Jumpa, katolska stiftet!

Den här tiden, ”på min tid”, i de smältande isflakens mest äventyrliga tid, hängde våra ”morsor” i fönstren och ropade varningens ord till sina djärva ”gossar”, ivriga att tävla i isflaksjumpning på Karlbergssjön i centrala Stockholm. Vilka killar var modigast, Kungsholmens eller Vasastans?

Vi hoppade från det ena utbrutna isflaket till det andra och tog sats för att inte hamna i det iskalla vattnet. Ju mindre flak vi satsade på modigare var vi, och ju mer skräckslagna våra mammor som ropade för döva pojköron: ”Tillbaka till stranden! Kom hem! Kom hem och drick varm choklad!”

Vem lyssnade på morsorna? Bara fegisarna! Som genom ett under tror jag inte någon av oss faktiskt drunknade mellan isflaken utan lyckades hoppa oss i land till slut.  Men inte tackade vi ”morsorna” för det inte! Samlade som grabbar var vi bara uppkäftiga och överlägsna. Men hemma grät vi i mammas knä: ”Förlåt, förlåt, förlåt!”

Guds Moder Maria ropar till sina äventyrliga söner: ”Sök er till Klippan, den fasta grunden!”

Ni kan inte ha samma trygghet på de lockande kardinalsflaken som flyter omkring på det kalla djupa vattnet som är för djupt för att kasta upp sina drunknade. Vilket kardinalsflak vill ni hoppa till? Det finns så många, Ouellet, Kasper, Eijk, Sarah, Marx, Woelki, Müller, Farrel och Parolin!

Och se, motströms under bron, är det inte ett flak på väg med en kardinalshatt i lite starkare röd färg? Och har den inte utsökt vackra brätten, som passar kvinnor bättre?

”Tänk bara efter – det är vårtid och allting smälter. Var har ni då fotfästet, mina kära barn?” Den ”Synodala kyrkan”, många isflak tillsammans – men inte alla? Vilken rorsman har den? Finns auktoritet?

”Till slut har allt blivit bara vatten, och för att överleva på vatten måste ni ha en båt. Skynda er att ta er ombord på Petrus’ båt, han står själv vid rodret och ni känner igen honom på ett par nycklar som han har hängande runt halsen! Den båten har ni alltid haft, glöm inte det!”

Guds Moder Kyrkans Moder ropar till alla sina söner och döttrar: ”Ta er i akt! Se er för! Det stormar ute till havs och ni är dåligt utrustade i sådant oväder”. 

Den sanna fundamentalismen är inte ett nederlag. Den sanna fundamentalismen är enheten i den katolska tron och moralen. De som vill ”utveckla” den är som rorsmannen som fått fel sjökort och styr sitt fartyg över ändlösa vatten utan land i sikte. Vad är de egentligen på jakt efter?

Guds Moder Maria är Kyrkans moder. Hon vakar nu oroligt över sina söner och döttrar. De måste lita på den sanna Kyrkan för det är förmedlaren mellan människan och Gud. Det är frälsaren Kristi Jesu kropp som utgivit sig i kärlek för alla som omvänder sig. De som håller sig till Kristi kropp som är Kyrkan riskerar inte att hamna i vattnet mellan de smältande isflaken. De är som människorna och djuren i Noas ark. De kommer alltid att vara fasta i tron och i Sanningen. De står på den fasta grunden, klippan.

                                                                                             diakon Göran Fäldt