Det kristna hemmet, skolorna och den farliga utemiljön

I dag måste samhället genom politiskt grovarbete försöka medverka till att skolmiljön ”upplevs” som trygg och rolig. Hur många barn längtar inte efter att få börja skolan? Skolan är utanför hemmet den viktigaste institutionen för barnen. Frågan är vilken form skolorna ska ha för att uppnå det gemensamma bästa.

Vi har kommit till en vattendelare i synen på skolan i Sverige. Med den alltmer etablerade individualismen blir idéerna om en folkets skola för alla svårare att genomföra. Många samhällsdebattörer, som kan Sverige, menar också idag att ”vikänslan” är på väg att rinna ut i den ”svenska” sanden.

Kanske är det bra att den gamla enhetsskoletypen, som byggde på ett kollektivt samvetes känsla för samhörighet, ger plats för något bättre där ändå den samhällsfilosofiska relativismen inte kan fungera som sammanhållande kraft i den folkliga gemenskapen.

Om det framtida skolsystemet ska spegla de tidsberoende trenderna, till exempel ”woke”, kommer vi att få ett ständigt föränderligt skolklimat och i förlängningen en svårdefinierad nationell identitet.

De flesta föräldrar inser nog att en slags gemensam grund behövs i alla samhällen. Man förstår också att ett framtida värdesystem måste vila på någon slags auktoritet.

 Frågan är om en sådan kan finnas till i ett frihetligt samhälle utan maktmedel att upprätthålla det. Det är en historiskt bevisad slutsats att den goda auktoriteten upphör i det ögonblick den styrs med makt och tvång.

Det förefaller mig att den gamla blandningen kristen kyrka och statligt garanterad ekonomisk förvaltning lyckades ganska väl. Om det förhållandet skulle kunna förverkligas igen krävs en politisk samsyn som helt saknas idag. Om jag ändå kunde bli motsagd!

Vad kan man då göra? Vad kan vi som kristna egentligen göra som befrämjar ett ordnat men fritt samhälle utan diktatur och utan utopiska utvecklingsidéer? Det finns ett område som alltid måste finnas och det är de kristna familjerna. Vad ska de i så fall bygga sin existens på?

 Hemmen tillsammans är den bästa grunden för det goda samhället. Det kommer i dagens krissamhälle att göras ansträngningar från lokalsamhällets sida med nya kontakter med unga familjer som fått första barnet och är nybörjare. Personal skall besöka dem. Regler skall delas ut.

Frågan är bara om det kommer att göra de unga familjerna bärande i framtiden. Utan en förståelse av vad det mänskliga samvetet är kan det ändå inte ske en utveckling mot det gemensamma bästa. Samvetet börjar hos den enskilde. Det är som stenarna i ett husbygge. Om inte varje sten – eller byggsats – håller den rätta kvaliteten så faller husen vid jordbävningar eller i fuskbyggen.

Under pandemin stängdes skolor överallt i världen men FN:s generalsekreterare António Guterres vädjade till de drabbade länderna att så mycket som möjligt hålla skolorna öppna för barnens skull. Han menade att frånvaro av skolorna får oöverskådliga och skadliga konsekvenser för barnen.

Orsaken till de många och allvarliga problem vi har i samhället i dag är att det första och viktigaste bandet mellan barnen och deras mammor har ersatts av personal. Den direkta och naturliga levande kontakten mellan mammor och barn är oersättlig därför att mammorna är alla barns första kontakt med människorna. Problemen måste egentligen lösas i den första och naturliga gemenskapen, familjen. Utveckling och trygghet kommer från föräldrarna och måste hållas vid liv i ett hem som barnen känner som sitt.

Födelsetalen är historiskt låga. Unga kvinnor vill inte ens bli mammor. Vad ska vi göra i en sådan situation? Tvångsmedel är uteslutna. Vad finns då ändå som bär upp?

Det finns alltid problem med barnen i uppväxttiden – liksom det finns problem i äktenskapen – men de ska i första hand vara grundläggande frågor för de gifta själva och deras barn. Som det nu är försöker man ofta lösa problem med barnen genom att ställa ännu större krav på skolan och samhället. Är det rätt attityd?

Problemet för de flesta familjerna idag är bristen på tillräcklig tid för närheten och gemenskapen ska kunna växa och bli en livets första skola. För det krävs ett fungerande samvete som aldrig kan vara en självförhävelse eller högmod.

Hur kan man bygga upp samvetet? Samvetet kan aldrig verka för något av ondo. Det är en definition av samvetet. Den mänskliga viljan däremot kan verka för både det goda och det onda. Det måste var och en inse.

Det är alltså samvetets av Guds vishet grundade existens i varje människa som är nyckeln till freden mellan människor och friden mellan Gud och människan. Att utveckla den freden, eller införa den friden, kräver inte pengar eller politiska program. Den är en gåva och just därför en rättvis grund för all mänsklig verksamhet.

Samvetet fostras i äktenskapets trofasta förbund. Även om enskilda förbund faller samman följer inte samvetet med i fallet utan finns kvar för att livet ska kunna fortsätta ändå. Svaret på den polarisering av samhällslivet som vi upplever i vår tid är alltså inte projekt eller satsningar i miljardklassen utan det mänskliga samvetet som är en funktion av det mänskliga förnuftet.

                                                                                          diakon Göran Fäldt