Kroppens integritet och religionen

Det har rests partipolitiska invändningar i Sverige mot den judiska omskärelsen av pojkar som utförs strax efter födelsen (brit mila) och som samtidigt är den för den judiska familjen viktiga och betydelsefulla dag då pojken får sitt hebreiska tilltalsnamn. Barnet upptas i Abrahams förbund med Gud.  

Miljontals omskärelser varje år i världen

Omskärelse är emellertid ett mycket mer utbrett ingrepp än vad som är känt inom judendomen. Världshälsoorganisationens (WHO) beräkningar hamnar på en siffra 2009 av 631 miljoner omskurna män i hela världen, vilket är 30 % av den manliga världsbefolkningen. Då räknar WHO in också s.k. terapeutiska omskärelser, i vissa regioner i avsikt att förhindra spridning av HIV.

Den muslimska världsbefolkningen praktiserar i stor utsträckning den manliga omskärelsen även om Koranen, enligt många muslimska företrädare, inte föreskriver den av religiösa skäl. Vissa kristna gemenskaper i Orienten är också kända för att praktisera omskärelse. Orsakerna kan vara många, manlighetsuttryck, tradition, hälsoaspekter som hygien, och möjligen religiösa.

Den judiska sedens värdighet

Judendomen försvarar som väntat sin tradition och skulle se ett lagligt förbud mot omskärelse som en inskränkning av religionsfriheten.  I en synagoga i Sverige följer alltid en särskilt för omskärelsen utbildad person Socialstyrelsens moderna riktlinjer även om den religiösa seden är flertusenårig. Illegal omskärelse av pojkar i högre åldrar än spädbarnsåldern är tyvärr mycket utbredd i olika delar av världen med höga mörkertal. De judiska flickebarnen välkomnas med en namngivningsceremoni under en gudstjänst i synagogan (zeved habat). Den innebär inget kroppsligt ingrepp.

Det är svårt att tänka sig att ett västerländskt land som vårt, med historisk medvetenhet om vad som skett under nazismens tid på 1930-talet och 1940-talet, skulle förneka judendomen rätten till en uråldrig rit av så stor betydelse. Ändå är det i någon mening rätt att samtidigt rikta uppmärksamheten på barns rätt till ”kroppslig integritet”, som flera påpekar. Utrycker återkommer ofta i Europarådets vokabulär. Man kan alltid hävda att den judiska, religiösa initiationsriten äger rum utan barnets ”medgivande”, alldeles som vid det kristna barndopet, och göra sina invändningar på sådant ovedersägligt argument.

I kristendomen – ingen omskärelse – tro ”utryckt i kärlek”

Kravet på omskärelse enligt det Gamla förbundet och Mose lag förklarades av S:t Paulus som icke bindande för judiska kristna så som det framgår av brevet till Galaterna i Nya testamentet. Han skriver: ”Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Jesus Kristus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek” (Gal 5:5-6).

Kristi Kyrka är källan till alla sakramenten och av dem är inget förknippat med ingrepp som kränker ”den kroppsliga integriteten”. Eftersom judendomen inte erkänner Jesus Kristus, född i en judisk familj, som den utlovade Messias, så fortsätter trogna judar att tillämpa omskärelsen av de nyfödda pojkarna, medan vi kristna tillämpar dopet i Fadern och Sonen och den Helige Ande (Matteusevangeliet 28: 19-20).

Bara diktaturen kan avvisa föräldrarnas rättigheter

Föräldrarna har enligt de mänskliga rättigheterna rätt att följa sin religion och utöva den i frihet. Dit hör judisk omskärelse och kristet dop. Familjer har ett religiöst ansvar som det sekulariserade samhället inte har rätt att ta ifrån dem. Bara den materialistiska ateismen kunde göra det – men under det totalitära samhällssystemets diktatur.

Det som i dag gör att vi har ett ifrågasättande av den religiösa friheten att praktisera judiska, respektive kristna, riter är att det inte längre är självklart att man uppfattar religionen och kristendomen som den grund på vilket västerländsk civilisation vilar.

