Progressiv galenskap i den ”moderna” synen på sexualiteten!
Vad ska katolska föräldrar, pastorer, kateketer och pedagogiska skribenter tänka när de hör talas om vissa seriösa katolikers syn på sexualitet? Katoliker till namnet men inte i förening med den Katolska kyrkan och dess tro och moral!
Om man på allvar vill hävda att sexualiteten har ”ett ändamål i sig själv skild från barnalstrandet (prokreationen)” och att den av Kyrkan bör definieras som ”ett positivt värde för individens personliga mognadsutveckling” och därför inte betraktas som allvarlig synd enligt traditionell katolsk uppfattning, om förnuftets och dygdernas förmåga att behärska driften och skapa respekt för den naturliga gåva Skaparen gett människan som sexuell varelse, relativeras och avfärdas som otidsenligt (jämför Katolsk Horisont, ”Skandalen McCarrick hänger ihop med den ”nya moralläran” enligt Vatikanen II” 2020-12-06), då måste vi alla försvara oss mot djävulens inflytande!
Vilka tecken på personlig mognad ser vi i dessa tider av metoo rörelser och ständiga rapporter om ”våld i nära relationer”. Hur förskräckta kan vi bli utan att agera?
Ska vi se det som ”positiva värden” att unga i tidig ålder i hemlighet kränker varandra med olika internetmöjligheter. Hur ska man se på den enorma utvecklingen på nätet av barnpornografibrott?
Att vuxna människor rutinmässigt i olika yrkesbranscher utsätter andra för just ”sexuella kränkningar” och i vissa fall till och med stäms inför domstol, är det inte brott mot alla begrepp om hederlighet och rättfärdighet? Allt detta beklagar vi djupt eftersom det skadar inte bara i stunden utan för framtiden – i utvecklingen till personlig mognad.
Det är en galopperande hänsynslöst egoistisk sjukdom i hela det sociala rummet som ingen människa kan kalla normal eller acceptabel. Ändå vill man i Kyrkan – i så kallade progressiva kretsar med stöd av moralteologer och sociologer med utbildning i psykologi – ersätta Kyrkans traditionella syn på moralen med en ny, samtida ”medföljande” inställning som skiljer sexualiteten från dess primära syfte – förening i kärlek och öppenhet för barn.
När djävulen fått grepp om normalt kloka huvuden och förvrängt dem i tänkande och moralisk medvetenhet, ja då får vi i Kyrkan en situation som måste fördömas tydligt och kallas för vad det egentligen är – synd! Det är olydnad mot Gud och förräderi mot dopets heliggörande nåd!
Må ingen lockas att gå den ”synodala vandringens” nya väg som redan etablerat sig med sekterismens alla kännetecken på flera håll i Kyrkan. Må var och en vara på sin vakt och reagera med kraft om tecken på ”inbjudan till synd” visar sig.
Låt ingen få oss att tro att påven Franciskus själv vill en vändpunkt i katolsk morallära genom encyklikan Amoris Laetitia. Det är inte sant! Påven har inte undergrävt katolsk morallära på sexualitetens och äktenskapets område. Han är en herde – herde för alla – även för dem som går vilse!
Diakon Göran Fäldt
