IVF – Pro eller Anti Life?

IVF – Pro eller Anti Life?

Att manifestera sitt engagemang och sin övertygelse på gator och torg i gemensam aktion tyder på någon form av misströstan vad gäller statens eller Kyrkans förmåga att ”göra skillnad”. I yttre offentliga manifestationer möter man människor vars åsikter man gärna delar. Man önskar en förändring.

Samvetet, å andra sidan, manar till yttre och inre handling i ett rådslag med Gud. I ett fritt demokratiskt samhälle är det möjligt att manifestera sin uppfattning tillsammans med andra. Ett sådant samhälle garanterar också religionsfriheten, även om begränsningar kan finnas.

Vi ser det i klimatfrågan, vi ser det i hbtq frågan och vi ser det i försvaret för det ofödda livet.

Människor ställer upp för sina goda förebilder på många olika sätt. Man är beredd att våga något, man vill inte vara passiv och ensam i sin inre övertygelse. Andra befinner sig i en oväntad och svår situation – som den katolska mamman och hustrun Chiara Corbella Petrillo som dog efter att ha fött sitt barn, medveten om att hon kanske inte skulle överleva sin svåra aggressiva cancersjukdom. Den behandling hon erbjöds skulle med all sannolikhet ha tagit död på barnet hon och maken väntade. Hon valde barnets liv framför sitt eget.

Begravningsmässa för Guds tjänarinna Chiara Corbella Petrillo i kyrkan Santa Francisca Romana i Rom.   Foto Christian Gennari/www.chiaracorbellapetrillo.it 16 juni 2012.
Begravningsmässa för Guds tjänarinna Chiara Corbella Petrillo i kyrkan Santa Francisca Romana i Rom.
Foto Christian Gennari/www.chiaracorbellapetrillo.it 16 juni 2012.

 

Denna kärleksgärning har en enorm verkan bland vanliga människor och sprider sig som en Guds nåd och välsignelse över alla de troende. De finns naturligtvis de som skulle ha gjort det andra valet – att låta barnet dö och kvinnan, modern leva.

Men det skulle inte uppfattas av andra som en kärleksgärning utan som en rättighet att avbryta ett levande havandeskap. Det skulle inte finnas någon begravningsmässa och inte någon jordfästning, ingen grav att minnas vid.  

Hur är det med vårt samvete och möjligheterna till provrörsbefruktning när det gifta paret upptäcker sin naturliga barnlöshet? Är processen pro life eller är den anti life? Det ena svaret är pro life eftersom paret, om processen lyckas, blir föräldrar till ett nytt barn. Det andra svaret är anti life eftersom befruktade embryon som inte inplanteras förstörs, fryses ner eller används i forskning.

Det mänskliga liv som vårt katolska samvete till varje pris vill beskydda kan leva, eller dö, beroende av vårt moraliska beslut. Det är alltså en allvarlig frågeställning som Kyrkan belyst i flera sammanhang men också i dokumentet Donum Vitae från Kongregationen för trosläran, 1989, med svensk godkänd översättning i Respekts skriftserie nr 2, 2004. Enligt kapitel 6, ”Hur ska man ur moralisk synpunkt bedöma konstgjord homolog insemination”, kan en sådan ersättning av den naturliga formen för befruktning inte godtas. Kapitlet tar sedan upp samtliga argument som är relevanta för ett beslut att avstå från alla former av in vitro fertilisering – IVF. Kapitlet ”Assisterad befruktning, embryon och kloning” i boken Twittra med Gud (KPN, med svenskt imprimatur 2017) går också klart och begripligt igenom den katolska positionen i frågan.

 Medverkar vi till embryots död, utesluter vi oss omedelbart genom vår egen handling enligt katolsk lag från deltagande i den heliga kommunionen och måste ångra vårt beslut och vårt val, på samma sätt som i fallet med beslut om abort av ett levande foster, om vi vill återinträda i kommunion med Kyrkan. Det innebär alltså omedelbar exkommunikation så länge gärningen inte har ångrats och blivit förlåten i försoningens sakrament. Eventuellt är det bara biskopen som kan ge avlösning i dessa svåra fall och anvisa botgöringen.

Vi kan alltså övertyga oss själva om vad Kyrkan förklarar och undervisar i denna numer så vanliga process för artificiell befruktning.

Vad är det då som kan påverka oss med andra värderingar och inställningar som inte är Kyrkans? Det är naturligtvis många faktorer som spelar in i det moderna, sekulariserade, samhället. Vi kan här nämna två områden som är positiva till assisterad befruktning.

Med iakttagande av lagens bestämmelser är det inte uteslutet att fritt välja och genomgå en IVF behandling för att uppnå en önskad graviditet. Som medborgare har ett par inga andra förpliktelser än att följa de lagliga rekommendationerna och betala eventuella kostnader, kanske begära en viss tids tjänstledighet.

 

Samhällets erbjudanden

Vad säger fertilitetsklinikerna? Vad säger bekanta och arbetskamrater?

Information från en vinstdrivande fertilitetsklinik kan se ut på följande sätt på internet:

Individuellt utformad vård:

På InviMed får du en personlig läkare för att du ska få bästa tänkbara behandling utifrån just din situation. Vår personal finns alltid tillgänglig för att svara på frågor och hjälpa till med det praktiska.

