Mammor hur som helst? – Kvinnor om moderskapet

De gifta paren gör klokt i att någotsånär regelbundet reflektera över det gemensamma ansvaret för moderskap och faderskap enligt både den kanoniska lagen och naturlagen. Som döpta och konfirmerade i Kyrkan, och så länge de inte lämnar Kyrkan genom formellt utträde, är de bundna av sina äktenskapslöften och har plikten att kämpa för sina äktenskap om problem uppstår efter det kyrkliga bröllopet.  

Båda har sitt ansvar och båda har sina givna roller som föräldrar. Fadersrollen är primärt att garantera familjens sociala och ekonomiska bestånd och framtid och modersrollen är primärt att organisera hemmet och vaka över barnens dagliga liv. Rollerna måste ibland gå in i varandra och samarbetet måste fungera på de villkor som gäller för familjen.

Som kristna bereder de en första plats åt Gud i familjens liv och har också ett öga för andra utanför familjen som kan behöva deras stöd och hjälp. Med sakramentets nåd kan de gifta samverka med Gud och bli en gemenskap i kärlek som fostrar barnen genom det goda föredömet.

Moderskapet är själva nyckeln till familjens utveckling och uppdrag i Kyrkan och i det omgivande samhället. Det är sorgligt att behöva konstatera att just det helt centrala begreppet moderskapet under mycket lång tid blivit utsatt för kritik och ifrågasättande som den urcell i samhället moderskapet och familjen faktiskt är.

Moderns roll har setts som ett hinder för kvinnans sociala frigörelse och hemmet som ett fängelse och förvaringsplats för hustrun och barnen. En viss feministisk – alltså ensidig och radikal kvinnosyn – ideologi har succesivt urholkat den ursprungliga modersrollen och underställt den samhällets ekonomiska villkor och behov av arbetskraft.

I den kamp för en ny modersroll som förts i den allmänna debatten under lång tid och i litteraturen, har kvinnorna själva blivit kritiska mot sin viktigaste roll som hemmets hjärta och kärlekens sammanhållande kraft.

Moderskapet blev för många av dem en social nödvändighet som krävde samhällets stöd som avlastare av alla husliga och fostrande uppgifter. Mängder av böcker har skrivits av kvinnor som beskrivit mödrarnas liv och uppgifter som tunga och oinspirerande. Sekulära målsättningar i samhället har påverkat kvinnornas egen syn på moderskapet och på kvinnans unika kallelse som tjänar livet.

Med Bibelns uppenbarelse om mannens och kvinnans kallelse till helighet och det yttersta målet i uppståndelsens ljus efter den kroppsliga döden, har Kyrkan med tacksamhet riktat blickarna mot skapelsens grundbegrepp och det mänskliga livets absoluta värde. Den filosofiskt och kvasireligiösa argumentationen för att frigöra kvinnan från hennes av Gud givna roll som moder till livet och kärleken som prioritet mellan makarna, har varit att succesivt ersätta begreppen sexuell olikhet och makarnas komplementaritet med likheten som människor och det symmetriska i kvinnans och mannens kroppslighet.

Moderskapet har upphört som idealet för kvinnan och ersatts av ett allmänmänskligt och könsneutralt livsideal. Utvecklingen har länge sett ut att gå i denna riktning mot en alltmer samhällsnyttig målsättning där kvinnans exklusiva makt över sin fortplantningsförmåga och sexuella valfrihet blivit en självklarhet.  

Skilsmässorna och barnbegränsningen genom preventivmedel och aborter har blivit lika självklara i det postkristna samhället som rätten till vård och social trygghet på samma villkor som männen.

Vad som i vår tid – början av 2000-talet – är att lägga märke till är att den äldre, radikalt feministiska, rörelsen häpnar över att den moderna kvinnan återupptäcker moderskapets meningsfullhet och väljer det som ett livsideal. De äldre feministerna – som en Elisabeth Badinter – kallar den nya inställningen ”en dramatisk förlust för alla kvinnor”.

Många svenska kvinnliga forskare förvånas också över den påtagliga förändringen i inställning till moderskap hos den moderna kvinnan. Varje ny uppskattning av moderskapet ses som en återgång till en tid som den moderna feminismen velat befria kvinnan från.

Boken av flera forskare, ”Mamma hursomhelst” (2018), är ganska så samstämmig i sin beskrivning av en tydlig förändring bland kvinnorna till moderskapet – och i förlängningen – familjen och kanske det tidigare helt förkastade kristna äktenskapet.

Det som nu talar för en omvänd kritik av familjebildning och traditionella faders- och modersroller är befolkningsutvecklingen som i många länder har en åldrande befolkning och en avsmalnande arbetsintensiv yngre befolkning.

Frågan är vilket som är ett positivt samhällsklimat för att mänskligheten ska ha goda förutsättning att leva vidare och få blomstrande kulturer i stället för ökenliknande urbana zoner med hög boendestandard men utan ett levande familjeliv.

Mors Dag, som vi nu firat på Heliga Trefaldighet, behövs som stark och viktig signal i vår tid. Det finns inte någon som inte har en mor att tacka för sitt liv!

Litteratur:

Romaner:

Lena Anderson och Kristina Sandberg.

Margaretha Fahlgren och Anna Williams (redaktörer), Gidlunds förlag, 2018, Mamma hursomhelst – berättelser om moderskap.  

Simone de Beauvoir, Det andra könet, 1949.

Elisabeth Badinter, How Modern Motherhood Undermines the Status of Women, New York, 2011.

F.Carolyn Graglia, Domestic Tranquility, A Brief Against Feminism, Dallas, USA, 1998.

Carrie Gress, Ultimate Makeover, the transforming power of motherhood, 2016 (Svenska: Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj,  2018).

Gösta Esping-Andersen, Families in the 21st century, SNS Förlag, 2016.

                                                                                                                      diakon Göran Fäldt