Tänk bara inte på saken! Det är ”nej” för att bli ett ”ja”!
De unga är påverkningsbara genom grupper och vad man tror alla är överens om. Desto viktigare för de gifta som har det ansvarsfulla föräldraansvaret för sina döpta barn att ge förebilderna genom trons, hoppets och kärlekens nådegåvor från Gud.
I vår tid är familjen ingen helig miljö för barnens goda, utan en plats för de vuxnas självförverkligande. Om samhället tycks vara positivt inställt till samboformen, preventivmedlen, provrörsbefruktningen, aborterna, ”könskorrigeringarna”, skilsmässorna och de kommunala förskolorna, har de kristna barnen inga förebilder i samhället. Deras mammor och pappor har själva barnens öde i sina händer.
Det är mamman som bär barnet och föder det, inte pappan. Relationen mellan mamma och barn börjar från första stund. Den relationen har inte pappan, den kommer på ett annat sätt och senare. Det allra viktigaste är att barnen märker och upplever att mamman och pappan är lyckliga i sina respektive roller som föräldrar och gifta. Mammans och pappans roller kompletterar varandra. Det ska vara tydligt för barnen!
Barn som har harmoniska och lyckliga föräldrar som har familjen som sin främsta och gemensamma livsuppgift har de rätta förebilderna och kommer aldrig att se sig vara födda i fel kön eller i fel genus. När familjekärleken fortsätter att utvecklas kommer de unga inte att lida av psykisk ohälsa. Tryggheten i livet är inympad i dem från barndomen och ungdomen.
De har fått en förebild av vad det betyder att vara människa, man eller kvinna, pappa eller mamma. Har kärleken till Gud blivit särskilt stark, så stark att kallelsen till präst eller ordenssyster har företräde framför kallelsen till det kristna föräldraskapet, måste föräldrarna med glädje och tacksamhet lyssna på den dialog mellan Gud och barnet som börjat i det andliga medvetandet. Föräldrarna har en helig plikt att underlätta för barnen att finna sin sanna kallelse.
Barnens goda och barnens lycka är föräldrarnas enda verkliga uppgift – men den fordrar att kärlekens relation mellan dem själva alltid är första prioritet. ”Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom?” (Höga visan, 8:7).
Deras kärlek är källan till allas lycka. När barnen ser och upplever föräldrarna som moraliskt goda och kärleksfulla mot varandra, blomstrar alla andra dygder som får Guds stöd i de heliga sakramenten. För att säga ”ja” till det sanna kristna livet i Kyrkans gemenskap, måste man först säga ”nej” till allt onaturligt och avvikande från den gudomliga skaparplanen. Får man inte egna barn ska man acceptera det och göra något annat gott för andra. Gifta utan egna barn kan adoptera, de kan engagera sig i andra viktiga och goda livsuppgifter som kristna makar. De betyder mycket i Kyrkans liv och i samhället.
Att upptäcka Skaparens plan i den naturliga ordningen och i livet som gåva av Gud är de första stegen på vägen till det eviga livet hos Gud och den kroppsliga och andliga uppståndelsen vid Kristi andra ankomst. För att nå målet med Guds hjälp måste de kristna säga ”nej” i praktiken till denna världens falska värderingar och ”ja” till den gudomliga planen. Tänk aldrig på denna världens tomma ideal, säg ”nej” först – för att sedan säga det stora ”ja” till livet som gör människan lycklig!
diakon Göran Fäldt
