Gud förkastar inte syndaren men synden får sitt straff – därför har vi människor skärselden
För inte så länge sedan var människor som ansåg sig liberala långt ifrån att vara principiellt normlösa som många liberala tycks vara idag. Liberala skilde sig från konservativa men höll alltid fast vid medborgerliga dygder och en i grunden kristen moral. Hederlighet, ärlighet, social ansvarskänsla och helhjärtat stöd för olycksdrabbade kännetecknade den svenska befolkningen.
Skilsmässor var ovanliga och aborter var inte att tänka på i den utsträckning vi nu känner till. I skolans värld kunde varje studiebegåvat barn från familjer utan högre utbildning räkna på stöd och uppmuntran med föräldrarnas tacksamhet och uppskattning.
Vi hade i Sverige ett utmärkt fungerande skolsystem från folkskola, realskola, läroverk och yrkesgymnasium som visserligen delade upp eleverna efter fallenhet och intresse men som gav ungdomen en rätt och realistisk start i livet. Det var inte en enda skola för alla med jämlikhet som högsta norm. De var inte en och samma utbildning för alla oavsett begåvning och fallenhet utan en för alla anpassad skolutbildning. Den skapade ett välstånd i Sverige som i dessa tider undergrävs och utsätts för stora påfrestningar. Vi har nu i vårt land en oordnad och oregelbunden tillväxt.
På 1960-talet påbörjades vad som i dag med historisk tillbakablick kan kallas ”den sexuella revolutionen”. Det var framförallt tillgången till och propagerandet av manliga och kvinnliga preventivmedel som gjorde den äldre kristna sexuella återhållsamheten överflödig. Moralen behövdes inte längre eftersom alla ”misstag” kunde åtgärdas utan att någon skulle behöva känna skuld eller skämmas för sina beslut. Den nya ”liberalismen” ville ge det uppväxande släktet största möjliga frihet i sexuellt avseende eftersom man ansåg att sexualdriften skulle bejakas och inte hållas tillbaka eftersom ett sådant ”undertryckande” antogs ge mentala tillstånd som skapade osäkra och hämmade människor.
Allt detta hade naturligtvis sitt pris: oönskade ungdomsgraviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar och ”romantiska” problem som brustna relationer och svartsjuka. Allt detta har gjort det svårare att tro på det stora värdet av livslång trohet mellan en man och en kvinna.
Vad kan man nu säga att samhället får betala för den sexuella frihet man tillät politiskt och kulturellt i en slags frigörelserevolution?
I dag kan vi se resultaten, inte bara i oklara familjekonstellationer och aborter på begäran. Samhället (politiken i stort) är medvetet om de negativa hälsoaspekterna och riskerna för de unga att drabbas av både allvarliga sjukdomar och psykisk ohälsa på grund av den tidiga sexualiteten.
”Samhället” kan inte – och tycks inte heller vilja – återkalla den sexuella frigörelserevolutionen som i så fall skulle uppfattas som ett gigantiskt socialpsykologiskt misslyckande. ”Samhället” måste i solidaritet med den frigörelse man varit med om att genomföra och etiskt godkänna fortsätta i samma riktning men – och det är det som inte samhällsekonomiskt gratis – visa omsorg och ansvarstagande genom olika medicinska insatser.
Redan i tidig pubertet antas både pojkar och flickor göra tidig sexuell debut och därmed komma i riskzonen för sådana sjukdomar som livmodercancer och cancer i penis, munhåla och svalg. Med statligt garanterade budgetinsatser för vaccination mot hpv, humant papillomvirus, menar forskningen att samhällsvården kommer att ”rädda” den yngre generationen från att drabbas av cancer som följd av tidigt sex och sex med flera partner under ungdomsåren. Hur sorgligt häpnadsväckande är det inte att ”samhället måste rädda” de unga från sexualitetens konsekvenser!
Prislappen för vaccineringen ligger på 56 miljoner kronor för år 2020. Med politisk och medicinsk stolthet tar man alltså från samhällets sida ansvar för de konsekvenser samma samhälle aningslöst infört från 1960-talet och framåt.
Nu anser alltså ”samhället” att man gör goda insatser för de unga när man istället kunnat undervisa om sexualiteten på ett helt annat sätt i skolor och i media. Nu har man den situation man har och kan bara försöka upprätthålla bilden av att vara trygghetsskapande.
Kyrkan säger alltid, och det ska kristna föräldrar vara tacksamma för, att sexualiteten bara hör hemma i den livslånga föreningen mellan man och kvinna som heter äktenskap, ett frivilligt ingånget förbund med Guds välsignelse och stöd i form av ett heligt sakrament. Det är ett förbund som måste inledas med en förlovningstid utan att ”pröva på” det äktenskapliga samlivet.
De som följer den kristna moralen och Kyrkans undervisning om den mänskliga sexualiteten och dess djupa mening behöver inte vaccinera sig mot cancer eller andra könssjukdomar. Kyskhetens och renhetens dygder är gratis och dessutom naturliga egenskaper som utvecklas till mognad och klokhet. Med en sådan moral hos folket skulle det skattefinansierade vårdsystemet spara miljontals kronor som skulle kunna användas för att utbilda fler allmänläkare och sjuksköterskor.
Gud har gett människan moraliska bud för att skydda henne från olycka och förfall. Faller en människa för frestelserna att missbruka sin sexualitet är hon ändå inte förkastad av Gud som syndare, men själva synden straffar Gud genom sin rättvisa dom. Därför har vi skärselden efter döden. Det är Guds sjukstuga för oss på vår väg till paradisets gemenskap med Gud fram till den yttersta dagen då vi alla står inför den allmänna domen. Där ska vi dömas efter trons, hoppet och kärlekens måttstockar. Låt oss leva kärlekens mysterium – på det rätta sättet – med Gud!
diakon Göran Fäldt
