Kyrkans guld är fattigdomen
Det måste förstås rätt! Jesus berömmer ju dagarbetarna i vingården som får samma lön för olika arbetsinsatser. Jesus talar ofta om skörden och skörden är en rikedom och rikedomen skall vara andra till nytta. Den som har kan dela med sig med den som inte har.
Men när denna världens välstånd inte längre finns är vi som Kristi lärjungar ändå rika därför att vi delar Kristi historiska fattigdom och alla våra fattiga bröders och systrars uttömda förråd.
Den evangeliska fattigdomen visar sig genom helgonen vara en skatt av dyrbaraste och ädlaste slag. I fattigdomen är Gud allt – precis som i evigheten. Vilka materiella rikedomar har Kristi lärjungar där? Inga!
I dessa dagar tänker vi på Maximilian Maria Kolbe som fick lämna denna världen på natten till Marie Upptagelses högtid.
Var inte mörkret i svältbunkern också det gudomliga ljuset? Var inte hungern efter mat också hungern efter Gud som är den eviga verkligheten som vi som människor får bli indragna igenom Andens barmhärtiga kärlek? Maria gav honom både renhetens och kyskhetens gyllene krona och martyriets blodröda krona. Kolbes exempel får Kyrkan att växa och sprida sin Herres budskap. Du, Kristi efterföljare, be för oss!
”Saliga är de fattiga i anden”, säger Jesus i sin undervisning. Själv fattig, själv förkastad och dömd, själv utgiven och överlämnad till Fadern, salig och helig i den yttersta fattigdomen. Han Konungen och Faderns älskade Son, fattig för vår skull! O heliga Underverk!
Kyrkans guld är fattigdomen. Man måste vara ”liten” för att förstå den och åtnjuta den, säger Thérèse av Jesusbarnet och det Heliga Anletet. Liten – som en atom – men känd och älskad av Gud.
Går vi mot svårare tider mitt i vårt relativa välstånd? Väntar epidemier, översvämningar, köld och hetta, krig och förskräckelse? Kan vi fly till säkrare platser som några få kunde undan diktaturernas omänsklighet och lidande? Ingen kan veta det.
Men i allt är Gud och Gud är allt. Ingenting utom synden kan skilja oss från Gud. Han är den dyrbara pärlan vi fått finna i tron. För den pärlans skull kan vi avvara allt på denna jord.
diakon Göran Fäldt
