Familjer som pratar om sina problem, håller ihop – de som tiger ihjäl dem, splittras
Svaghet och barmhärtighet
Det är viktigt att inse att problem i någon form måste komma i ett äktenskap och därmed i familjen. Därför är det viktigt att man redan från början har den inställningen att hålla ihop familjen – till varje pris. ”Synd inom äktenskapet mellan makar kallar på förståelse för svagheter och insikt om behovet av barmhärtighet hos den andre i relationen”, lär Augustinus i en av sina pastorala predikningar.
Varje kristen människas skyldighet
Det är varje kristen människas allvarligaste skyldighet att kunna behärska sig och vilja bekämpa varje liten frestelse till synd. Kyrkoläraren säger i en predikan: ”Herre, du vet vilken gåva du har lagt i mig (nämligen självbehärskningens gåva); men jag hör också vilket råd du har givit (nämligen aposteln Paulus råd ”att åter vara tillsammans”), därför att du har skapat både mig och min partner och inte önskat att någon av oss skulle gå förlorad” (pred. 354 A.13).
Alltså menar han att makarna alltid måste vårda sig om det centrala i deras äktenskapliga relation som är kärleken. Finns här verkliga problem, måste man kunna tala om dem. När det egna ansvaret blivit tydligt för samvetet, är tiden för en uppriktig bikt inne.
Mod att se sig själv liksom utifrån, objektivt
Problemen kan vara av den arten att man inte är fullt medveten om sina egna karaktärsdrag och inte haft tillfällena att i tid motverkar de dåliga egenskaperna med dygderna. Svårigheter i relationen kan bottna i frestelsen att tala nedvärderande om den andra inför andra, i värsta fall i barnens närhet. Till slut leder sådana överlägsna kommentarer till en dålig ovana, förakt och avsky. De borde aldrig ha uttalats. Kränkningarna är så allvarliga att de kan framkalla depression och ångest, till och med tankar på självmord. Kärleken är stark men känslig till sin natur.
Källan till förnyad nåd och lycka
Hur viktigt är det då inte att med Guds nåds hjälp kunna erkänna för sig själv att man handlat fel, bemött andra fel, uttryckt sig fel och haft fel inställning. Vilken rikedom ligger det då inte samtidigt att kunna säga öppet till andra att man handlat, talat och tänkt fel. Hur välsignelserikt är det inte att kunna förklara sig, svara på de berättigade frågorna i stället för att slå dövörat till! Vilken källa till förnyad nåd i relationen och frid med Gud är det inte att kunna ta tillbaks vad man sagt, gottgöra det onda man gjort, och säga de avgörande orden: ”Jag ber dig, förlåt mig!”
I det ögonblicket öppnar sig en försoningens välsignade väg till förnyad lycka i äktenskapet.
Alla mänskliga strukturer står inför samma utmaningar
De gäller generellt på så många andra områden i livet, i Kyrkan, i samhället, i gruppen. Kan man tala om problemen är allt vunnet. Den familj, eller grupp, eller gemenskap som kan tala om sina problem, kommer att hålla ihop. Man behöver mod för att kunna börja, har man det inte i tillräcklig mängd, krävs det än mer mod att be andra, eller någon annan, om hjälp med sig själv.
Men den familj, grupp eller kyrklig gemenskap som inte talar om sina problem, eller söker hjälp för att kunna blotta sina svagheter och vända utvecklingen, kommer att splittras.
Det finns ingenting ont som inte kan bli något gott
På andra sidan, den bortre sidan, av en oförlöst konflikt, är återvändandet till en gemenskap i lycka svår och nästan obefintlig. Det som en gång var kärlek och lycka, gemensamma målsättningar och meningsfullt arbete har omvandlats till bitterhet och kanske hat.
Gud hjälper alltid och förlåter alltid, människan förlåter, åtminstone ibland, men naturen aldrig. Har människan förbrutit sig mot sin sanna natur och vänt sig bort från relationen till Gud, är hon förlorad, om inte ett nådens mirakel sker.
Eftersom varje människa av Gud ärver den rena oskuldens själstillstånd, inte bara arvsynden som många felaktigt tror, finns i varje människa en innersta godhet att återvända till och bygga vidare på i ett försonat liv.
Ett ödmjukt steg i rätt riktning
”Det finns ingenting ont som inte kan förvandlas till gott”, säger ett ordspråk. Enheten i äktenskapet, i Kyrkan och i samhället kan aldrig gå fullständigt förlorad. Ett ödmjukt steg i rätt riktning kan rädda oss alla från en säker undergång.
diakon Göran Fäldt
