Kyrkan i Sverige kryper för makten

Kritiken mot Kyrkans medverkan i Svenska Missionsrådet SMR kan inte tystna. Tyvärr handlar det om pengar, mycket pengar. Här behövs en Uppdrag granskning av svensk journalistisk kvalitet! Vi har i vårt land – och i Kyrkan – en alldeles särskild förkärlek för tystnad, tagning pågår, och locket på! Det är inte bra för framtiden. De unga märker det!

Det ekonomiska stödet till abortkliniker i vissa länder, afrikanska framför allt, har en lång historia där Kyrkan antagligen inte haft, eller har, helt rent mjöl i påsen. Ser man historiskt på den ekonomiska uppbackningen av p-piller sedan de kom till i slutet av 1950-talet, upptäcker man att svenska biståndsorganet SIDA redan tidigt varit inblandat – i solidaritet med FN och svensk biståndstradition. Det handlade om ”stöd till fattiga kvinnor i utvecklingsländer”.

Allmänheten – också den katolska – bidrar gärna till all karitativ verksamhet – men anar inte vad pengarna ibland används till. Från svenskt katolskt håll har det setts som en progressiv jämställdhetsfråga, och en kamp mot HIV/Aids, att dela ut kondomer i kontakt med katolska kommuniteter och skolor i Afrika som sagt nej tack!

Om SIDA skulle fortsätta att ge stöd för aborter – och medel för sexuell hälsa (läs preventivmedel) skulle det i dag uppfattas som stöd till ”utvecklingsländerna” – alltså som i-ländernas avbetalning på ”skulden” för de europeiska kolonialländernas utnyttjande av sin ekonomiska övermakt.

Det kan inte längre accepteras politiskt i länder som redan kommit i kapp, och i vissa fall gått om, sina krisande givarländer i Europa (inklusive Sverige). Det passar då bättre att SMR övertar SIDA:s gamla roll och fokuserar på kvinnans rättigheter till abort i stället för den rena givarpolitiken i gammalt solidaritetstänkande. Men vi kristna har vårt svar: havandeskapet är heligt och måste alltid respekteras med tacksamhet och kärlek. Marias moderskap är universellt eftersom Kristus hennes Son är mänsklighetens Frälsare.

Vad Kyrkan i Sverige borde ha kompetens att analysera är vad den nigerianska forskaren och författaren Obianuju Ekeocha säger om västs nykolonialiseringspolitik (Target Africa – Ideological Neocolonialism in 21st century, Ignatius Press, 2018) som syftar till att hindra befolkningstillväxten i Afrika – det vill säga via rika fonder inkräkta på afrikansk familjetänkande och kärlek till flerbarnsfamiljerna.

Om Kyrkan i Sverige stöder SMR och abortstödet kryper man för den reella makten: konsensustänkandet som inte accepterar någon annan inställning än den inre gruppens åsiktsgemenskap. Det handlar om makt, elitistisk makt. Den är inte öppen, inte transparent. Och Kyrkan deltar i detta!

Kyrkan får inte svika sitt uppdrag att värna om de allra minsta och deras värdighet. Stöder hon en progressiv utvecklingspolitik av den art vi sedan länge konstaterat i Sverige, projekten som skadar mer än de hjälper, då sviker vi de svagaste – de ofödda barnens rätt till liv och familj. Man kan inte göra det och samtidigt kalla sig ”god katolik”. Direkt abort är alltid ett ont och en synd. Katolsk lära upprepar det, genom påvarna, genom katekesen, genom trosundervisningen. Man måste försvara de ofödda barnens rätt till liv! Ingen kan hindra oss att leva efter landets religionsfrihetslag.

Kyrkan i Sverige har historiskt haft allvarliga och katastrofala erfarenheter med SIDA, nu riskerar man att få det med SMR. ”Följ pengarna – och sanningen kommer fram!”

                                                                                         diakon Göran Fäldt