Vi har kommit till en brytpunkt i vår historia och civilisation. Sekularismen utmanar religionen på samma sätt som kristendomen och Kyrkan en gång utmanade hedendomen, eller vad vi idag kallar den sekulära civilisationen.

Ingrepp med eller utan Socialstyrelsens tillstånd

Vad som redan nu är lagligt otillåtet i Sverige är den kvinnliga omskärelsen, eller könsstympningen, av unga flickor som är religiös tradition bland många muslimer. Ett sådant ingrepp är för oss i de västerländska samhällena helt uteslutet att legitimera på grund av ingreppets karaktär. Också manlig omskärelse som utförs av privatpersoner utan Socialstyrelsens särskilda tillstånd är olaglig och straffbar om den upptäcks. Det finns tecken på att många av andra kulturer i Sverige är beredda att betala stora penningsummor för att i hemmet utföra omskärelse.

Utförs det på de unga flickorna sker det i hemlighet eller kanske genom en resa till annat land. Det sekulära samhället vänder sig mot sådana ingrepp i unga flickors kroppar desto ivrigare som man i ingreppen upptäcker en religiös människosyn. Å andra sidan tycks inte ”samhället” på samma sätt invända mot könskorrigering, sannolikt därför att sådana fysiska ingrepp saknar religiös anknytning. Det finns i Sverige en allvarlig motsättning mellan principer och etiska föreskrifter.

Omskärelsens olika former

De två formerna av omskärelse skiljer sig åt väsentligt – i en ytlig jämförelse skulle den judiska omskärelsen inte vara svårare än en vaccinering eller ett nålstick för blodprov. Det är naturligtvis en sanning med modifikation. Det finns andra effekter av omskärelsen som inte är obetydliga och som kan variera från fall till fall. Men den lämnar inte efter sig bestående men och innebär inte ett verkligt lidande för barnet. Kvinnlig omskärelse på könsmogna unga flickor är däremot smärtsamt på ett helt annat sätt och innebär allvarliga men för flickornas hälsa och framtid.

När den allmänna debatten upprörs över pojkars omskärelse i ett försvar av deras kroppsliga integritet – ett begrepp som vilar på oklar rättslig grund – är det förvånande att debatten inte samtidigt upprörs över de ingrepp i kvinnans kropp som kallas abort.

Kroppens integritet

Om man verkligen menade att abort är ett ingrepp i kvinnans egen kropp – ett ingrepp hon själv väljer och tillåter – borde det av samma skäl som anförs i det partipolitiska perspektivet förbjudas på grund av ingreppets karaktär. Om det verkligen skulle förhålla sig så att det som tas ut ur en kvinnas kropp vid en abort är en del av hennes kropp, då kan det beskrivas som stympning. Men om det som tas ut ur en kvinnas kropp vid en abort är något annat än en del av en kvinnas kropp, ett mänskligt foster, då borde även det sekulära samhället invända på samma sätt som när man invänder mot omskärelse av nyfödda pojkar i den judiska religiösa traditionen, nämligen att fostret bör ha rätt till sin kropps ”integritet”.

 Invändningar av sådan art mot abort är dömda att misslyckas eftersom abortingreppet är skyddat i lag. Vilken rättslig grund för invändningar skulle finnas i det fallet? Det är för många en både otänkbar och oanständig fråga som inte bör ställas. I vilket partipolitiskt sammanhang skulle man i dag ifrågasätta aborterna på begäran? Svar: i inget av dem!

Jämförelsen av det abortiva ingreppet i en kvinnas kropp med manlig och kvinnlig omskärelse är i sina kirurgiska detaljer alltför uppenbar för att någon ska vara okunnig om vad som faktiskt sker.

Religionens integritet

Emellertid är talet om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp i frågan om aborterna en lögn. Aborten gäller en annan kropp som kvinnan bär i sin egen kropp. Varför skulle den kroppen inte omfattas av ”rätt till integritet”? Den som ställer den frågan måste i vår tid ställa frågan om ”religionens integritet” i det moderna samhället.

                                                                                                       diakon Göran Fäldt