Utan Marias jungfruliga moderskap förstår vi inte Inkarnationen

I samband med julfirandet ville man i Rom under 600-talet hedra Guds Moder på årets första dag den 1 januari som då blev ”den första romerska mariadagen”, läser vi i inledningen till Maria Guds Moders högtid i Kyrkans breviarium.

Om Jesus är Gud Faderns enfödde Son, som antagit mänsklig natur genom jungfrun Maria, hur skulle Hon då kunna vara annat är Guds Moder, frågade S:t Kyrillos av Alexandria (370 - 444)?

Biskopen Nestorius undervisade på ett annat sätt om Jesus och erkände inte Hans dubbla natur, gudomlig och mänsklig i samma person. Sedan Nestorius avsatts från sitt biskopsämbete (konciliet i Efesus 431) förlorade hans lära i betydelse och utgjorde inte längre något hot mot Kyrkan.

Johannesevangeliet säger ”Och Ordet blev människa och bodde ibland oss” (1:14). Därför vågar Nicenska trosbekännelsen säga att Jesus Kristus är ”sann Gud av sann Gud” … ”av samma väsen som Fadern” … ”som för vår frälsnings skull steg ner från himlen och blev kött genom den Helige Ande av jungfru Maria och blev människa.”

Hur ska man då se på Maria och förstå hennes liv och person? Är hon en enkel liten flicka som tror med Bibelns ord och är en Jesu första lärjunge? Utvaldes hon för sin stora kärleks till Gud skull? Det skulle göra henne till vilken kysk, troende tonårsflicka som helst som vittnar som sin tro. Kyrkans tro säger däremot att Maria av Gud undantagits från arvsynden för sitt kommande moderskaps skull, och att hon därför intar en särställning i hela mänsklighetens historia och att hon utvalts redan innan hon var född av heliga föräldrar.

Johannesevangeliet säger också ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (1:5). Om vi förstår detta ljus som den ursprungliga nåden i Marias själ har synden inte övervunnit den. Alltså har hon förblivit ”full av nåd”, vilket framgår av Ängelns hälsning vid Bebådelsen, ”Var hälsad du högt benådade. Herren är med dig” (Lukas 1:38).   

I kommentaren till just Lukas 1:38 säger Kyrillos av Alexandria: ”Man måste alltså klart förstå att Gud Ordet, som fanns i Gud Fadern, är liv och ljus, inte på ett begränsat sätt för vissa människor men inte för andra, utan att Det blandar sig själv med alla andra varelser på ett sätt som innebär delaktighet både i vishet och intelligens – det är det som kallas ljus när det gäller de förnuftiga varelserna – på så sätt att de förnuftiga mottar förstånd och de som har förmåga att tänka får tänkandet, därför att de inte skulle kunna ta emot det på något annat sätt; därför heter det: Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”. (Cyrille, Commentaire sur Jean, Livre I, 7 (Jean 1:5).  

Är det då möjligt att Guds Moder liknar andra heliga kvinnor som växer i alla dygderna och så blir ”kanoniserad” i det troende folkets ögon? Maria är genom sitt moderskap förenad med Guds Son på ett helt annat sätt än något helgon kan vara. Hon är organiskt och andligt förenad med Sonen på ett sätt som övergår allt ordinarie lärjungaskap. Hon är genom sitt moderskap och genom sin obefläckade själ och rena mänsklighet den nya Eva och moder till mänskligheten genom Sonens ord på korset till Johannes, ”Där är din mor” (Joh 19:27).

Den relation hon sedan har till oss alla är något större än att Johannes, efter Kristi Uppståndelse och Himmelsfärd, tog henne under sitt beskydd och såg till hennes timliga behov. Vad Kyrkan trott om henne är alltså från början att hon, efter sitt liv i Efesos, upptagits med hela sin mänsklighet till himlen, och alltså aldrig begravdes, och att hon sitter vid sin Sons sida som Drottning i hela universum.

Den tron har sedan under tidens gång blivit dogm, alltså kyrkans lära och därför en tro som alla katoliker måste omfatta om de menar allvar med sitt medlemskap i den apostoliska och katolska kyrkan.

Dogmen Marias Obefläckade Avlelse – eller som vi säger i vårt Ordo för firandet av gudstjänsterna – Jungfru Marias Utkorelse och Fullkomliga Renhet – stadfästes av påven Pius IX och biskoparna i förening med honom och i närvaro av de troende folket år 1854.

Dogmen om Marias Upptagning till himlen stadfästes av påven Pius XII år 1950. Kyrkan tror också att Maria kan kallas medförlöserska (Co-redemptrix) i Kristi frälsningsverk genom hennes unika moderskap och kallelse. Många katoliker önskar att påven förklarar denna tro som lära och fastställer den som dogm (så som S:t Paulus VI antytt men inte fastställt), men påven Franciskus har inte beslutat det och har inte antytt att han kommer att förklara det som dogm. Av olika skäl vill man kanske inte försvåra för de evangeliska kristna att återvända till Kyrkans enhet och därför undviker man att utmana dem i deras uppfattning.

Det betyder alltså ändå inte – om vi lär oss något om hur dogmerna kommer till - att denna tro och övertygelse inte en dag blir dogm, precis som dogmen att Maria är Guds Moder och undantagen från arvsynden och upptagen i himlen med kropp och själ, blivit dogm efter lång tid och efter flera pontifikat.

Om vi inte förstår Marias verkliga betydelse i hennes unika moderskap och jungfrulighet, kommer vi aldrig att riktigt förstå Inkarnationens mysterium. Om vi inte förstår i tron att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa i en och samma person, förlorar vi tron på Hans sanna närvaro i den heliga mässan genom prästernas roll som ”Andra Kristus”, som ber den Helige Ande att förvandla vårt bröd och vårt vin till Herrens egen Kropp och Dyrbara Blod.

                                                                                                                  diakon Göran Fäldt