Gå mot strömmen – ibland ett inre krav. Läs Pius XI:s Casti Connubii!

En katolsk bloggare, och evangelist i kropp och själ, tipsar sina läsare om god kristen läsning under semestertider för dem som verkligen kan ha semester. Bloggaren, som är hemma med sina barn, är också verksam som författare och talare vid olika möten.  

Hon rekommenderar Sigrid Undset. Läs hennes Kristin Lavransdotter, romanen, läs hennes bok om Katarina av Siena!

Läs också Om Kristi efterföljelse av Thomas av Kempi! Det råder hon sina egna läsare. Ja, så goda råd för alla som vill ta sig tid och verkligen läsa böcker, inte bara debattinlägg!

Bland alla kategorier litteratur bloggaren går igenom finns också kategorin Kyrkliga dokument. Här kommer överraskningen: Läs Casti Connubii – påven Pius XI: s encyklika om det äktenskapliga livets helighet från 1930, är hennes semesterläsningsråd. Om den säger bloggaren bara två saker: (1) Den är mot strömmen och kulturutmanande. (2) Läs den – alla borde läsa den!

Det var ju glädjande att höra eftersom Utskottet för äktenskap och familj i vårt stift översatt den och gett ut den i sin skriftserie. Om man inte har häftet eller vill beställa det, kan man läsa det på stiftets hemsida – KUÄF – Katolska utskottet för Äktenskap och Familj

Påven säger bland annat i sin viktiga – men tyvärr så bortglömda encyklika – det som i vår tid verkligen är ”mot strömmen”, mot tidsandan. Men är det inte just det som är Kyrkans roll, att visa på en annan väg än den som leder till tomhet och meningslöshet i tillvaron? Kyrkan är Profeten, även om människor i Kyrkans gemenskap är syndare, och har ett ansvar att vara trogen sin kallelse.

Påven säger i Casti Connubii, § 64:

”Vad skulle, vördade bröder, när det gäller den ’medicinska och terapeutiska indikationen’ som vi refererat till med användande av deras egna ord, och hur mycket vi än kan beklaga den mor vars hälsa och till och med liv är i fara i den uppgift naturen gett henne att utföra, någonsin ändå vara tillräckliga skäl att på något sätt ursäkta ett direkt mord på oskyldiga? Det är precis det vi här har att ta ställning till. Vare sig det drabbar modern eller barnet är det mot Guds föreskrift och naturens lag: ”Du skall inte dräpa”.  

Ty var och ens liv är lika heligt och ingen har makt, eller ens officiell auktoritet, att förstöra det. Det tjänar ingenting till att hänvisa till rätten att ta liv för här är det fråga om de oskyldiga och inte som i fallet med de skyldiga; inte heller är det här fråga om försvar med blodsutgjutelse mot en orättfärdig angripare (för vem skulle kalla ett oskyldigt barn orättfärdig angripare?); det är inte heller här fråga om “den yttersta nödens lag” som skulle kunna utvidgas till att direkt döda en oskyldig. Rättrådiga och skickliga läkare strävar på det mest lovvärda sätt att vaka över och hålla både mor och barn vid liv; de däremot visar sig tvärtom ovärdiga det hedervärda läkaryrket som räknar med den enes eller andres död under förevändningen att utöva medicinsk vetenskap eller av en vilseledd medkänslas motiv”.

Han säger i § 129:

”Må Fadern, ’efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn’, stärka de svaga och ge de klenmodiga och räddhågade mod; så ock Kristus, vår Herre och återlösare, ’de heliga sakramentens instiftare och fullkomlige upphovsman’ som ville att äktenskapet  skulle bli till och gjorde bilden av sin egen oförstörbara förening med Kyrkan till ett mysterium; så ock att och den Helige Ande, Guds kärlek, hjärtats ljus och själens styrka, nådeligen må bevilja oss alla att uppfatta och med Guds nåds hjälp beredvilligt och praktiskt omsätta det vi genom detta brev utlagt rörande äktenskapets heliga sakrament, Guds underbara lag och vilja, och respektfullt finna botemedel att bekämpa villfarelser och annalkande faror så att fruktsamheten invigd åt Gud på nytt uthålligt kan blomstra i det kristna äktenskapet”.   

Och i § 130:

”Vid hans nåds tron frambär vi med största ödmjukhet vår uppriktiga bön att Gud, all nåds upphov, alla goda önskningars och gärningars inspiration, må låta detta bli verklighet och efter sin frikostighets storhet och allmakt värdigas skänka det givmilt, och som ett tecken på samme allsmäktige Guds rika välsignelse, ger vi er, vördade bröder, prästerskapet och det folk som anförtrotts er trogna vaksamhet, vår apostoliska välsignelse”.

Vi måste alla som katoliker ibland – gå mot strömmen – och inte följa den bekväma och lätta strömmen där man glider med och håller tyst i sitt vittnesbörd. Det visar sig vara – ett inre krav som har sin rot i kallelsen att vara Kristi lärjunge.

Ett exempel på detta inre krav som den kristna tron ingjuter i alla de döpta är S:ta Maria Goretti (1890-1902), en renhetens och kyskhetens martyr som vi firar varje år den 6 juli.

Heliga Maria Goretti, be för oss hos Herren Jesus, att vi, som du, får modet att gå mot strömmen när det visar sig nödvändigt!

                                                                                                  diakon Göran Fäldt