En kvinna för alla tider

Det är ytterst anmärkningsvärt att en allmän åklagare i ett lands rättssystem själv väcker åtal mot en person som med religionsfriheten och yttrandefriheten som lagligt stöd uttalat sig om homosexualitet i ett inomkyrkligt sammanhang och anslutit sig till vad bibeln otvetydigt lär. Det finns all anledning att följa den nu påbörjade rättsprocessen i Helsinki tingsrätt där finska riksåklagaren Raija Toiviainen vill åtala Päivi Räsänen, Finlands inrikesminister 2011 – 2015, för hets mot folkgrupp. Alla skall vara lika inför lagen och en tidigare ministerpost ger inte i sig rättsimmunitet. Å andra sidan kan inte en riksåklagare blanda in personliga teologiska synpunkter i sin roll som jurist och åklagare. All rättsutövning måste vara objektiv och bytta på verkliga rättsprinciper.

Om Räsänen utsatt en annan person för bevisbara handlingar av hat eller kränkningar skulle hon med rätta åtalas och bestraffas. Det skulle finnas brottsoffer och polisanmälan från juridisk person eller personer. Sådana finns inte i det här fallet. Det är en ideologisk kamp vi ser utspelas på den rättsliga scenen. En strid om åsikter, inte en strid till försvar av brottsoffer.

Vi har i Sverige en mycket djupgående nationell demokratisk grundsyn om medborgerliga fri- och rättigheter och skyldigheter. Vi har haft, och har, med jämna mellanrum grupper av människor som stått upp för revolutionära nazistiska eller kommunistiska ideologier och fått anhängare. Hur farliga Adolf Hitler och Josef Stalin var bevisas också av att många kvinnor föll för deras manlighet och charm trots hemskheterna. Andra, som Sofie Scholl,  förlorade livet i sitt motstånd. Många kvinnor i historien har varit heroiska genom sitt mod och sina insikter om vad som krävs av människan inför det onda de haft som grannar i vardagslivet.

Många av de kvinnliga helgonen i Kyrkans historia är ”kvinnor för alla tider”. Vem kan inte annat än bäva över Bibelns Judit som störtade despoten Holofernes i döden för hans onda makts skull? Vem kan annat än beundra det civila modet hos en Rosa Parks (1913-2005) som i rassegregationens USA vägrade att flytta sig längst bak i stadsbussen i Montgomery, Alabama, där färgade skulle sitta. Hennes aktion fick stora konsekvenser för medborgarrörelsen och Martin Luther King.

Rosa Parks (foto Historiska Media)

Ingen har förnekat dem åsiktsfriheten och mötesfriheten. Men svenska folket som sådant har alltid bevarat sin djupt förankrade syn på demokratin som samhällsform. Ytterlighetspartier har aldrig vunnit i demokratiska val.

Under Andra världskriget fanns många som sympatiserade med den tyska nazismen under Hitler och under efterkrigstiden många som sympatiserade med leninismen och maoismen. Men folk i Sverige var alltid samlat kring de grundläggande frihetsbegreppen. Totalitära idéer har aldrig vunnit insteg på allvar i Sverige. I Finland ser vi nu med förskräckelse kanske början till en form av allmän förföljelse av kristna bekännare. Det skulle innebära ett historiskt avbräck och vara svårt att reparera.

Päivi Räsänen talar till reportrar med Bibeln i sin hand utanför Tingsrätten i Helsinki den 24 januari 2022. Hon var 2011-2015 finsk inrikesminister men står nu åtalad för tre fall av hat mot folkgrupp. (foto/ ADF International.), Catholic National Agency, CNA, 24 januari 2022.

Päivi Räsänen har inte vänt sig till eller mot homosexuella personer eller rörelser och tillämpat bibliska utsagor på dem. Det finns inga polisanmälningar om kräkningar eller hets, hot eller nedsättande yttrande om särskilda personer. Det är åklagaren själv som driver frågan utifrån sin egen uppfattning om det moraliska eller omoraliska i homosexuella handlingar. Hon vill åtala och fälla för brott och tillämpa lagens straffmöjligheter för att hävda sin personliga syn på frågan. Då ska man komma ihåg att homosexualitet och homosexuella relationer inte är olagliga i finsk lag. Förre partiledaren Päivi Räsänen har inte heller verkat för ändring i finsk lag men hävdat sin åsiktsfrihet och kritiserat den lutherska finska majoritetskyrkan som hon tillhör för att avvika från Bibelns lära om kristnas samlevnad och otydliggöra gränserna för den mänskliga friheten med hänvisning till den protestantiska kyrkans bekännelseskrifter. Alla andra kristna kyrkor har samma grundinställning och står fast vid den även om det finns opposition bland medlemmarna. Ingen försöker förhindra att en sådan opposition öppet diskuteras. HBTQ och Pride är konfliktytor i det moderna samhället och vi måste förhålla oss till det med kristna värderingar.

