Fariséernas surdeg

Fariséernas surdeg

Vad säger Jesus om fariséernas surdeg? Han kallar deras rättfärdighet ”hyckleri”. De ställer sig in hos folk genom sin överlägsenhet i kunskaper om Skriften, Torah (jfr Lukas 12:1-3). Lyssna till vad de säger men gör inte det som de gör, för de säger en sak och gör en annan, är Jesu varning.

Jesus lär oss ju också att inte döma, som i evangeliet för 30 söndagen under året, ”Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar eller som tullindrivaren där” (Luk 18: 11). Denne farisé gjorde sig en bild av sig själv som var överlägsen den korrupte tullindrivaren. Jesus förklarar dock i liknelsen vem som är rättfärdig och vem som inte är det. Men ”döm inte, så blir ni inte dömda själva”, manar han (Matt 7:1).

Den som far med osanning gör stor skada.

Är det då samma situation som när ärkebiskopen emeritus av Philadelphia, Charles Chaput, menar, och uttalar sig offentligt, att den amerikanske presidenten gör sig skyldig till hyckleri när han går till kommunionen på söndagen och offentligt säger sig godkänna aborterna som enligt Kyrkan är allvarlig synd mot livets värdighet? Biskopen kallar det hyckleri!  En person i så hög maktställning som en president, som säger sig vara katolik men medvetet förkastar katolsk moral, borde exkommuniceras för att folket inte ska tro att han gör rätt och har mer rätt än Kyrkan!

Inskärpa lagens sanning.

Nej, att undervisa och inskärpa den kristna lagen hos de trogna är inte att uttala en dom, något som bara tillkommer Gud, men väl att bedöma en annan människas gärning och påpeka det felaktiga. Att tillrättavisa är inte detsamma som att döma. Man bör till och med tillrättavisa för att rädda sina medkristnas själar från synden. Att tiga om synden spelar djävulen i händerna. Även om andra tycker att man trampar någon på tårna och gör någon ledsen eller arg, måste man säga sanningen, som Johannes Döparen gjorde i fallet med Herodes’ äktenskapsbrott (Matt 14:4).  Sådana sanningsvittnen behövs alltid i Kyrkan.

Djävulen har geni för sina syften men faller själv offer för dem.

Djävulen har också många andra metoder att få också de trogna på fall. Han skapar förvirring genom att vara motsägelsefull. Han säger det ena och får med sig folk, sedan säger han motsatsen av vad han sagt och folket vet varken in eller ut. Djävulen talar alltid med två tungor och bedrar all sanning. Han gör en sak med ena handen och en annan med den andra och berömmer sig själv. Han kallar krig för fred och fred för krig. Han gräver en grop åt andra att falla i och drar sig tillbaka för att inte upptäckas.

På påsknatten förnyar vi kristna våra doplöften och bekänner vår tro. Vi tar avstånd från djävulen och alla hans finter och lockelser och styrks av Herren Jesu närvaro och Anden som talar genom Honom.

Strax därefter, medan det ännu är mörkt, kastar sig Djävulen över oss på vår svagaste punkt och triumferar en tid tills vi kastar ut honom genom trons segervapen. Det är Påskdagens och livets gryning.

Djävulen vill förstöra vår inre enhet och vår förening med Gud.

Djävulen vet sig vara besegrad men drar sig undan för att planera nya angrepp och förvirra oss. Han säger det som är motsägelsefullt och hetsar upp oss i våra känslor. Sedan släpper han oss åt oss själva och underblåser våra tvivel och laster tills de får oss på fall igen. Kampen varar hela jordelivet men sedan är vi befriade och han förlorar oss för alltid. I sin ondska riktar han sitt hat mot Gud. Det hatet förgör honom till slut och ingenting blir kvar av honom. Början till hans fall är den inre splittringen, det motsägelsefulla. Jesus säger: ”Om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå?” (Luk 11:18).

Därför måste vi alltid ta avstånd från djävulens lister och lockelser, så som vi gör i bekännelsen på påsknatten och vid varje dop vi är med om. Vårt ’ja’ skall vara ett tydligt ’ja’ och vårt ’nej’ ett tydligt ’nej’. Fienden, djävulen, säger både ’ja’ och ’nej’ till varje fråga och blottar våra svagheter.

Vår Fru av Akitastatyn har gråtit tårar.

Är det nu en sådan tid i Kyrkan som Guds Moder varnat för i Fatima och när hon talat till Sr Agnes Sasagawa i Akita i Japan den 13 oktober 1973, på årsdagen av solmiraklet i Fatima? Budskapet är fortfarande bön och sann omvändelse och rosenkransen som dagligt försvar.

                                                                                                                      diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.