Det blev ingen könsneutral ny äktenskapsbalk – men kommer ett tredje kön?
Man var politiskt fingertoppskänslig när det gällde samkönade relationer som fick status som civilt äktenskap 2009. Vi fick inte en ny könsneutral äktenskapsbalk eftersom en sådan skulle vara ”en större händelse av vikt”, utan behöll den gamla med en justering av portalparagrafen och borttagande av Partnerskapslagen från 1994. Frågan var för stor och för känslig för tas upp under två Riksdagar med mellanliggande allmänna val. Men vägen fram gick genom en enmansutredning.
Folkbokföringens olösliga problem
Nu får regeringen kritik för att inte snabbt och målmedvetet tillsätta en utredning för att senare lagstifta om ett tredje kön i folkbokföringen. Bakgrunden är en önskad utvidgning av jämställdheten för intersexuella personer som inte vill ange sig som man eller kvinna. Det är en extrem och utopisk jämlikhetsideologi som är kraften bakom förslagen om ett tredje kön i folkbokföringen.
Även om en lag i den riktningen skull bli verklighet kommer den inte att fullt ut helt tillfredsställa grupper av medborgare som kallar sig icke binära och transsexuella. Om nämligen en lag inte också garanterar rätten att adoptera barn så kommer man att fortsätta kampen. Man vill ha full respekt, visas uppskattning som jämlika och värderas som människor som inte vill kalla sig man eller kvinna.
Den historiska synen på vad människan är
Regeringen handlar rätt som inte inleder en revolution genom att tillsätta en utredning med ett förutsägbart resultat. Frågan är om den i längden kan stå emot trycket. Man riskerar att förlora väljargrupper både till höger och vänster om man väljer att vänta och se.
Förslaget om införande av ett tredje kön är emellertid revolutionärt. Det bryter mot den historiska synen på vad människan är. Om man vill konstruera ett kön som inte finns för att tillfredsställa avvikande personer eller grupper i samhället så är det en omvälvande förändring – en revolution.
(Foto Wikipedia)
När det gäller stora och omvälvande förslag till ändringar i samhällsstrukturen föreskriver svensk lag att så bara kan ske under två riksdagsmöten med mellanliggande folkliga val av representanter till den lagstiftande församlingen. Det betyder till exempel att Sverige inte kan rösta bort monarkin till förmån för republik under en och samma riksdag.
En utredning, ett krav från olika grupperingar i Riksdagen, kan vara första steget till en sådan extrem förändring i lagens mening. Den bör inte tillsättas och den bör inte förberedas för framtiden.
En ny könsnorm skulle vara alltför genomgripande och kanske i praktiken överordnad världsreligionernas undervisning om människan. I så fall beskära religionsfriheten, inte minst den redan hotade och förföljda katolska läran om äktenskapet och sexualiteten.
De intersexuella grupperingar i samhället som med stöd av andra skulle ha framgång i en omröstning skulle, om de var politiska partier, ligga långt under riksdagsspärren men ändå bestämma över människosynen. Det är en ren omöjlighet och en orättvisa mot alla andra om den genomförs.
De mörka sidorna
Det finns också en mörk sida i kraven att göra valet av kön eller icke kön till ännu en ”mänsklig rättighet” och det är folkhälsoperspektivet. Samhället bör helst inte göra inkörsporten högre och bredare för psykisk ohälsa, depression och suicid som ofta blivit följden av att göra ingrepp i naturen.
Samhället bör inte bidra till svårare familjerelationer – som till exempel när en pappa åtalas för att ha sagt till sin unga dotter att hon är flicka, vilket hon vägrat acceptera och uppmuntrats av andra att inte acceptera. Pappan fälldes för diskrimineringsbrott enligt ett modernt upplysts lands nya lagar (Kanada). Föräldraauktoriteten led ett svårt nederlag.
Det medkännande samtalet
Nej, samhället bör satsa på det tålmodiga och medkännande samtalet och inte marginalisera personer som upplever sig leva ”i fel kropp”. Man måste förstå hur det känns och leda klokt och förnuftigt. Men inte lagstifta om ett tredje kön! Än så länge klarar sig regeringen. Problemet är att den inte förefaller ha verktygen i att avvisa förslaget på sikt eftersom den inte har de religiösa eller socialvetenskapliga argumenten.
diakon Göran Fäldt
