Moraliskt “paradigmskifte” – nej tack!

Moraliskt “paradigmskifte” – nej tack!

Nej, den universella och apostoliska katolska Kyrkan kommer inte att genomföra ett ”paradigmskifte” i ”kontroversiella frågor”, som sexualmoralen och respekten för livets början och slut, även om påtryckningar görs.  Det kan bara ske om någon grupp vill ”stjäla Kyrkan från Kyrkan”.

En studiegrupp under ”Synoden om den synodala kyrkan”, som nu påbörjats i sin andra del i oktober, har, enligt uppgift med påvens godkännande, tagit på sig uppgiften att lyfta fram till diskussion ”situationsetiken”, som syftar till att minimera katolsk lära om absoluta moraliska normer. Skulle man lyckas med det skulle man, vilket ändå inte är möjligt, rycka undan grunden för samvetet och samvetets beslut. Den personligt ”ärliga” uppfattningen skulle upphöjas till lag och överta Kyrkans förklaring av uppenbarad sanning. Det är en omöjlighet!

Kyrkans tradition är att kritisk analys av moraliska frågor är legitim så länge frågorna inte är besvarade av Kyrkans läroämbete. När Magisterium (det påvliga läroämbetet) avgjort frågorna, är tal om ”paradigmskifte” i just dessa frågor en strid mot Kyrkans högsta auktoritet i tros– och moralfrågor, och därför otillåten.

William E. May (1928 - 2014) skriver i sin bok ‘An Introduction to Moral Theology’ (andra upplagan 2003, sid 176): “Påven Johannes Paulus II har uttryckligen i fjärde delen av andra kapitlet i Veritatis Splendor (1993; Sanningens strålglans, Veritas förlag, 2011) tagit upp frågan om de mänskliga handlingarna och om kriterierna huruvida handlingarna är moraliskt goda eller onda. Påven förkastar först vissa samtida etiska teorier, som han karaktäriserar som en slags ”teleologism” och som teorier som i sina konsekvenser är otillräckliga.

Den Helige Fadern betonar att ”den mänskliga handlingens moraliska värde i första hand och i grunden beror på den ’sak’ som människan utväljer genom sitt förnuft och av egen medveten vilja” (jfr VS, nr 78, med klar hänvisning till S:t Thomas, Summa theologiae, 1-2, 18, 6). Därefter skriver Johannes Paulus II i en sammanfattning av den katolska traditionen, som den uttrycks av S:t Thomas:

”För att kunna förstå en handlings objekt, som specificerar den handlingen moraliskt, är det nödvändigt att själv se saken i den handlanden personens perspektiv. Objektet för en viljeakt är i verkligheten en fritt vald form av beteende. I den utsträckning objektet stämmer med förnuftsordningen är det upphov till viljans godhet; det fullkomnar oss moraliskt och disponerar oss till att inse vilken som är vår slutliga bestämmelse i den fullkomligt goda och ursprungliga kärleken. Man kan då inte med en given handlings objekt mena ett förlopp eller händelse i den enkla fysiska ordningen som måste värderas på grundval av dess förmåga att åstadkomma ett visst sakernas tillstånd i den yttre världen. Detta objekt är snarare det närmast liggande resultatet av ett medvetet beslut, som fastställer viljeakten på den agerande personens sida” (svenska översättningen, sid 147).

Vad ”situationsetiken” – som studiegruppen under synoden ska diskutera på djupet – vill framhålla är att en mindre god handling kan vara moraliskt försvarbar för att uppnå ett förmodat större gott. Den katolska principen är att ingen objektivt ond handling får genomföras för att uppnå ett gott. Omsatt i tankar på ett ”paradigmskifte” i de kontroversiella frågorna om sexualmoralen och frågan om livets okränkbara värdighet, skulle både preventivmedel och abort kunna godkännas som ett mindre ont än till exempel en relationskris i äktenskapet eller de sociala följderna av en oönskad graviditet. Men både det avsiktliga förhindrandet av ett barns tillkomst i den äktenskapliga akten och ett ’avbrytande’ av ett havandeskap (graviditet), är objektivt onda handlingar (och därför i katolsk kristen mening, synd).

Den absoluta moraliska normen, som är fastställd i katolsk lära, säger att den äktenskapliga akten vid varje tillfälle skall var öppen för nytt mänskligt liv och att det ofödda barnets liv är okränkbart, det vill säga, inte av något moraliskt skäl avsiktligt kan avslutas genom abort.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.