Det förefaller rimligt att anta att de åsiktsgrupper som vill försvara homosexuella livsstilar gör det genom att angripa kyrklig undervisning och förkunnelse. Man vill så att säga statuera ett exempel med hjälp av åtal för kränkningar av andras människovärde och för hets mot folkgrupp. Ett liknande internationellt uppmärksammat rättsfall var åtalet mot kardinalen George Pell i Australien för sexuella övergrepp mot två pojkar i tonåren.

             Kardinal George Pell (foto Vatican News)            

Pojkarnas anklagelser var orimliga och obevisade men media och andra ville statuera exempel och få kardinalen fälld genom personangrepp på kardinalen själv och påståenden som inte hade med åtalet att göra. Kardinal Pell var impopulär i de kretsar som, mot bakgrund av faktiska skandaler inom Kyrkan bland vissa präster, ville tvinga Kyrkan till reträtt från hennes traditionsbundna undervisning och pastorala arbete kring sexualitetens betydelse och den kristna familjens roll och betydelse i samhället. Att få George Pell fälld för sexualbrott skulle allvarligt skada Kyrkans trovärdighet – inte bara i det australiska samhället utan i hela världen. Det gick så långt att polisen i staten Victoria – i brist på åklagarmaterial – i media efterlyste personer som kunde rikta anklagelser mot Pell.

Efter ett långt och ovillkorligt fängelsestraff kunde Högsta domstolen den 7 april 2020 i Australien ogiltigförklara domen från den lägre instansen och ge Pell friheten tillbaka. En rättsskandal av stora mått kunde till slut undanröjas - men inte den fortsatta jakten på Kyrkan som stått fast i sin lära på sexualmoralens område.  Kardinalens dagböcker från fängelsetiden (Prison Journal, Ignatius 2020) vittnar om hur hans starka kristna tro hjälpte honom att leva över ett år i en cell för brottslingar.

Den nu åtalade förre partiledaren och inrikesministern i Finlands regering, Päivi Räsänen, är på liknande grunder utsatt för en verklig rättsskandal. Hon har stått för kristna värderingar som religionsfriheten i demokratiska länder, som Finland, garanterar medborgarna att utrycka, men som på grund av den allmänna fokuseringen på HBTQ frågor kommit att utsättas för extremt häftiga antistämningar.

Det är inte vissa personer som anser sig fördomsfullt behandlade eller socialt kränkta i sin mänskliga värdighet som står i centrum för rättegången. Det är istället företrädare för en radikal sexualliberal opinion som själva kränker medborgares rätt till sina åsikter, sin religionsutövning och rätten att uttrycka den.

Själva får de demonstrera för sina åsikter i Pridefestivaler, offentligt med polisstöd för sin demonstrationsrätt i en demokrati. Men att offentligt uttala vad religionerna, kristna och andra, säger om homosexualiteten, blir i Finland genom åtalet betraktat som ett brott och alltså straffbart. Det betyder en total omsvängning i synen på demokratiska rättigheter. Om Räsänen fälls i tingsrätten blir det prejudikat och alla andra med samma grundsyn kan komma att åtalas för brott av samhällets domstolar och bestraffas. Om en fällande dom överklagas kan den underkännas i högsta instans och vi får ett parallellfall till rättsskandalen mot kardinalen George Pell i Australien.

Också i Sverige har åsiktsfriheten prövats i domstol.  Tingsrätten i Kalmar dömde pastor Åke Green till en månads fängelse för hot mot folkgrupp men Göta Hovrätt friade honom i februari 2005 från anklagelserna att i predikningar kränkande ha använt Bibelns utsagor om homosexuella handlingar. Hovrätten menade i sin dom att ”även om åsikterna är främmande för många, eller till och med provocerande, så får de framföras”. Personligen hoppas jag att domstolen i Finland ska komma till samma slutsats för Päivi Räsänen. 

Religion och samhälle hör ihop men står ibland inför svåra problem. Då måste till slut Herren Jesu ord gälla, ”Ge åt kejsaren det som hör till kejsaren och Gud det som hör till Gud” (Lukas 20: 25).

                                                                                                                           diakon Göran Fäldt