, i alla tider, även vår. Han säger; ”Ett fattas dig, gå och sälj att du har och ge åt de fattiga då får du en skatt i himlen”. Jesus undervisar oss: ”Tänk mer på din kallelse till det eviga livet. Vilken glädja har du där av det du blev beundrad för här? Jag kallar dig till en evig lycka, men du måste göra ett val. Du kan inte tjäna både Gud och Mammon”.

Frälsaren säger på ett annat ställe: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig, ty den som vill rädda sitt liv skall mista det och den som mister sitt liv för min skull han skall rädda det” (Läs Markus’ evangelium, kapitel 8).

 Om vi, som nu lever i Påskens tid under året och tackar Gud för förlåtelsen för våra synder, tar Jesus ord på allvar, kan vi bara dra slutsatsen att det inte är god hälsa, bra arbete, skön fritid, mat, semester och berättigad vila, som är viktigt för att vinna det eviga livet. Man kan ha det, men det hjälper inte till för att ”vinna evigt liv”. Vi måste bekämpa det onda inom oss. Där börjar kampen, inte ute i ”världen”.

Bernt Notkes S:t Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm
För att vinna evigt liv… vad måste vi göra?
(Bernt Notkes S:t Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm, 1400-talet)

 

Det betyder att den som inget har och inte har god hälsa och inte känd för något är känd och älskad av Gud. Förlusten av det goda i denna världen kan i stället vara en välsignelse och en inte förbannelse.

Vi kan alltså ägna oss åt att bli bättre människor, växa i dygderna, växa i tålamod och barmhärtighet – inte fokusera så mycket på oss själva – inse att vi är Guds avbilder och att vi ska bli som Gud, inte i makt och härlighet utan i helighet och andlig lycka för evigt.

Den framtiden, som Inkarnationen och Jesu offer på korset har inbjudit oss till, kan vi alltså förlora om vi sätter vår hälsa och vår levnadsstandard i första rummet. Första rummet tillhör Gud som är vår Skapare och frälsare undan döden som är den allvarliga syndens lön. Vi måste vilja se Gud, vi måste prioritera den världsliga fattigdomen för att vinna evigt liv.  Är det vår livsönskan och håller de bud vi känner, ger Jesus oss det eviga livet hos Gud.

Vi kan buden, vi vill också leva efter buden som Kyrkan ger oss som en god Moder för livet, även om det omgivande samhället inte förstår vår hållning i de viktigaste moraliska frågorna. Kyrkan undervisar oss som en Moder som känner sina barns goda och dåliga sidor.

Vi vill ta emot Jesus Kristus som den han är, Livets bröd, det eviga livets underpant, ja vi måste uppnå den sanna balansen i vårt liv för att inte gå miste om det gudomliga.

Gud Fadern vill ge oss detta och han gör det möjligt för oss genom att skänka oss sin älskade Son som förebild, och i Hans efterföljd helgonens vittnesbörd. Ja, Han vill ge oss den sakramentala kontakten med Gud som blivit människa för vår skull. Det är därför hela Hans kyrka är en sakramental struktur, därför helig, inte en social och samhällelig struktur. Hon är sädeskornet som måste dö för att spira på nytt och ge liv!

”Mästare, vad skall vi göra för att vinna evigt liv? Du har det eviga livets ord, ingen annan är du kan ge oss det eviga livets lön”.

                                                                               diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.