Människan behöver inte bara huvud och hjärta utan också fötter!

Människan behöver inte bara huvud och hjärta utan också fötter!

Man måste kunna förstå, förstå trons sanningar, man måste ha hjärta att omsätta dem i praktiken, som evangeliet om Den Gode Herden visar. Det engagemang Han har för alla, inte bara de vilsegångna, utan alla, också de som är på den rätta vägen, måste vi som medmänniskor och kristna också ha med oss i vardagslivet.

Men vi behöver också fötter, det betyder man måste kunna styra sina steg enligt gemensamma principer. Ingen människa kan emellertid erbjuda sådana gemensamma principer eller normer. Man kommer alltid till olika slutsatser.

Vår tid kännetecknas av ett långtgående program för individuellt värderande som norm. Men en sådan norm kan inte vara gemensam och därför inte heller sammanhållande för mänskligt liv. Bara Gud kan ge oss de regler vi behöver för att ha inbördes fred och vänskap med Gud som skapat oss.

Jesus Kristus är Uppstånden från de döda. Hans ord och hans undervisning och exempel är de enda som kan vara universellt användbara och giltiga. Om människan ska leva värdigt sin egen natur och ha det eviga livet efter döden som mål, måste hon tro på och hoppas på och tillbe den Heliga Treenigheten som Jesus Kristus har uppenbarat för alla människor genom sitt liv, sin godhet och sitt offer för andra, slutligen bekräftat som den Enda Sanningen genom sin Uppståndelse från de döda.

Hans Påsk är den enda högtiden som mänskligheten behöver tro på för att nå målet för sin existens! Gud har uppenbarat sig själv som Skapare och som den Gode Herden som ger sitt liv för fåren, särskilt de vilsegångna.

Varför tror inte alla människor på Jesus Kristus som Frälsare för alla folk i alla tider? Det beror på att budskapet Jesus Kristus måste införlivas i varje människa med hennes huvud, hennes hjärta och hennes fötter. Om inte alla delarna av en människas natur säger ja till Gud, så som Han uppenbarat sin Treenighet genom den människoblivne Faderns Son, kommer inte Sanningen – som finns i budskapet från Gud – att befria människan och människorna från inre svagheter och yttre förbrytelser mot sin egen och andras värdighet som människor.

Om alltså mänskligheten inte integrerar huvud, hjärta och fötter i Guds budskap till mänskligheten kommer den att gå under, det vill säga den kommer inte att uppnå det eviga mål varje människa är skapad för. Människan måste alltså – för sin egen skull och för andras skull – hålla fast vid de naturliga och de övernaturliga lagar som Gud uppenbarat som eviga sanningar för människan.

Om människorna väljer andra principer – som inte är principer utan anpassningar till själviska behov utan hänsyn till medmänniskorna – förstör hon sig själv inifrån. Hon blir som en frukt som aldrig kan ätas och avnjutas. Människan måste lägga hela sitt liv i Guds händer på något sätt så att förhållandet till Gud inte förstörs och upphör att rädda henne från sina inre svagheter och hennes fallenhet att göra det som är av ondo.

Alla människor är nu varnade för att fortsätta på en väg som bara är människans väg utan Gud. En våg av död sveper över hela vår jord och hotar livet. En sjuk och dödlig människa blir en källa till andras död i stället för att vara en källa till andras lycka och eviga salighet efter den jordiska döden.

Syndafloden på Noas tid svepte över hela jorden och dränkte människor och djur för att människor valde sin egen väg utan Gud och därför inte bara gjorde gott utan också ont. I vår tid gör människan mycket ont mot sig själv och mot andra därför att hon inte lyssnar till Gud som talar till människor genom sin mänsklighet i Jesus från Nasaret, jungfrun Marias son.

Han är Frälsaren men för att leva efter Hans föredöme och tro på Honom som vår Herre och Gud måste vi vara, inte bara huvud och hjärta och andliga människor, utan också fötter som vandrar den gudomliga Lagens väg.

När Frälsaren säger ”Håll buden och följ mig” måste svaret ges av hela människan, kropp och själ. Hon kan inte frälsa sig själv genom sin egen moral och sina egna värderingar. Hon går i så fall under slutligen och är oåterkalleligt förlorad.

Gud gör allt för att leda henne till målet men hon måste själv bestämma sig för att ta de första stegen och tro på Gud och göra Hans vilja.  Det hör till hennes frihet och värdighet som människa.

Pandemin är en varning. Människan är på fel väg utan Gud och utan Guds oföränderliga lagar. Genom sitt högmod gör hon det onda till gott och det goda till ont. Hon är förvirrad och sjuk och tillåter allvarlig synd.

Pandemin skall inte hota hennes eviga lycka och kallelse om hon gör det goda samvetet lär henne som gott och undviker det samvetet säger henne är ont och fördärvligt. Gud straffar inte människan i hennes kropp och själ som Han älskar. Men Han varnar människan genom att låta naturen hota hela hennes existens. Gud säger i sin kärlek till människan: ”Omvänd dig och tro på evangeliet” (Askonsdagens heliga mässa).

Alla Guds änglar och helgon, hjälp oss att förstå vårt ansvar och be för oss alla om nåden till sann och uppriktig ånger över våra synder!

                                                                                                               diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.