Ny rapport om sexuella övergrepp
Jag har inte läst rapporten från kommissionen som kardinal Sean O'Malley nyligen presenterat, ursprungligen på uppdrag av påven Franciskus. Man kan i media få intrycket att det är första gången Vatikanen tar upp frågan till allmän granskning, vilket inte stämmer eftersom frågan hör till de mest livligt uppmärksammade och diskuterade under flera tiotal år.
Det antyds ibland att man inom Kyrkan försökt dölja missbruk bland präster genom att omplacera dem i andra delar av ett stift eller till andra avlägsna stift utan att först ha ställts inför l domstol. Stämmer det?
Nej, sedan många år är det inte längre möjligt. Brott måste av kyrkan anmälas, inte bara till Kyrkans egna domstolar enligt kanoniska lagen, utan också till civil domstol. Att verksamma präster tidigare omplacerats utanför det offentliga ljuset har ofta förklarats med att de drabbade själva och deras familjer inte velat dras ut i det offentliga rampljuset, också för att undvika varje antydan att den unga personen inbjudit till övergreppen genom sitt uppträdande. Det är ju just övergrepp mot unga i Kyrkan som varit den värsta skandalen. Med äldre är det en annan sak men naturligtvis också det skandal.
När det i kända fall ändå blivit en fråga om kyrkans ansvar finns exempel på att stift på eget initiativ sålt värdefulla kyrkliga fastigheter för att få loss stora pengar till drabbade och deras familjer. Inte som försök till gottgörelse, utan som kompensation för skadan fysiskt, mentalt och moraliskt.
Präster har avsatts, dömts skyldiga till fängelse, några har begått självmord och det har skrivits spaltmeter om det. Den nu aktuella rapporten från Vatikanens kommission är alltså inte den första.
Det har inte längre varit tillåtet i Kyrkan att skydda sig med en tystnadskultur under de senaste tre påvarna. När det gäller en mycket omtalad bok av Derek Scally, ”The Best Catholics in the World” (Penguin Ireland, 350 sidor, 2021) som lyfts fram i Irish Times, så sammanfaller den i tiden med en annan bok med liknande avslöjanden, som jag läst, "Belonging" av Catherine Corless (Hachette Books Ireland,2021). Jag har läst den med smärta eftersom jag haft så goda personliga erfarenheter av Kyrkan i Irland.
Den skakade Vatikanen och Irländska Republiken som tillsatte "Commission of Investigation in Ireland".
Det finns nu inte knappast ett stift som inte på biskops uppdrag tillsatt barnskyddsombud med obligatoriska uppgifter att utbilda och informera. Det är ett viktigt ansvarstagande.
Jag anser nog, i motsats till vad media ibland påstår, att Kyrkan i sin helhet tar ansvar och har tagit ansvar för andras skuld till sexuella övergrepp inom Katolska kyrkan. Påven har personligen tagit emot personer som kränkts och haft samtal med dem. Det är alltid rätt väg, om än bara en del av den svåra vägen.
Varför det blivit så här är en annan sak. Gabriele Kubys bok 2014, "Die globale sexuelle Revolution", kanske är värd att läsa för den som söker en förklaring till de många tragiska fall som drabbat katoliker själva och som skadat Kyrkans rykte. Det går faktiskt att förstå bakgrunden till en av tidens värsta gissel. Den finns ingen anledning att förtiga det som hänt men Gabrieli Kuby har som katolsk lekman på ett övertygande sätt försökt komma till roten till övergreppens natur. Utan att förstå problemet kan man inte göra något för att undvika att det upprepas. Om det finns en tröst i hela denna tragiska historia så finns den där.
diakon Göran Fäldt
