Olydnaden och lögnen

Olydnaden och lögnen

En reflektion i ondskans tider

Olydnaden kommer av en brist i intellektet men lögnen kommer av brister i den moraliska karaktären som människan har i sin avbild av Gud. Det är viktigt att kunna göra skillnad mellan dessa två svagheter hos var och en av oss. En brist i intellektet kan ha många orsaker som står utanför vår kontroll och därför är förlåtliga när vi upptäcker dem och ber om förlåtelse om det inneburit ett ont mot oss själva eller andra.  

En brist i den moraliska karaktären är däremot följden av vägran att avvisa det onda och tillåta det. Vi är inte onda i oss själva eller fördömda, men vi är fria att tillåta det onda i våra gärningar, kanske till skada för oss själva.

För handlingar som utförs i denna medvetna brist är vi ansvariga och skall dömas på den yttersta dagen. Den enda förklaringen till att människor, även döpta, planerar och begår fruktansvärda handlingar som mord, och inte vill erkänna skuld, är lögnen. Lögnen betyder den moraliska karaktärens sammanbrott i människans medvetande och själ.

Upprepad olydnad drar däremot in den moraliska karaktär vi fått som skapade varelser i sitt ledband och påverkar den. Den  gör oss ansvariga för andra och nya onda handlingar. Medveten olydnad är alltså handlingar som undergräver styrkan i den moraliska karaktären som är Guds sigill i vår ande. Det leder till den andliga döden, eftersom Gud säger till Salomo, ”Svekfull beräkning leder bort från Gud” (Visheten 1:3). I denna krissituation visar det sig att vi har den fria viljan – viljan att välja sanningen. Förnekar vi den, faller vi.  

Lögn är ondska. Den kan inte ursäktas på grund av ofrivillig brist i intellektet. Lögn är att medvetet tala osanning vilket angriper bilden av Gud i människans ande. Lögn är, som S:t Thomas av Aquino säger, en dödssynd eftersom ”den orsakar själens död” (Summa Theologica, 2.2. quest. 110 artikel 4. Se Sissela Bok, Lying, sid 258).

”Varje ord jag yttrar”, säger Dietrich Bonhoeffer (1906 - 1945), ”måste vara sanning”. I den vishet Gud gett honom, säger han att, ”sanningen i vårt talande är något vi måste lära oss, och att därför alla föräldrar måste hjälpa sina barn att tala sanning så snart de börjat tala”.

Sanningen i teologens yttrande om synden bekräftas i dekalogen, tio Guds bud, åttonde budet, som säger, ”Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa”. Varje synd mot ett Guds bud är en dödssynd. Det vet samvetet.

Kunskapen om lögnen som ondska ger oss därför förklaringen till alla brott mot mänskligheten, alla avsiktliga mord, allt förräderi, allt hat. Lögnens fader är djävulen. Vi räddas genom att ta avstånd från honom, som vi bekänner på påsknatten och vid varje dop vi genomför i kyrkan. Det är genom Kristi offer för vår skull och hans seger över döden, som är syndens lön, som vi kan räddas till det eviga livet hos Gud vår Skapare och Fader.

Michelangelo – Yttersta domen

Michelangelo – Yttersta domen

 

Den enda Frälsaren ur denna dödsdom som vi kan dra på oss genom lögnen, är Kristus. Genom tron på Honom och bön till Honom kan alla som ljugit bli frälsta till det eviga livet. Ingen är förutbestämd att gå under som lögnens offer.

”Jag talar sanning”, säger Kristus till judarna när de bekänner sig som Abrahams barn (Joh 8). Men Kristus identifierar deras andliga inre konflikt, när han också säger ”Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar”. De ville döda Jesus. Men Jesus sade om djävulen: ”Han är en lögnare och lögnens fader” (Joh 8:45).

Vi skall aldrig låta Frestaren, djävulen, leda oss bort från Gud utan vi skall lyssna till den Helige Ande som är Sanningens röst och som vittnar om Faderns och Sonens kärlek och barmhärtighet. Vi tror på den Helige Ande, ”som är Herre och ger liv”, säger vi i trosbekännelsen. Varken olydnad eller lögn kan hota oss om vi troget följer den Helige Ande i varje stund av vårt liv. Det är vårt säkra stöd i ondskans tider, om de kommer.

                                                                                                              diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.