augusti 2022

Kortpredikan 18 augusti 2022

”Mitt namn har blivit vanärat bland folken.” Profeten Hesekiel formulerar det som hände när folket för­des bort i den babyloniska fångenskapen. Det var en följd av avfall från förbundet. Det upprepas varje gång kyrkan gifter sig med tidsandan. Då blir hon snabbt änka och föraktas sedan av den värld som lockat henne.

Kortpredikan 17 augusti 2022

Profeten Hesekiel beskriver maktmissbruk och svek bland Israels her­dar och le­dare. De har sörjt för sig själva, men inte för sina får. Profetens ord är en biktspegel för varje biskop och präst. Bene­dic­tus ta­lar också om abboten/abbedissan som en herde. Han kallar det en ”svår och mödo­sam uppgift”. Herdar behövs. Alternativet är självutnämnda ledare, som lockar och förför. Herden måste ha fullmakt att handla och leda, men är inte herre över sin hjord. Bene­dictus skil­jer mellan ”husfadern”, Kristus, som äger fåren, och ab­boten, som tjä­nar dem.

Vad göra ekumeniskt?

Som luthersk kyrkoherde satt jag i början av åttiotalet i den lantliga prästgårdsidyllen och blickade ut genom fönstret på de fridsamma korna. Solen sken. Fåglarna kvittrade. Jag läste Limadokumentet. Jag blev euforisk! Ett dokument från Kyrkornas Världsråd som var i rörelse mot katolska kyrkan. Inte ens kvinnliga präster var längre en självklarhet.

Kortpredikan 16 augusti 2022, S. Brynolf av Skara, biskop

Profeten Hesekiel låter domen falla över de olika rikena runt Isra­el under 500-talet f. Kr. I dagens läsning gäller det Tyros, den fe­nikiska kuststaden i södra Libanon som samlat på sig stora rike­domar, men har drabbats av högmod. Fursten i Tyrus sade: ”Jag är en gud”. Ingen säger så med ord idag, men den som själv är sin egen högsta auktoritet och den som styrs av egen­viljan säger det i praktiken.

Predikan Jungfru Marias upptagning i himmelen 2022

Vi äger inte våra kroppar. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens kollektbön bad Kyrkan Gud om att vi med blick mot himmelens härlighet en gång ska få ”dela den med” Jungfru Maria, och, som hon, ”med kropp och själ”. Jungfru Marias upptagning är ett exempel på vad som kallas för ”dogmutveckling” i den Katolska kyrkan. Utveckling av en dogm, trossats, handlar inte om att Kyrkan ändrar sin lära i det som gäller Gud, frälsningen i Kristus, Kyrkan, sakramenten och moralen, jämfört med vad Kristus lärde apostlarna, så att Kyrkan plötsligt skulle motsäga sig själv. Det skulle ju t ex innebära att helgonen kommit till himlen på fel grunder, eller inte alls är där eftersom de hade fel tro.

Predikan 14 augusti 2022, Sankt Maximilian Kolbes dag, skyddspatron för Gråbrödernas kyrka i Motala

När vi umgåtts en tid med de helgon som är våra viktigaste ledsagare som ”himmelrikets lärjungar” frågar vi oss om vi verkligen förstår dem. Allt de gjort är så överväldigande och egentligen svårt att hålla ihop. Vi kan finna stöd i de underbara orden hos aposteln Johannes, ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder”; det  säger oss att det kanske enda sättet att förstå Kolbe är kärleken till medmänniskan. Vi kan vara säkra på att Kolbe levt denna kärlek. Hans helgonförklaring av Kyrkan är vårt bevis. Vi får, och vi kan, vörda Kristus i honom som fått efterfölja Mästaren in i det heliga korsets vishet och storslagna seger.

Predikan 20 söndagen under året 2022

Eld på jorden. Redan förelöparen Johannes Döparen hade sagt det om Jesus: ”Jag döper i vatten, men den som kommer efter mig skall döpa i ande och eld”. Här säger han det själv: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden”. Vi anar något som både förskräcker och fascinerar, både förfärar och lockar. Som Mose inför den brinnande busken. Han fick ta av sig sandalerna, men kunde inte låta bli att närma sig elden.