Aborterna – vägen tillbaka till kristendomen?

Även svenska sekulariserade media tar intryck av de förändrade opinionsläget om den absoluta rätten till abort, särskilt i USA. Oron är så pass utbredd att den gör rubriker – visserligen oftast som varningar för en fundamentalistisk återgång till totalförbud – men också ganska så objektivt och ärligt rapporterande från den invändande sidan.  

Rörelsen pro-life är så pass stark, och lever tvärsöver samhällskategorierna, att den inte bara kan förpassas till den mediala återvinningsprocessen som något gammalmodigt” och förlegat.

Några samhällsreportrar talar om nya ”hårda” abortlagsförslag på den amerikanska horisonten som kan förändra bilden av aborterna som en ”mänsklig rättighet”. I och med att de amerikanska staterna har sina egna ”lokala” lagstiftande församlingar kan det förändra det ”politiska landskapet” i frågan om familjeplanering och födelsekontroll.

Det kommer säkert att ta sin tid innan man inser att den ”hårda” abortlagen inte är den som inskränker aborterna utan den som tillåter den. Om man ser till den som med de nuvarande lagarnas kraft utsätts för den, klarnar begreppet ”hårdhet”.  

Den radikala synen på aborterna som en ”rättighet” understödd i lag och vårddirektiv kommer att vägas mot tveksamheten om rätten att begära den, också på den svenska horisonten.

 Att de flesta i dagens samhälle ännu inte riktigt ser och förstår vad aborterna handlar om är resultatet av en övergripande värderingsprocess som vridit över samvetets klara ”nej, det går inte” till det opersonliga kollektivets ”ja, det är nödvändigt!”

Över tid (minst 50 år) har opinionen vunnits för den radikala viljan till ”rättighet” att begära abort inom hela vårdsystemet i vårt land. Det går alltid att påverka människors uppfattningar om moralen om man har ett totalt inflytande över samhällsinformationen. Det är ett fenomen hos oss att konsensus bitit sig fast trots många ärliga och modiga vittnesbörd till försvar för det ofödda livet. Men är fenomenet här för att stanna för alltid? Det trodde väl sovjetmedborgarna också att deras samhällssystem och människosyn var ”för all framtid”. En evig revolution som ordförande Mao Ze Dung i Kina talade om!

En man, som växt upp under kommunismens och nazismens diktaturer i Polen, såg hur just indoktrineringen av massan var en förföljelse av kristendomen; han återvände som påven Johannes Paulus II till sitt hemland med två vapen till sitt förfogande: korset och bönen! Vad skedde?

Den kristna tron utmanade ett maktblock som hade ambitionen att vinna hela världen för sin ideologi. Enpartistaten upplöstes, Berlinmuren föll.

En ny tid och nya utmaningar skulle prägla vår gemensamma historia.

Jag kan inte låta bli att se samma attityd här i det moderna sekulariserade Sverige som hos de kvinnor som nu i det muslimska kalifatets ruiner i Mellanöstern med brinnande tro säger att de ska fortsätta att uppfostra sina barn med samma värderingar de hade under ”kalifatets” maktperiod. Det som var rätt för dem förut måste vara rätt för dem själva och för deras barn i en framtid som förlorat allt kalifatet stod för. Det var resultatet av att samla både samhällslagar och religion under en enda maktstruktur.

I takt med att den folkliga rörelsen i delar av västerländska kulturer nu talar för respekten av det mänskliga livet från dess allra första skälvande sekunder i nya mänskliga varelser kommer den mediala världen att presentera ett mindre ensidigt och vinklat nyhetsmaterial. Om så kan ske kommer opinionen att förändras – över tid – och värderingar växa sig starka nog att utmana det mest radikala kraven på aborter som ”mänskliga rättigheter”. Människor kommer att upptäcka något de vill ställa sig bakom – utan annan indoktrinering än det naturliga samvetet.

Sker det, kan man hoppas att aborterna öppnar vägen för kristendomens återkomst i hela västvärlden som under lång tid formats i enlighet med en materialistisk humanisms programförklaring.

I kristendomen förordas friheten under ansvar – det är inte ett för alltid varande samhällssystem – kristendomen är en levande kommentar till alla världsliga system. Den bygger på rätten att följa sitt personliga samvete och utlovar för dem som tror och omvänder sig det eviga livet hos Gud den Allsmäktige.

                                                                                                   diakon Göran Fäldt