Gott internationellt rykte

Vi följer eller överträffar strikta internationella standarder, inklusive ESHRE:s (European Society of Human Reproduction and Embryology). Vi är dessutom ISO 9001:2015-certifierade. Våra medicinska team har sammanlagt mer än 85 års erfarenhet och består bl.a. av internationellt erkända experter som dr Anat Safran, prof. Ariel Weissman och prof. Dror Meirow.

Behandling från 14 100 kronor

Vi är stolta över att kunna erbjuda de mest kostnadseffektiva programmen i Europa och ge fler människor chansen att bli föräldrar. Tack vare våra effektiva processer och vårt läge i Polen kan vi erbjuda förstklassig behandling till lägre priser. Det innebär att du kan spara upp till 50 % jämfört med motsvarande priser i Spanien.

https://www.invimed.se/ivf-in-vitro-fertilisering?gclid=EAIaIQobChMI_oCRy--g5wIVgY4YCh2ynA0iEAAYAiAAEgK1ovD_BwE

Information från Socialstyrelsen

ser ut som följer i sammanfattande klargörande text:

Sammanfattning

Assisterad befruktning är ett samlingsnamn för de olika metoder som finns att sammanföra spermier och ägg i syfte att hjälpa ett infertilt par att få barn. Den vanligaste metoden har hittills varit provrörsbefruktning (in vitro-fertilisering, IVF) men även andra metoder förekommer. I de fall mannen konstaterats vara helt steril kan givarinsemination (spermier från en donator) vara en tänkbar behandlingsform. Under perioden 1991-1993 förbättrades behandlingsresultaten gällande IVF successivt. Därefter har de legat relativt oförändrade. Detta beror sannolikt på en övergång från att tidigare i regel ha överfört högst tre ägg till att senare överföra högst två ägg vid varje behandlingstillfälle. Gällande IVF har under perioden 1991-2001 - antalet fullbordade behandlingar med överförande av färska befruktade ägg ökat från ca 2 700 till ca 7 100 per år - antalet återföranden av övertaliga frysta/tinade befruktade ägg har ökat från ca 250 till knappt 1 500. - medelantalet befruktade ägg som återförts vid varje behandlingstillfälle har minskat från 2,7 till 1,9. - Totala antalet inträffade graviditeter efter återförande av färska och frysta/tinade befruktade ägg ökat från ca 750 till ca 2 600 per år - var femte graviditet lett till missfall före 20 fullbordade graviditetsveckor - en minskning skett av utomkvedshavandeskapsfrekvensen från 4,8 till under 1,7 procent - flerbördsfrekvensen vid förlossning sänkts från 32 till drygt 20 procent under de senaste två åren - antalet levande födda barn efter samtliga behandlingar ökat från 712 till 2 519 - andelen kvinnor som fått barn ökat från 17 till 25 procent per återförande av färska befruktade ägg, medan samma resultat efter återförande av frysta/tinade ägg har varierat mellan 13 och 18 procent. Verksamheten gällande givarinseminationer är betydligt mindre omfattande. Under perioden 1989-2001 har mellan ca 300 och 1 000 inseminationer genomförts per år vilket har resulterat i att det fötts mellan 26 och ca 90 barn per år.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2004-42-4_2004-42-4.pdf

Försök till katolsk slutsats:

Vi kan alltså konstatera att personer som medborgare i olika länder, däribland Sverige, lagligen kan genomgå artificiell befruktning. Men hur måste vi bedöma samma fråga som medlem i Guds familj, som katolska kristna? Vilka faktorer finns det där att ta hänsyn till? Finns här kyrkliga normer som är bindande för det katolska samvetet? Vi har redan nämnt ett antal exempel på Kyrkans undervisning på detta område. Det måste varje troende praktiserande katolik informera sig om och förstå vad Kyrkan säger.

Normen är – som alla kan informera sig om i de kyrkliga dokumenten – klart avvisande eftersom behandlingen innebär avvisande av andra levande mänskliga embryon som en konsekvens av återinförande av ett utvalt embryo i kvinnans livmoder. Ett barn kan komma till – ja – men till priset av andras dödande. Samvetet, som är format av den kristna människosynen, säger därför nej till ett sådant val och får Guds stödjande svar – som ett eko till vårt förnuft.

Den katolska kvinnans samvete, den katolske mannens samvete, eller det katolska parets samveten, som säger ja till en sådan infertilitetsbehandling som innebär sortering av embryon, kommer att följa detta samvetets råd och genomföra processen på grund av sin önskan att få barn – trots tveksamheten.  

Beroende på samvetets kvalitet är det slutligen möjligt att kvinnan, eller mannen, eller paret tillsammans, senare inser att de gjort det egna samvetet till högsta norm. Det kan hända att de efter sitt beslut inser att de inte tagit hänsyn till den norm som är Guds och därför, genom sina samveten, ivrigt kommer att ångra sitt moraliska beslut. De kan inte tvivla på sin skuld.

Samvetet fungerar så: det varnar eller stödjer före besluten och det uppreparar sin varning eller sitt stöd efter en genomförd handling.

Men i de fall, där själva livet är föremål för handlandet, är Guds norm, förklarad och undervisad av Kyrkan, en absolut norm. Den kan aldrig ändras genom det individuella samvetet som aldrig kan vara högsta norm. Alltså måste en praktiserande troende katolik avstå från IVF eftersom behandlingen är anti life.

                                                                                                            diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.