Säg ja till livets helighet!
Som Katolsk Horisont uppmärksammat har ”nästan 500 brittiska präster har undertecknat sitt fulla stöd för läran i Humanae Vitae. Präster i hela landet har undertecknat dokumentet när nu encyklikans 50-årsjubileum närmar sig. Humanae Vitae har bekräftat traditionell kristen lära om familjen och sexualiteten och upprepat Kyrkans totala motstånd till artificiell kontraception” (Flera hundra präster undertecknar fullt stöd för Humanae Vitae | Katolsk Horisont). Det är inte det enda tecknet på att oppositionen mot encyklikan inte avgjort frågan och inte heller vunnit över den Heliga Stolens obrutna försvar av en av Kyrkans mest debatterade frågor efter Andra Vatikankonciliet.
Det kristna äktenskapet är vaggan till liv. Att ingå äktenskapet har från början en religiös betydelse. Kristus har upphöjt äktenskapet till värdigheten av ett sakrament, lär Kyrkan. Makarna är heliga personer eftersom de kommit till genom en gudomlig plan, barnen de föder är heliga eftersom den äktenskapliga akten är helig. Därför ska förberedelserna till äktenskapet alltid betona den religiösa aspekten även om utvecklingen i västerlandet gått från sakrament till kontrakt, eller en statligt reglerad samhällsinstitution.
Man kan jämföra den kristna synen på äktenskapet och den äktenskapliga akten med den judiska religiösa traditionen med omskärelsen. Josef och Maria kom till templet med Jesusbarnet för att uppfylla lagen, ”för att efter deras rening enligt Mose lag bära fram honom inför Herren” som Lukas säger (2:22). Jesus blir omskuren. Men Paulus säger, enligt brevet till Galaterna: ”I ett liv med Kristus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron som kommer till uttryck i kärlek” (5:6).
För oss katolska kristna gäller alltså en annan rit än den judiska. Båda är religiösa och inte juridiska. Därför måste betoningen i äktenskapsförberedelsen ligga på det religiösa planet, inte i första hand på det sociala, även om bröllopsfesten inte är helt religiös utan en familjefest som i en gammal bygemenskap. Bröllopet i Kana var en sådan. Med Jesu och Marias närvaro och handlande blev bröllopet i Kana också till slut en religiös fest.
Den religiösa karaktären i den äktenskapliga akten måste framhållas i all äktenskapsföreberedelse som bindande för de troendes samvete, så som Kyrkan undervisar i encyklikan Humanae vitae, paragraf 12: ”Läran grundar sig på en av Gud fastställd oupplöslig förbindelse, vilken människan inte på egen hand får bryta, mellan förenande och fortplantning, vilka båda är innefattade i den äktenskapliga akten.”
Denna tydliga norm är inte att uppfatta som en av Kyrkan förpliktande lag utan som en av Gud given ordning som visar oss att det mänskliga livets ursprung finns i Gud. Hur skulle de kristna i så fall kunna avvisa ordningen utan att samtidigt förneka Gud som den högsta normen och källan? S:t Johannes XXIII manade som påve till förståelse av den religiösa förståelsen av den äktenskapliga akten: ”Det mänskliga livet måste av alla uppfattas som något heligt” (se HV 13).
Det må vara så att en del katoliker bortser från den religiösa betydelsen av den äktenskapliga akten. Eftersom de vill fortsätta att betrakta sig som katoliker, sätter de sina förhoppningar till att Kyrkans läroämbete efter påtryckningar av olika slag ska ändra sin lära om sexualiteten. Under tiden fram till en sådan förmodad förändring av moralen, visar de att de ”trotsar” Kyrkans läroämbete om de lever i sina äktenskap som om förändringen redan har genomförts.
Om det i en katolsk lokalkyrka finns ett arv av inomkyrklig kritik mot Kyrkans undervisning om regleringen av barnens födslar i äktenskapet, bör man så tydligt som möjligt medge att misstag begåtts under tiden då encyklikan Humanae Vitae publicerades 1968 och under tiden därefter. Det är aldrig för sent att erkänna misstag. Tiden visar nu att undervisningen i encyklikan är både profetisk och alltid gällande. Det finns inte heller i rapporterna från den nu avslutade synoden i Rom några antydningar som tyder på ett ”paradigmskifte” i äktenskapets moral.
Man kan också med fördel läsa vad Mary Eberstadt sagt om Kyrkans förmedling av läran om sexualiteten i äktenskapet. Vad Mary Eberstadt sagt om Humanae Vitae på Notre Dameuniversitetet | Katolsk Horisont. Mycket talar alltså i vår tid att man insett vilket misstag det varit att inte med god vilja och katolsk trohet lära sig vad Kyrkan i själva verket sagt och fortsätter att förkunna.
När misstag har begåtts i förmedlandet av katolsk morallära – som att på grund av hänsyn till en viss kritisk opinion kringgå undervisningen i Humanae Vitae – då vilar ett ansvar på alla pastoralt ansvariga att med kärlek, omtanke och insikt finna rätt vägar att på nytt vägleda och upplysa de troende om det centrala i äktenskapets sakrament och om den mänskliga sexualitetens djupare mening.
Det är viktigt att studiet av encyklikan bedrivs i trogen katolsk anda och inte i relativistisk och ifrågasättande anda. Det är viktigt inte minst för kommande generationer av katolskt konfirmerade döpta att de får sanningen till sig oförvanskad. Ingen ska vara ute efter att bara få rätt mot andra, och att andra ska medge misstagen, utan meningen kan bara vara att det är sanningen som befriar och att rätt lära är vägen till helighet. Som S:t Johannes XXIII sagt en gång, och som citeras av S:t Paulus VI i encyklikan, ”Det mänskliga livet måste av alla uppfattas som något heligt”.
diakon Göran Fäldt
